FOR3c – Merula
**** BEGIN LOGGING AT Wed Jun 27 09:08:08 2007
Jun 27 09:08:08 Now talking on #FOR3c
<Traxy|skriver> Edgar Fisher är lika mörk och dyster som vanligt, och håller på att mörklägga klassrummet där vanligtvis Proteus Pimley höll till och gav Forntida Runor. Pimley var säkert borta och gökade med ministerieanställda eller nåt och har inte tid att sköta sitt jobb idag, füü honom. Fisken låter gardinerna slå igen.
<Angfiel> Nu finns det inga fönster i Proteus klassrum men Angfiel förstår ändå poängen och det gör Merula Autumn också när hon kliver in i klassrummet och får syn på fisken. Det är en glad överraskning. Merula har väll egentligen inget emot professor Pimley som så men hon gillar professor Fisher så mycket bättre! Hon slår sig ner på en av de ganska få bänkarna i det mycket lilla rummet för att vara ett klassrum.
<Traxy|skriver> Tänk att det fanns gardiner i ett fönsterlöst klassrum! Det var lite konstigt faktiskt (:look), men hur som helst. Dra för gardinerna kan aldrig skada. Ljuset kan ju alltid reflekteras ifrån sten, typ. Det var inte bara för att han – enligt sig själv i alla fall – var en fena [sic!] på Forntida Runor som han gått med på att hålla i den här lektionen idag. Han visste att Merula skulle vara där. Usch, som han höll på. Pervo!
<Angfiel> “Goddag professor Fisher” hälsar hon artigt och tar fram det hon tror sig behöva till dagens lektion vilket besicly är det som hon alltid behövs på alla lektioner hitills.
<Traxy|skriver> “Goddag, Missss Autumn,” hälsar Fisken och drar ut på s:en i vanlig ordning, ungefär som Alan Rickman drar ut på saker ibland i Love Actually. Han nickar åt andra elever som dyker upp också, innan han sätter igång lektionen. “Någon som mot förmodan har bemödat sig om att läsa mer i boken än vad er ordinarie lärare givit er i läxa tills idag och kan berätta om vad Dagens Runa är?” Blicken går osökt mot Merula.
<Angfiel> Merula räcker självfallet upp handen, det gör hon aldrig annars men när det är fisken vill hon visa att hon kan. Hon kan ju annars också men då skiter hon i vad folk tycker om henne, de kan tro att hon är korkad om det är så.
<Traxy|skriver> Ah, hon räckte upp handen. Det var inget han förutspått eller så, men det var inte svårt att förutse att hon skulle räcka upp handen. Hon var en god student, trots allt. “Miss Autumn, varsågod.” Han kostar på henne skuggan av ett leende – vilket var mer än de flesta brukade få. Han var inte mycket för att le. När man var resultatet av en kvinna med efternamnet Sturgeon och en man med efternamnet Fisher och påminde en del om en fisk så var livet inte alltid så roligt.
<Angfiel> En flicka som sitter en bänk ifrån Merula ser mer än bister ut, hon hade också räckt upp handen och var väl känd som ‘den duktiga på ämnet’ men nu fick Merula glänsa och det gillar hon inte. “Dagens runa är den runan som påverkar en mest just den dagen eller har mest att säga en. Man plockar upp den på morgonen och kan bära med sig den för att få insikt om saker i livet.” svarar Merula med sin tysta röst men det hörs ändå bra i rummet förvånansvärt nog.
<Traxy|skriver> “Korrekt. Fem poäng.” Det var verkligen att ta i att ge så många poäng, men å andra sidan så brukade han inte ge folk poäng hur som helst. “När du plockar upp runan på morgonen ska du sitta med den en stund i handen, blunda och låta känsloströmningar komma emot dig. Det kan vara bilder, människor, intryck eller lite vad som helst som du känner av och låt inget av det skrämma dig, utan bara sitt där och låt det komma till dig. Det är viktigt att man inte kämpar emot. Det gör ingen nytta och blockerar kanalen.”
<Angfiel> Merula kan inte låta bli att flina när hon får poäng, och dessutom så många av honom. Det måste betyda att han gillar henne inte sant? Alltså inte gill gill för det vore ju tokäckligt och bara sånt slyniga slytherinflickor med mörkt hår i äldre årskurser får för sig att göra.
<Traxy|skriver> “Runan vi ska gå igenom idag är edrunan Kenaz, som symboliserar facklorna som lyser upp våra salar,” alldeles för mycket, “elden som värmer våra kroppar,” alldeles för mycket, “och även elden som används till heliga eldar.” Alldeles för lite. Det var nog ganska svårt att göra Edgar på gott humör, men å andra sidan fick han sitt namn efter ättiksgurkan till betjänt i Aristocats, så det är väl inte att undra på egentligen.
<Angfiel> Merula skriver ner några stolpar, hon skriver fint och prydligt vilket gör att hon inte hinner med att skriva precis allt men så har hon ett ganska bra minne och klarar sig på att läsa i efterhand.
<Traxy|skriver> “Det vill säga eldar som används i ritualer av olika sorter… Inte för att ritualer är något som är med i skolplanen här.” Med undantag från Naturmagi, möjligtvis, men Edgar var givetvis inte särskilt imponerad av det ämnet. Det var få ämnen han var imponerad av, men Spådomskonst var ju ett, naturligtvis. Forntida Runor och Talmagi hade också varit hans grej när han gick på skolan. Det var ju inte direkt som att de inte var relaterade till varandra. Han går fram till en ljusstake och blåser ut ett ljus, som gjort det bara en gnutta för ljust i rummet för hans smak.
<Angfiel> Merula tycker om ritualer, faktiskt. Inte äckliga fejkade regndanser eller böner till någon konstigt gudinna uppe i luften utan riktiga ritualer med knivar, besvärjelser och blod. Hon skriver igen ner det som verkar viktigt och slår försiktigt upp boken för att kika lite på sidorna där också.
<Traxy|skriver> “Runan upplyser oss om att vi låter andra bestämma över oss för mycket och att vi måste stå på oss och bilda vår egen uppfattning och ta våra egna beslut.” Av någon anledning ser han på Merula igen. Det var väl ganska lätt hänt, i och för sig, men ändå. Den där flickan som annars var klassens ljus ser fortfarande sur ut över att ignoreras. “Om din inre röst varnar dig för något, lyssna på den – det kan betyda att du hindrar en katastrof.” Eller låter katastrofen inträffa ändå.
<Angfiel> Merula brukar inte stråla, och hon är inte medvetenom det nu heller men det kan inte hjälpas. Fisken särbehandlar henne, hon är inte så korkad att hon inte förstår det och hon tycker om det, nästan lite för mycket. Det var som att något värmde henne när han tittade på henne sådär och nästan log. Hon är ju inte kär i honom, nej absolut inte kär utan mer.. eh.. ja.. inte kär i alla fall.
<Traxy|skriver> Vara kär i flickan vore otänkbart även för honom, så det är klart att han inte särbehandlar henne av någon sådan anledning. Verkligen inte. Herregud, hur skulle det se ut? “Du ska ta en hel förmiddag eller eftermiddag för dig själv, gå till ett ställe där du kan få vara ifred och där du trivs. Lyssna på din inre röst hela den tiden, det är viktigt att du inte pratar högt och när du känner dig redo ristar du sedan in Kenaz-runan.” Han ser på eleverna, varav en del ser lite förvirrade ut. “Med andra ord är det inget som ni kommer göra nu på lektionen, utan något ni får göra som läxa till nästa vecka.” Återigen skuggan av ett leende, fast den här gången var det skadeglädje över att ha delat ut läxa.
<Angfiel> Merula tycker det är ganska skönt att slippa rista in runan på lektionen, då kunde hon ta mer tid på sig och hon tycker inte om att skynda på saker om hon inte absolut måste det. Hon låter sin lilla läderpåse med runorna glida ner i väskan igen.
<Traxy|skriver> Han ser sig om. Ser på en klocka. De skulle inte ha tid att gå igenom mer nu, så de kunde få gå några minuter tidigare. Utmärkt, då slapp han dem. Kanske skulle Merula stanna kvar och fråga om något? Förhoppningsvis! “Några frågor?”
<Angfiel> Merula har inga frågor och hon skulle inte stanna kvar heller men hon har alla planer på att komma och besöka honom innan hon ger sig iväg på sommarlov. Inte för att hon inte riktigt brydde sig om hon inte skulle få se honom flera månader, det var ju inte det hon ville ju bara… bara… lämna igen en bok som hon lånade! När hon kilar ut ur rummet (som jag antar att hon får) hoppas hon att hon inte lämnat igen alla böcker hon lånat så att hennes ursäkt funkar.
<Traxy|skriver> “Då kan ni gå,” säger Edgar innan eleverna börjar försvinna. Däribland Merula. Suck! Där försvann den chansen igen. Det var synd. Nåväl. Han samlar ihop sina saker han också och släcker ljusen innan han själv börjar vandra därifrån.
**** ENDING LOGGING AT Wed Jun 27 13:51:28 2007