FVK5d – Cindy & Sanjeev

<Kakaosak> Cinderella Christie är faktiskt inte överdrivet nervös inför sitt GET-prov. Hon hade aldrig haft direkta svårigheter med det hittills och planerade inte att få det nu i femman heller. Hon ser däremot mycket fokuserad ut och är sammanbiten.

<Traxy> Sanjeev Kapoor var inte lika rofylld. Han suckar lite för sig själv där han sitter och väntar. Förhoppningsvis skulle han få ett Acceptabelt i alla fall. Det var väl inte för mycket begärt? Hufflepuffprefekten skakar lite på sig för att på något sätt lugna ner sig och ler lite nerväst mot Cindy, även om han inte känner henne.

<Kakaosak> Cindy ser bara på Sanjeev till svar… innan hon kommer på att han inte gjort henne något, så det är inget skäl för henne att verka så sur. Hon ler lite svagt till svar.

<Zamora> Barry har jobbat som examinator i trettio år nu, men han ser fram emot det lika mycket varje gång. Hans första elev idag var ovanligt snabb, så han är redan på väg att ropa upp en ny elev. “Christie, Cinderella?” säger han frågande och ser ut över de väntande eleverna. Han skulle inte vilja vara i deras kläder just nu.

<Kakaosak> Cindy reser sig upp ifrån sin plats på bänken och följer snällt efter examinatören in i det lilla rummet. Hon har lite ont i magen, men det har inte bara med provet att göra. Vem skulle hon prata med om det här? Zoe… det skulle vara så konstigt. ‘Ja hej, jag tror jag är lite kär – coolt, i vem då? Avery eller? – Nä, umm, en tjej’… Hon visste att Zoe skulle stötta henne, men det var ändå svårt. Kanske borde hon prata med den där psykologen.

<Zamora> När de kommit fram till platsen där själva provet ska ske ordnar Barry först och främst fram en sten som han räcker över till flickan. “Först vill jag att denna sten ska förvandlas till ett simpelt djur”, talar han om och tar ett halvt steg bakåt så att han ska kunna se det hela lite mer på avstånd.

<Kakaosak> “Vilken sorts simpelt djur hade ni tänkt er, sir?” undrar Cindy neutralt. “Snigel, orm, råtta, eller något sådant?” Hon borde inte ha problem med någondera men det var ju bäst att höra efter först så att det inte blev fel. Hon hade inte råd att ha fel på sina GET.

<Zamora> “Inte alltför avancerat”, svarar Barry. Det är inte lönt att flickan gör det alldeles för svårt för sig i onödan. “En insekt går bra, till exempel. Det ska helst vara ett mindre djur, för att underlätta för er själv sedan.” Därmed inte sagt att han inte skulle bli imponerad ifall hon lyckades förvandla stenen till en elefant. Kanske inte så passande här inne, bara.

<Kakaosak> “En insekt” säger hon tonlöst och tar fram sin trollstav. Det var ingen imponerande trollstav, men den var åtminstone hennes. Cindy yttrar formeln samtidigt som hon gör den vanliga rörelsen för att förvandla något. Det är tekniskt sett ingen insekt, utan en hårig tarantel hon förvandlar stenen till. Åtta ben och allt. Den såg riktigt bra ut, så hon var nöjd. Men skulle ett U räcka för att göra hennes föräldrar glada?

<Zamora> Då Barry har spindelfobi är det bara med största möjliga ansträngning han lyckas undvika att bryta ihop och börja skrika. Han drar däremot fram sin trollstav igen och håller den framför sig som skydd medan han med vänsterhanden sätter några kryss i det praktiska formuläret han har gjort upp. “Då kan ni förvandla spindeln till ett valfritt föremål”, säger han snabbt. “Exempelvis ett glas eller en skål.”

<Kakaosak> Glas eller skål? Det var inte sådant som var tillräckligt utmanande för henne. Hon ville visa sig värd det där betyget i år också. Vad skulle hon välja istället? Hon hade tyvärr inget hår att stryka ur ansiktet för att tänka lite, eftersom håret var fångat i flätor. Hon skapar en kandelaber av skirt glas. Det verkade nära nog. Det var av glas, men mer avancerat än en skål. Det skulle väl duga? “Blir det bra så, sir, eller ska jag göra om det till en skål?”

<Zamora> Barry skakar på huvudet, väldigt lättad över att det inte är en spindel längre. “Nej, det blir utmärkt så.” Han är ganska imponerad, faktiskt. “Vad sägs om att förvandla kandelabern till ett däggdjur? Valfri svårighetsgrad.”

<Kakaosak> Bra, det hade räckt så. Det är väl kanske inte världens snyggaste och mest avancerade kandelaber, men den var lite mer avancerad än en tråkig skål i alla fall. Den koncentrerade Slytherinflickan rör inte en min medan hon med några handrörelser förvandlar kandelabern till en skär griskulting. Det går inte riktigt på första försöket, så hon svär för sig själv i tystnad. Gick inte för sig att svära högt, det kunde säkert bli avdrag då, och det fick det inte bli. Något försök senare är det en liten söt griskulting med knorr som står på bordet i salen och säger ?Oink?? till dem. Det här gick ju ganska bra, trots allt.

<Zamora> Grisar är bra mycket sötare än spindlar. Barry antecknar på nytt och talar sen om för flickan att det är dags att trolla bort grisen. “Om den är för stor för att trollas bort så är det okej om ni förvandlar den till någonting annat först”, tillägger han. Efter vad han har sett av flickan hittills kommer hon väl kanske inte att behöva det, men han måste ge alla elever samma information ju.

<Kakaosak> “Evanesco!” säger hon bestämt och utför rörelsen. Först händer inget, men hon tänkte inte ge upp. Det fick hon inte. Hon skulle ha U i det här ämnet! Hon försöker igen. “Evanesco!” Till hennes stora lättnad och glädje så upphör grisen att existera. Perfekt! tänker Cindy för sig själv, och ser fram emot nästa uppgift som skulle komma i hennes väg. Det gick ju bra det här, det skulle nog gå vägen trots allt!

<Zamora> Barry nickar kort, antecknar resultatet och skummar igenom formuläret för att se så att han har fått med allt. “Då så, då kan ni gå. Den vägen, tack.” Han visar mot en annan dörr än den de kom in igen. Inte så lyckat om de elever som redan är klara talar om för de andra vad som väntar, ju.

<Kakaosak> Var det redan slut? Trist. Oh well. Cinderella tar sina saker. “Sir” mumlar hon till avsked innan hon går därifrån, ut genom den anvisade dörren. Det som varit bra med provet var att det hade fått henne att tänka på annat, så nu när hon går börjar hon genast tänka på allt igen och blir genast deppigare till sinnes.

<Zamora> Under tiden Barry testat flickan Christie har av naturliga skäl flera andra elever hunnit utföra den praktiska delen av sitt GET-prov i förvandlingskonst. Antagligen har han koll på vems tur det är ändå, för när han går ut för att hämta nästa elev ropar han upp namnet “Sanjeev Kapoor” utan att fundera särskilt mycket.

<Traxy> Sanjeev tänker att nu, nu är det dags! Han önskar att han skulle kunna förvandla fladdrandet i magen till något mer användbart, som kanske en trevlig poppadum, men… nej, kanske inte. Han reser sig och traskar in i examinationsrummet. Nog för att han var skaplig i FVK, men skaplig och att göra bra ifrån sig på prov var två helt olika saker.

<Zamora> “Jaha”, börjar Barry, som aldrig varit mycket för småprat, och räcker över en sten. “Som inledning skulle jag vilja att du förvandlade denna till ett simpelt djur.” Återigen avstår han från att ge några exempel, han föredrar att pojken själv frågar efter dem isåfall. I femte årskursen borde eleverna vara så pass självständiga att de kan välja djur själv.

<Traxy> Simpelt? Hur simpelt var de ute efter? Han harklar sig lite, rör med sin trollstav över stenen och får den att förvandlas till en snigel. Vid det här laget hade han övat på det så pass mycket att han kunde det på första försöket. “Är det för simpelt, sir?” undrar han lite oroat. “Jag kan göra något mer avancerat om ni vill?”

<Zamora> “Nejdå, en snigel duger bra”, säger Barry med lugnande röst och gör en anteckning om resultatet. Han ska nog få visa prov på att han kan förvandla fram svårare djur också, senare. “Var snäll och förvandla din snigel till ett valfritt föremål, exempelvis en skål. Ni kan välja svårighetsgrad själv, men ta inte någonting som är för svårt, då det kan ställa till problem längre fram.” Bara ett tips i största välmening. Onödigt att de gör det för svårt för sig själva, en skål eller liknade duger bra, även om det var en elev som förvandlade sin skalbagge till en väldigt fin våningssäng, en gång.

<Traxy> En skål? Mjah, inte riktigt. Sanjeev får efter några försök fram en svart gjutjärnskittel. Inte helt olik den han bryggt sitt delikatesselixir i, på GET-provet i Trolldryckslära. Kittlar visste han hur de såg ut och kunde känna igen en med ögonen förbundna, så när det väl står en kittel på bordet är han inte överdrivet förvånad. Hittills var det ju inte alltför svårt i alla fall!

<Zamora> Några nya anteckningar skrivs ner under tystnad, sen tar Barry till orda igen. “Förvandla nu kitteln till ett valfritt däggdjur, tack.” Han nämner ingenting om nästa steg, för han vill verkligen se vilket djur pojken väljer. Vet eleverna om att djuret sen ska trollas bort så är risken att de väljer ett för enkelt djur, vilket i sin tur kan leda till ett orättvist betyg.

<Traxy> Valfritt däggdjur? Valfritt som i… Usch, det var lättare när de sade ‘gör så här’, men det var precis sådana saker som man ju förväntades klara av nu i femman. Det var väl inte så svårt? Han var ju inte helt kass på att komma på saker! Trots allt. Midnattsfest och grejer. Det var ju en påhittig kille. Det valfria djuret han väljer ut är en liten hundvalp. Han tyckte hundar var söta. Han var däremot inte så bra på hundraser, så hunden ser ut som en ordentlig gatukorsning. Schäfer, Sankt Bernard, Yorkshireterrier, Old English Sheepdog och Chichuaua i ett, ungefär. Det var en fulsnygg valp, kan man säga, och det tar honom några försök innan han blir nöjd med skapelsen.

<Zamora> En hund är inget ovanligt val faktiskt, men en sådan här hund kan inte Barry minnas att han sett förut. Nåja. Nu är det själva hunden han ska bedöma och inte vilken ras den har. Han är då verkligen ingen hundexpert och ska inte lägga sig i exakt hur de väljer att utföra uppgiften. “Hund”, skriver han ner och gör några kompletterande anteckningar, med ganska kryptisk handstil. “Nå, mr Kapoor, till sist vill jag att ni helt enkelt ska trolla bort er hund”, förklarar han sen. “Om ni känner att ni hellre förvandlar hunden till något lättare först så är det helt okej.”

<Traxy> “Trolla bort?” säger Sanjeev lite förvånat, och undrar genast hur det kom sig att han kände sig så förvånad. De hade ju trots allt övat på Evanesco-förtrollningen ett bra tag nu. Klart att han kunde den! Sanjeev harklar sig lite och gör trollstaven redo. “Evanesco!” Hunden tittar lite undrande på honom och gnäller till. ‘Ja ja, jag SKA,’ tänker han för sig själv och ler lite ursäktande mot den söta f.d. kitteln och f.d. snigeln och f.d. stenen. “Evanesco!” Kroppen försvinner. Minus ögon och nos, och svans! Svansen viftar lite förvirrat i luften, ögonen tittar sådär hundögt bara valpar kan göra, och nosen sniffar i vädret. Järnspikars! “Evanesco!” Sådär, då? En tredje gång skulle han väl ändå kunna lyckas på? Med en tråkig avsaknad av ploppande försvinner de kvarvarande kroppsdelarna i tomma intet.

<Zamora> Nu skulle det i och för sig inte vara några som helst problem för Barry att göra sig av med eventuella rester, men han tycker ändå det är skönt att hela hunden försvann. Han gör anteckningar om detta också, och kisar lite på sina otydliga kråkfötter. Hoppas han kommer att kunna läsa dem sen. Fast det brukar inte vara några problem. “Då så, mr Kapoor, det var allt.” Han talar om för pojken när resultaten kommer, önskar honom lycka till med resten av proven och går sedan iväg för att testa nästa elev.

<Traxy> “Tack, sir,” svarar den unge mannen och ler, men det är lite krystat. Han hade haft Över förväntan i ämnet i fyran. Skulle han verkligen kunna behålla det i femman? Det kändes väl lite tveksamt, kanske. Trollstaven tar han och sätter innanför klädnaden, där den brukade sitta, och går sedan därifrån. Var det inte snart dags att äta? Det vore väldigt trevligt. Han började bli hungrig, ju. Men å andra sidan brukade han vara ganska hungrig…

%d bloggers like this: