Födelsedagsfirande med Merulafisk – del 6 (NSFW)

Att flickan är trött beror inte bara på aktiviteterna innan utan på släppta nerver och en ganska sömnlös natt innan, så det är nog vettigt att tro att hon inte kommer att vara like trött efter varje av deras möten. Fast det såklart, det berodde ju helt på vad de hade för sig för något tillsammans det, var det väldigt uttröttande så är det inte givet att hon inte kommer vara helt däckad. Hans händer är bland det mjukaste som hon kan tänka sig hon hade inte väntat sig att de ska vara så mjuka. Han var en man, en riktig man och på något sätt ska män ha grova händer, med hårda valkar och rejäla fingrar. Antagligen gör hon de associationerna eftersom hennes pappa har sådana händer. I sitt jobb som Auror har han jobbat en hel del med sina händer trots att magiker har trollstavar måste de även använda händerna för det när de är ute på olika typer av jobb, helt uppenbarligen, annars hade väll evolutionen sett till att de inte had några. Hon påminner sig själv om att även om fiskens händer är mjuka så är de inte mindre manliga för det, och tydligen så är Merula väldigt fixerad vid vad som är manligt eller inte eftersom det återkommer hela tiden i hennes tankar även om hon själv inte är medveten om denna fixering. ”Jo jag kan.. själv..” klämmer hon ur sig när hon fått tillbaka sin hjärna tillräckligt för att förstå vad han menar och hon tar emot tvålen, igen helt omedveten om att det hon säger lika gärna kunde komma ur munnen på femåring i trotsåldern om det inte var för hennes viskande generade tonfall. Totalt generad över att tvätta sina mer intima delar i samma dusch som honom tar hon ändå och löddrar upp sina händer, tvålen lägger hon åt sidan eftersom hon inte tror att hon kommer kunna fokusera sig på att hålla i den samtidigt som hon ska rengöra sig själv och sedan försöker hon göra sig ren så hastigt som möjligt, med det resultatet att när hon ska skölja av sig kliver hon snett, halkar ordentligt och griper tag om mannen framför av ren reflex. ”Aaah!” skriker hon till och förhoppningsvis har han tillräckligt snabba reflexer för att fånga upp henne annars skulle hon säkerligen dratta på rumpan och även om bilden är ganska rolig att tänka sig så skulle det nog göra ganska så ont.

Om han hade arbetat med händerna på något fysiskt sätt, som att gräva i marken eller snickra staket eller andra saker män hade en förmåga att hitta på att göra med sin tid, så hade han säkert haft betydligt grövre händer än vad han har. Det var inte riktigt samma sak att sitta och kika i någon annans handflator, kasta runor i en cirkel, skåda in i kristallkulor och annat. Det han lärt sig göra i ett kök var inte heller sådant som gjorde händerna grova, eftersom det inte var något han ägnade hela dagarna åt att arbeta med. Han hade nog faktiskt aldrig tänkt på sina händer på det sättet. Det hade aldrig funnits någon anledning till det heller. För hans del var de ju bara händer, helt vanliga saker man använde för att göra en massa saker. Inget märkvärdigt alls. Dock var det händer som kunde grabba tag i halkande människor för att hindra att de ramlar i golvet och slår sig, vilket ju är kolossalt användbart under nuvarande omständigheter. Edgar fångar upp henne, för även om han inte var något fan av dratta på ändan-humor så var det viktigare för honom att förhindra att hon gjorde sig illa hellre än att förhindra lite slapstick-komik. ”Gick det bra?” undrar han och släpper inte taget förrän han vet att hon hittat fotfästet igen. ”Gör det ont?” Vattnet fortsätter strömma runt dem och över dem, men det märker han inte längre. Frågan är också hur långt de kommit och om de börjar bli klara i duschen eller inte. Rent allmänt sådär så hade de ju fortfarande födelsedagstårta att äta, som de knappt ens börjat på, om han minns saken rätt. Det var ju inte säkert att han mindes det rätt alls, men i alla fall. Tänk om hon hade ont och haltade? Han kunde ju bära henne in i rummet, och även uppför trappan till kontoret, men resten av vägen var lite svårt om de inte ville att hela skolan skulle börja viska om en viss prefekt varsamt buren i en viss professors famn…

Det enda som gjorde ont var hennes sårade ego, det var ju faktiskt meningen att nu när hon legat i hans säng och dessutom sysslat med grov petting, även om hon inte har en aning om att det är så det heter, så borde hon vara självsäkerheten själv. Det var bara något med honom som gjorde att hon kände sig osäker på samma gång som hon kände sig säker. Hur han lyckas med det kan hon inte riktigt förklara men det var som att hon känner sig säker på sig själv som person men osäker på vad hon ska göra i olika situationer. Hur förväntas man vara när man delar en dusch med någon man älskar? Någon som man just delat vissa kroppsvätskor med dessutom, även om det inte var dela på det sättet som många kanske skulle säga räknas. Merula har ingen aning och det stör henne, hon är inte den som är fumlig eller tafatt i vanliga fall, hon var den som alla höll sig undan eftersom hon var kall och självsäker kring andra inte en tanke på att det hon gör inte skulle vara rätt eller tolkas fel. Skillnaden är antagligen i det att hon faktiskt inte bryr sig om hur andra människor tolkar henne, hon har inget behov av dem om de inte har behov av henne men när det gällde professor Fisher, Edgar, så bryr hon sig så mycket att hon inte vet var hon ska ta vägen. Tänk om han skulle finna henne barnslig? Tänk om han skulle bli irriterad över att hon inte visste vad hon skulle göra när de var tillsammans mer intimt? Tänk om han skulle tröttna på henne? Tänk om hon sa något som gjorde han arg? Alla dessa tankar flyger hela tiden förbi i hennes huvud till dess att de nästan i sig själva blir självuppfyllda profetior. Bara för att hon inte ville vara tafatt så verkade hon bli ännu mer än hon någonsin kunnat drömma om sig själv. Skulle hennes familj se henne nu så skulle de antagligen gapa av förvåning, ja om man bortser det faktum att hon står naken i en dusch med sin professor förstås för det skulle också få dem att tappa hakan ganska rejält. ”Nej det gör inte ont…” svarar hon varpå hon tappar tråden lite när hon inser att hans händer är omslingrade runt hennes kropp och att hennes ligger på hans axlar och att de därför bara står några få millimeter ifrån varandra. Hon ler lite smått och kan inte låta bli att tillägga ”Det var faktiskt inte meningen…” varpå hon givetvis menar att de skulle hamna så nära varandra på det sättet fast det lika gärna kan tolkas som att hon vill påpeka att det inte var hennes mening att ramla vilket i och för sig i sin tur kan tolkas att höra till samma påstående. Hade hon velat att de skulle vara så nära så hade hon kanske ramlat med flit. Rodnaden som kryper fram så att den nästan täcker hela kroppen börjar hon bli lite van vid vilket inte hindrar henne från att avsky den. Hon råkar tycka om sin porslinsvita hy och att tvingas bli rosaflammig så fort han såg på henne var en aning tröttsamt i längden, fast han hade inte kommenterat på det så han kanske tyckte om det. Om han gjorde det så kan hon tänka sig att stå ut för hans skull, inte för att hon hade så mycket val i annat fall heller för det var en sådan gräslig sak som hon inte kunde göra något åt. Det fanns visserligen säkert trolldrycker för sådant men hon gissar till att eftersom rodnaden tillhörde komplexa känslor skulle det inte finnas en vidare bra trolldryck och den kanske skulle göra mer skada än nytta. Det finns begränsningar även med magi och rodnandet är helt enkelt ett av dessa. Hon hade tänkt säga att hon var färdig i duschen och att de lika gärna kunde torka av sig men på något sätt försvinner de tankarna när han står så pass nära så istället lutar hon sig lite uppåt, samtidigt som hon lägger händerna på hans nacke och drar honom neråt, för att möta honom i en mjuk kyss. Det känns nästan som att hon ska tappa balansen igen fast av en helt annan anledning.

Hon var oskadd, och det var huvudsaken, och om hon var porslinsvit eller lätt rosafärgad så spelade det ingen roll, hon var ändå perfekt i hans ögon. Medan de står där tätt omslingrade, med heta läppar som möter varandra, trevandes, sökandes, så rinner resterna av både tvål och schampo av deras kroppar. Hur länge de står där och bara existerar i varandras sällskap, som om de nästan satt ihop eller var en och samma människa, är svårt att säga, men även de bästa av saker måste få ett slut så småningom, så utan att röra mer än en hand stänger han av kranen så att vattenflödet ovanför dem upphör, och drar undan duschdraperiet. En ren, fluffig, vit handduk finns tillhanda, men han får ta ett steg tillbaka för att nå den, och när han öppnat upp den helt och hållet lägger han den över hennes axlar. Han fick ta fram en ny handduk ur ett skåp till sig själv, vilket han gör och sätter fast den som en sarong runt midjan. De hade delat säng och ägnat sig åt grov petting, som sagt, och de hade slängt av sig kläderna ganska bra, men att klä sig själv i någon annans sällskap. ”Jag kan… hämta kläderna åt dig… om du vill?” erbjuder han sig om hon vill ha några minuter för sig själv, vilket de ju faktiskt inte haft sedan… ja, sedan innan hon kom dit. Att gå runt i sin egen lägenhet halvnaken hade han inga problem med, eftersom det trots allt var just hans lägenhet, men det här var första gången hon var där och ja, det var inte riktigt samma sak. Han smeker henne lätt över ena kinden och ler varmt mot hennes infrotterade uppenbarelse, trots att det känns som att hjärtat ska spränga sig ut ur bröstkorgen på honom och han känner en hisnande känsla i magen varje gång han får syn på henne. Några minuter isär skulle tillåta honom att hämta andan och samla tankarna lite. Å andra sidan, om hon ville att han skulle stanna kvar så skulle det ju inte göra så mycket det heller… Att vara i hennes sällskap var absolut inget han hade något emot, även om han fick svårt att tänka ordentligt. Tänk om de faktiskt var kära i varandra? Vad händer då?

Merula följer efter honom ut ur duschen, om än en smula motvilligt, och kurar in sig i den stora handduken. Tillräckligt stor för att täcka hela henne säkerligen och absolut tillräckligt stor för att hon ska kunna vira den helt runt kroppen. Den mörka blicken färdas över hans kropp och hon tycker nästan att han är sexigare iklädd en handduk än naken, inte för att hon hade något emot att han är naken men det lämnade lite till fantasin när han hade något på sig. Dessutom hjälpte det att han verkade så avslappnad, självsäker, världsvan… gammal skulle också vara ett annat ord för det men det är tur för fisken att hon inte göra sådana kopplingar. Hans ålder är inte intressant för henne, konstigt nog är det inget som hon har reflekterat över nämnvärt mycket mer än en sak som bara finns där, fakta. Inget att vara orolig över alls. Att han däremot har lite problem med hennes ålder är hon medveten om men inget som hon planerar att ta hänsyn till längre, inte som att hon vill ha sex med honom nu på en gång bara för att hon var tillräckligt gammal men hon tänker samtidigt inte hejda sig när hon nu kände sig redo. Det hade varit tillräckligt mysigt i sängen för bara någon timme sen så hon kan tänka sig att göra det igen utan att göra det som de ganska gräsliga tidningarna hade visat att man skulle göra med varandra. När hon hade tittat på bilderna och läst vad som stod hade hon faktiskt tyckt att det verkade en aning äckligt men ska erkänna för sig själv att det inte alls hade varit så med Edgar. Så det kanske låg något i det som hennes syster alltid tjatade om, att när man älskade varandra så smakade kyssarna alltid bättre. Nu hade hon och Edgar gjort mer än kyssar men Merula antar att samma regel gäller för alla typer av sex också. ”Ehm…” ta på sig kläderna är en måttlig rolig tanke just nu. Inte för att hon vill springa omkring naken eller ens för att hon vill återvända till sängen utan mest för att ta på sig kläderna kändes som ett steg tillbaka till verkligheten. En verklighet där hon var elev och han var lärare och de egentligen inte fick hålla på som de gjorde, på hennes vita blus satt även hennes prefektmärke och smått hånade henne. Därför säger hon istället ”En morgonrock kanske?” det innebar kläder men samtidigt inte skoluniformen. Om någon skulle komma in och hitta henne där så antar hon att det faktiskt skulle vara lika illa om hon hade uniformen som något annat eftersom de aldrig skulle komma undan med att hon befann sig i hans privata rum utan en egentlig anledning. ’Hon var skadad så jag tog henne hit och så fick hon ta en dusch…’ lät inte så vidare bra med tanke på att sjukhusflygeln säkerligen hade varit ett betydligt bättre val i ett sådant fall och dessutom var hon inte det minsta skadad heller. Kanske det hade varit bättre om hon vrickat foten eller liknande i alla fall. Dessutom så ska det erkännas att hon tycker om tanken på att ta på sig något som tillhörde honom, kanske till och med doftade av honom så lite baktanke har hon med sin begäran. ”Och kanske en bit tårta? Vi hann knappt äta något alls och den var faktiskt väldigt god… det lilla jag smakade.” speciellt vispgrädden som hon slickat bort från hans fingrar, den hade varit mycket tillfredställande.

En morgonrock? En morgonrock… Jo, en sådan hade han ju faktiskt, när han tänker efter. ”Ett ögonblick bara.” Det spelar ingen roll om hon följer efter honom ur badrummet eller inte, för oavsett så kommer han fram med en mörkgrön morgonrock åt henne. Hon hade gärna fått fortsätta vara naken, men egentligen tänkte han nog snarare att det kanske vore bra att återvända till verkligheten eftersom hon skulle behöva vara tillbaka i sällskapsrummet om mindre än en timme. ”Vad tycker du att vi ska säga till Vellarvo att du fick göra ikväll?” Sanningen var inget alternativ, men det sade sig ju självt. Tårtan stod som bortglömd på vad som skulle föreställa ett köksbord, men eftersom det inte gått hur lång tid som helst sedan de skurit upp den så såg den fortfarande bra ut. Eftersom det kändes som en bra sak att göra så här efteråt så häller han upp varsin kopp te åt dem och rör ner lite lime och socker i den ena, så som hon tyckte om det och ställer den framför henne. ”Du kan ju alltid få diska tekoppar…” föreslår han med ett snett leende. ”Så har du utfört ytterligare en kvälls hårt straffarbete för att du varit dumdristig nog att förälska dig i din Spådomskonst-professor… även om han råkar tycka att det inte är något du borde bestraffas för med sådana metoder.” Bestraffas med kyssar var mycket bättre. Alla hade väl hört talas om kinesisk kysstortyr? Eller nej förresten, det var ju vattentortyr, det. Innan han sätter sig ned på sin gamla plats har han lyckats hänga på sig en skjorta, men inte brytt sig om att snöra ihop den i halsen eller knäppa den om den nu har knappar istället. Det lämnade mer åt fantasin trots allt, och fick fungera som en morgonrock i kombination med badlakanet som han fortfarande hade fastsatt runt höfterna. Edgar tittar på sin relativt orörda tårtbit som fortfarande står upp, påminnande om det hans mormor brukade säga. Hon hade väl aldrig tänkt att han skulle hitta någon som kunde älska honom för den han var, med alla häxerier och domedagsprofetior. Trollkonor skulle man icke låta leva stod det i Andra Mosebok, det hade han allt fått inpräntat i sig som liten. På ett annat ställe stod det att den som förutsåg framtiden skulle stenas. Kanske var hans aversion mot religion ganska förståelig ändå. Tårtan var han nöjd med i alla fall, den såg kanske inte tillräckligt fin ut för att säljas i ett bageri, men den dög utmärkt för något man har gjort hemma, och huvudsaken var att den smakade bra, och det gjorde den allt, om han fick säga så själv. Skeden slickas tankfullt av efter nästan varje den fördes till munnen och varje gång han möter hennes blick kan han inte låta bli att le som en fjollig skolflicka. ”Ta gärna mer om du vill ha,” säger han när bägge tallrikar började bli tomma.

Vilket i sig betydde att hon skulle behöva lämna honom om mindre än en halvtimme för att hinna ta sig från tornet ner till Slytherins sällskapsrum i fängelsehålorna. Hogwarts är definitivt så pass stort att det faktiskt tar så lång tid att ta sig från plats A till B speciellt när hon ska ta sig från ett av de högsta tornen ner till de lägsta fängelsehålorna och då är ändå Merula av god hälsa det vill säga hon har inga problem med att gå fort genom korridorerna, springa om det skulle behövas. Eller så kunde hon säga att Vellarvo skickade ut prefekterna på patrullering av korridorerna, han gjorde det lite titt som tätt så det skulle inte så många professorer ifrågasätta. Om det däremot var självaste Vellarvo som hon dök på skulle det inte vara lika lätt att komma med en bra ursäkt, i och för sig kanske ’Professor Fisher fick mig att sortera kristallkulor hela kvällen, sir. Jag blev just precis färdig’ fungera eftersom hon fortfarande hade en del kvar på de där två veckorna av strafftjänst han hade gett henne med professor Fisher. Hon har funderat lite på varför professorn i fråga inte dykt upp under strafftjänsterna hittills för att se hur det gick mellan dem och kanske mest för att se till att inget speciellt händer mellan dem som inte bör hända, men han hade inte gjort ett uppträdande än. Inte heller rektorn hade dykt upp på deras extralektioner, nu ska det erkännas att hon inte haft några som helst extralektioner sen dess eftersom all hennes tid gick åt att ha strafftjänst eller plugga till GET-proven. Nu hade Edgar låtit henne plugga på strafftjänsten också eftersom hon skulle komma obevekligt efter i studierna om hon inte fick det, för även om hon satt hela dagarna på helgen så räckte det helt enkelt inte. Speciellt inte nu när hon vet att hon måste höja betyg i vissa ämnen för att få gå dem och hon måste se till att behålla de betyg hon har i andra ämnen. Trots att hon känner sig stressad kan hon inte påstå att hon är orolig dock, det är svårt att känna sig orolig inför framtiden när man är nyförälskad och nyss kommer ifrån en delad dusch med den som man är nyförälskad i. Kanske hade rektorn och elevhemsföreståndaren velat vänta, vagga in dem i falsk trygghet innan de dök upp oinbjudna och vill ta dem på bar gärning. De skulle antagligen bli ganska besvikna med tanke på att de inte har gjort så mycket som kunde tolkas som dåligt uppförande. De hade kysst varandra men det är ganska lätt att gå ifrån en kyss till att inte kyssas och ändå inte se ut som skyldiga småungar. Merula kanske borde vara orolig över att de inte befunnit sig i klassrummet eller i hans kontor för kvällen och om någon skulle dykt upp just den här dagen så skulle de inte hitta professorn och eleven, men hon kan inte båda upp oron för ens det. Däremot är hon medveten om problemet så när hon har tagit på sig morgonrocken så säger hon ”Det kanske ska vara något som har en orsak till att vi inte var i slottet?” Hon kan inte båda upp någon oro ens i rösten eftersom hon sitter där, mittemot honom, i hans morgonrock och riktigt myser. Den doftar precis som han brukar göra och hon önskar att hon kunde ha på sig den alltid. Hennes te är precis som hon vill ha det och hon kan inte låta bli att le mot honom när hon njuter av utsikten som hon själv har. Hans utsikt är ungefär lika mysig den även om hon råkar vara mer påklädd, hennes hår ligger utspridd över hennes axlar och rygg, tidigare i stark kontrast till den vita handduken. Hon håller tekoppen i händerna medan hon sitter på sitt ena ben och det andra är uppdraget framför kroppen. Att hon skulle följa efter honom och snabbt ta på sig morgonrocken för att sätta sig ner är ingen direkt hemlighet, hon skulle följa efter honom var som helst. Tårtan plockar hon åt sig när hon inser att hon är ganska hungrig och varje bit njuter hon av eftersom det är en mycket god tårta, säkerligen så tycker hon att den är godare bara för att hon vet att det är han som har bakat den åt henne än om det skulle vara en tårta som levererades av husalverna och hon är inte den som säger nej till en till portion också. Det är inte som att hon är orolig för sin vikt, hon har aldrig haft problem med att äta sötsaker och gå upp i vikt utan har alltid varit lika smal i hela sitt liv. Flickan har heller ingen oro över de religiösa bitarna eftersom hon knappt vet vad kristendomen är för något, hennes familj är verkligen inte kristna och har därför inte uppfostrat henne att memorera bibeln eller liknande.