ÖRT6 – Chris & Mathilda

Aprikos
PostPosted: Sun Jan 22, 2012 18:44
Aaron Edwards var gammal. Bra mycket äldre än den sextonåringar han nu skulle ha i Örtlära, förstås, nästan åttio år äldre än dem ju! Det hade han inte tänkt på tidigare, men det förstås … Han kände sig inte så gammal. Hans yngre bror, William, var två år yngre än Aaron och han brukade säga att han kanske såg ut som om han var 90+, men inuti var han lika sprallig som en sjuttonåring!
Aaron kände sig inte som en sjuttonåring, det hade bara varit konstigt om han gjorde det (och kanske lite skrämmande också) men han kände att han fortfarande hade något kvar att ge. Och han skulle bannemej vara kvar här på Hogwarts tills det inte längre fanns något att göra, lära eleverna allt han kunde.
Idag skulle lektionen för sjätteklassarna hållas i huset för beredning av örter, det skulle alltså inte vara så mycket praktik idag. Det var synd, för Aaron var hemskt förtjust i det praktiska arbetet inom örtläran. Jaja, man kunde inte få allting alltid här i världen.

TraXy
PostPosted: Wed Feb 08, 2012 10:08
En av eleverna som alltid ser fram emot att kika in i växthusen är Christian Malford. Under årens lopp så har lärare gett honom tillåtelse att hjälpa till där på fritiden, vilket han alltid har tyckt om att göra. Han vet exempelvis precis hur han ska handskas med Audrey och slutade vara rädd för den för många år sedan.
Av alla orsaker till att han tycker om att vistas i växthusen och rabatterna runt omkring är för att det är lugnt och fridfullt där, allt som oftast, och det ger honom tid att tänka och fundera, och det är sådant som han gärna gör. Därför hade han gått Filosofi förut, även om han valt bort det nu så här i sexan för att kunna koncentrera sig på annat istället. Nog för att han är Hufflepuffare, men det finns “strävsam” och det finns “urbota korkad”, och hellre att han läser färre ämnen och får bra betyg i dem än att han läser många och misslyckas.
När han kommit in i växthusklassrummet så hälsar han exemplariskt på läraren innan han tar plats vid en av bänkarna, rofylld inför vad de än ska hitta på för dagen.

Aprikos
PostPosted: Sun Feb 12, 2012 12:08
Få allting här i världen kunde man som sagt inte få, men examensprov, det var det snart för sjätteklassarna (och resten av skolan för den delen), så någonting skulle de få. Den här lektionen var som en förberedelse inför de här proven, det var nästan allt Aaron gjorde de här veckorna. Förberedde eleverna för alla årskursers examensprov. Värst var det för femmorna och sjuorna, och så stackars sexorna som var precis mitt däremellan.
“God morgon!” sa Aaron glatt och kisade lite med de bruna ögonen mot försommarsolen som trängde in genom fönstrena till huset de nu var i. Så mysigt med lite naturligt ljus här inne! Hela våren hade visserligen varit så, att det sakta blivit ljusare hela tiden, men ja. När försommarsolen tittade in genom fönstrena så visste man att det snart var sommarlov.
“Idag ska vi prata ganska mycket om olika örter, kraftörter och örter man kan göra dekokter av”, sa Aaron och slog ihop händerna, en vana som smittats av sig från hans kollega Dylan Odell, och därför gjorde nu Aaron också det allt som oftast. “Plocka fram anteckningsmaterial och så börjar vi sedan genomgången.”

TraXy
PostPosted: Mon Feb 20, 2012 17:19
Chris är inte den som är nödbedd när det gäller just Örtlära alltså, så han tar genast fram skrivmaterial och gör sig redo att börja anteckna. Dekokter och liknande är ju knappast svåra saker, men ändå sådant som är mycket nyttigt att kunna. Kraftörter och även vanliga örter likaså. Om sanningen ska fram så är Chris nog lite förvirrad för tillfället. Han hade sagt till sin elevhemsföreståndare året innan att han ville bli jurist eller åklagare eller något sådant, Traxy minns inte exakt vilket, men vill han fortfarande bli det? Det lät som en bra idé just då, men nu funderar han på om han inte hellre vill hålla på med växter, eftersom det faktiskt är det han tycker är allra roligast. Visst att det är bra och prestigefyllt att jobba på Wizengamot, men är det verkligen hans ambition? Nu kan de ha råd med utbildningen, förvisso, och är det att sänka sig lite lågt att ”bara” vilja hålla på med örter? Kanske borde han fråga en av lärarna i ämnet … även om han knappast tänker använda frasen ”sänka sig lågt” när det gäller deras egen passion …

Aprikos
PostPosted: Thu Mar 01, 2012 09:25
Eftersom Aaron är omedveten om tankarna i den unge mannens huvud kan han inte besvara dem, men han är alltid frivillig att prata med vilka elever som helst om precis vad som helst, bara de känner ett behov av att prata. Aaron själv var väl inte jätteglad i att prata om meningslösa saker, men han lyssnar gärna.
Genomgången ska i alla fall precis dra igång, så tankar på annat får vänta tills senare. “Det finns två olika typer av krafttörter. De som ökar kraften i trollbrygder och elixir rent generellt och de som används i trollbrygder för att ge kraft och energi till den som dricker av den.”
Aaron slår till tavlan bakom sig och får ett flertal kritor att flyga upp och påbörja en teckning av örten han nu skulle tala om. Eleverna hade visserligen en bild på den i sin bok, men han tyckte själv det var roligt att rita upp växterna på den svarta griffeltavlan han hade bakom sig.
“Kinesisk kvannört kallas för Dong quai i just Kina, där den också växer, bland annat.” Vad då rörigt? Aaron tycker att allt han säger låter så oerhört sammanhängande, för det är sammanhängande i hans huvud. “Ibland kallas den för ‘den ultimata örten för kvinnor’, och det för att den behandlar vad vi ofta kallas för just ‘kvinnobesvär’. Örten har också visat positiva effekter på blodcirkulationen.”

TraXy
PostPosted: Sun Mar 18, 2012 23:41
Det där med blodcirkulation och att det är bra för kvinnor kan Chris förstå nu när han gått Sex och Samlevnad! Kvinnor blöder en gång i månaden, ungefär, och då kanske den här kinesiska kvannörten vara bra mot just sådana saker. ”Kina vore kul att åka till någon gång”, säger hans tankar sedan, och tillägger, ”gärna med Mathilda.” Åhh, Mathilda. Synd att hon inte läser det här ämnet. Men å andra sidan läser hon ju en massa annat. Som tur är har de en del lektioner ihop, har Traxy i alla fall fått för sig, även om hon bara kan komma på SoS och STF, vilket inte riktigt gills. Pojkvaskern antecknar lite och försöker komma på någon fråga att ställa, men just nu har han tyvärr ingen.

Aprikos
PostPosted: Sun Apr 15, 2012 09:49
“Guarana är en buske, men frukten man får från den kallas också Guarana.” En stor tavelsudd flög upp och suddade ut den förra örten och gjorde det möjligt för de kritor som väntade i luften att påbörja teckningen av Guarana. Aaron var mer eller mindre medveten om vad som hände bakom hans rygg, men han fortsatte istället att berätta om frukten.
“Den har i princip samma effekter som koffein, och det är också därför man tradionellt sett i stammarna Tupi och Guaraní drack en dryck tillredd på Guarana-frukten innan de gick på jakt, för att få extra energi. Det är fröerna i frukten som innehåller koffeinet, och det är mycket koffein vi talar om”, sa Aaron samtidigt som han började tänka på hur gott det skulle vara med en kopp kaffe nu. “Mugglarna använder den i sina energidrycker, men glöm inte att den är vätskedrivande så för mycket koffein kan få en att ränna till toaletten flera gånger under en timme.” Här skrattade Aaron lite för sig själv, och sedan såg han ut över klassen, för att se om någon hade en fråga de ville ställa innan han gick vidare.

TraXy
PostPosted: Wed Apr 18, 2012 16:33
Christian ler lite åt lärarens skämtsamma kommentar medan han antecknar att guaranafrön innehåller mycket koffein. Föregående år hade han definitivt känt det som att det vore en bra idé att pimpla energidrycker, men samtidigt så ville han ju inte bli hyperaktiv heller. Det fanns några elever som överdoserat energitrolldrycker och som nästan studsade runt väggarna bokstavligt talat. Riktigt så långt hade han inte gått själv, som tur var. Någon måtta får det ju vara på’t, kan man tycka. Några frågor har han inte just nu, eftersom han fortfarande har nog med att göra att smälta informationen han precis fått, vilket är nog så viktigt.

Aprikos
PostPosted: Tue May 01, 2012 12:37
“Den här taggiga växten heter Sarsaparilla och kommer från Sydamerika, Karibien, Honduras och Mexico, men finns inte nödvändigtvis där idag”, fortsatte Aaron, eftersom det fortfarande inte var några frågor. Kritan ritade upp den gröna slingerväxten, men den var förminskad, ritad i skala, whatever you name it. “Det är för att den gärna blir uppemot femtio meter, då den klättrar upp till trädkronorna i regnskogen.”
Kritan fortsatte att rita upp växten, men ritade nu de röda och svarta blommorna, den knöliga roten, och de blå bären – som inte är bär, utan snarare frukter.
“Man har använt Sarsaparillan mot huvudvärk, ledvärk och i allmäna stärkande drycker. Under 1400 och 1500-talet använde man den mycket mot syfilis, och det var den väldigt bra för.”

TraXy
PostPosted: Sun May 06, 2012 21:34
Och i smurfernas värld så använder man sarsaparill för att tillverka en dryck som är mycket uppskattad. Populär även i vilda västern, för det har Chris hört talas om i gamla cowboy-historier, men själv har han faktiskt aldrig smakat. Han lyssnar dock med spänning eftersom detta är hans favoritämne, och han överväger att bli något inom örter snarare än att bli något juridiskt. Det är ju ändå örter som alltid varit hans passion … så varför inte fortsätta på det? Skulle hans pappa bli besviken på honom om han berättade det? Kanske borde han gå och diskutera saken med sin elevhemsföreståndare. Kanske en idé?

Aprikos
PostPosted: Thu May 10, 2012 15:19
“Mimbulus Mimbletonia – eller stinksav som det heter med ett vanligare namn – är en sällsynt kaktusväxt”, fortsätter Aaron och sneglar på den klocka han fick på sin sjuttonårsdag av sina föräldrar. Han fick skynda på lite nu om de skulle hinna med att klämma ut stinksav. “Men istället för taggar, som är vanligast för kaktusar, har den stora, röda bölder. Det är från bölderna den sprutar stinksav när den känner sig hotad.”
Nu var det snart dags att samla ihop stinksav, och då var det ju smidigt att få fram lite kaktusar som eleverna kunde använda. Eftersom de inte var alltför många i sexan som läste Örtlära (vilket var väldigt sorgligt, tyckte Aaron), behövdes det inte mer än fem sex stycken (om ens det). Man skulle behöva vara två och två när man gjorde det här.
“Peta inte på dem än!” sa Aaron varnande när de svävade fram bakom honom och ut på arbetsbänkarna. “Saven är inte giftig, men det luktar inte särskilt gott. Och den är alldeles lysande att ha i trolldrycker som behöver en extrastark effekt.”

TraXy
PostPosted: Fri May 25, 2012 23:18
Chris tycker också det är synd att inte fler elever läser Örtlära på FUTT-nivå, men å andra sidan kan det vara skönt att det inte är så många också, och eleverna som går ämnet på FUTT-nivå är sådana som bryr sig om ämnet och faktiskt vill lära sig något. Det är mer än man kan säga om oengagerade femteårselever i alla fall.
Nu ska de i alla fall klämma fram stinksav, vilket inte lär komma att lukta särskilt inbjudande, men kan nog vara rätt kul ändå. Stinksaven är verkligen en ful planta. Den ser motbjudande ut, och det är klart, när den ser ut att ha varfyllda bölder som man kan klämma och vars var luktar illa … Utseendet passar med andra ord rätt bra in på växten.
Chris ställer sig bredvid en annan kille, eftersom de tydligen skulle arbeta i par, och väntar på att de ska få börja. Kanske ville läraren gå igenom något mer innan de börjar.

Aprikos
PostPosted: Fri Jun 15, 2012 10:35
“Titta nu här”, säger Aaron och påkallar elevernas uppmärksamhet så fort de har bildat paren han bad om. “Alla har sin egna teknik för att få ut stinksaven, och det finns inget rätt. Däremot finns det fel sätt, som att ha sönder flera bölder samtidigt.” Aaron tog en egen kaktus och bestämde sig för att visa hur han brukade göra. Han spräckte en böld med en nål han hade, det med stor försiktighet, och sedan snabbt fram med en flaska för att samla upp stinksaven. Under den här tiden såg han noga på kaktusen, så att den inte bestämde sig för att ha sönder lite bölder själv och utlösa en mindre katastrof, men nej, den skötte sig.
Under den här tiden kom han på att han inte utrustat eleverna tillräckligt, och då skulle det bli svårt att göra uppgiften. Den gamle mannen var på väg att säga att eleverna kunde komma fram och ta nålar och flaskor, men ångrade sig. “Ni kan gå till skåpen bakom mig och hämta det ni tror att ni behöver.” Han log finurligt, men eftersom detta var elever på FUTT-nivå, så borde det inte vara några problem att lösa uppgiften. Något att punktera bölderna med, något att hälla upp det i och något att torka av kaktusen sedan med, det var lätt att hitta i Aarons förråd, men där fanns ju andra intressanta saker också.

TraXy
PostPosted: Tue Jul 10, 2012 09:39
Ah, smart. Nå, till att börja med så skulle ett par handskar behövas, om inte för att slippa gå runt som en skunk resten av veckan. Att ett par handskar stinker är en sak, men att ha sörjan på händerna och inte kunna få bort stanken ens efter idogt tvagande är aningen värre. Nästa sak Chris hämtar ur skåpet är en glasflaska, eftersom man naturligtvis måste ha något att samla upp stinksaven i, och en nål, eftersom det ger en bättre snittyta och förhindrar att gegget sprids åt alla håll. Det vet han ju själv hur det är bara genom att tänka på hur det är att klämma finnar. Man trycker och trycker och så säger det SPLATT och så har man gult gojs på badrumsspegeln sedan. En nål, som om man punkterar en vattenblåsa, gör att det inte är lika explosivt och därför enklare att kontrollera.
När han samlat in dessa föremål så drar han på sig handskarna och tar dessutom ett par skyddsglasögon och sätter på sig i sista sekund. Han har ju redan glasögon på sig, men om det skulle vilja sig illa och stinksaven får för sig att skvätta så kommer de knappast att vara till någon nytta. Ett förkläde får han också på sig, så att han slipper gå runt med stinkande kläder om han skulle råka få något på sig, och sedan, äntligen, kan han börja.
Bordskamraten ser skeptiskt på honom, men Chris möter bara blicken lugnt. ”Om du vill lukta skunk resten av veckan så är det upp till dig”, säger han bara, vilket får den andre unge mannen att lomma i väg för att hämta ett förkläde och skyddsglasögon han också.

Aprikos
PostPosted: Fri Jul 13, 2012 22:02
När eleverna har hämtat sig det de tror sig behöver, vissa mindre än andra och några är exemplariskt försedda med allt de behöver, en av dem mr Malford. Aaron ler ut mot hela klassrummet och sneglar sedan på sin klocka en aning. Det här blir jättebra.
“Och nu kan ni påbörja uppgiften. Alla borde fylla åtminstone en flaska var, men det gör ju inget om det blir mer än så.” Återigen log Aaron mot klassen, eftersom han misstänkte att det fanns någon som var ihärdig och ville göra mycket jobb. Malford kanske?

TraXy
PostPosted: Tue Jul 24, 2012 15:33
Jovars, Christian tar säkert och fyller på flaskor så länge han får hållas, men man får ju börja med en i alla fall. Hans bordskompis sätter genast i gång att trycka på en av bölderna, som om det vore en finne, vilket får Chris att undra hur i hela fridens namn killen faktiskt valt Örtlära på FUTT-nivå eftersom han uppenbarligen inte är särskilt bra på det. Själv punkterar han en böld med nålen och har sedan flaskan redo att fånga upp det som sipprar ut. Bänkkamraten får samma sörja på sig som om plantan exploderat i hans ansikte ungefär, och en jämmerlig odör sprider sig i växthuset. Urk. Chris skakar lite på huvudet, som om han inte kan tro sina egna ögon, och fortsätter. Eftersom han lyckas få ut i princip så mycket det bara går att få ut från varje böld så har han snart en flaska full och fortsätter sedan med nästa, utan att skynda sig. Istället går han metodiskt till väga så att han inte ska missa att tömma någon böld. Och så fortsätter han under resten av lektionstiden, typ, eller fram till dess att läraren säger åt dem att sluta. Stinkpellen på andra sidan växten hoppas han tvingas stanna kvar och städa upp efter sig. Maken till att grisa ner!

Aprikos
PostPosted: Thu Aug 09, 2012 09:45
Efter en stund så börjar ju lektionen lida mot sitt slut, och det var tyvärr sant. För trots att Aarons klocka var gammal (bara sjutton år yngre än han själv) så hade den minsann aldrig gått fel. Aaron suckade förnöjt, den här klassen var bra. Det var i och för sig sjuorna också, för hade man valt Örtlära efter GET-examen visste man att de på något sätt var intresserade av ämnet, alternativt kunde vad de gjorde. Det var en fröjd för ögat att se på eleverna när de nu arbetade så himla duktigt.
“Tyvärr, mina vänner, är lektionen nu slut”, sa Aaron med en suck. “Men vi ses om ett par dagar igen, och då ska ni redovisa växterna som ni fick i läxa förra lektionen. Tack för idag!”
Förhoppningsvis plockar eleverna undan efter sig, för det är ju bara vanligt hyfs, men i annat fall så svänger Aaron trollstaven ett par gånger och fixar det allra sista, innan han också lämnar klassrummet för idag.

TraXy
PostPosted: Fri Aug 10, 2012 23:45
När Chris är färdig med sitt sleminsamlande så städar han undan efter sig som om han är en riktig liten U-elev … vilket han ju också är. Växter av alla de slag har intresserat honom ända sedan barnsben, men i synnerhet sedan hans mamma dog. Tomater tycker han särskilt om att odla, även om det är för jäkligt om de blir tagna av tomato blight. Aaja. Läxan är han i alla fall redan färdig med, men det skadar ju inte att öva lite mer till nästa vecka.
En sak han funderat mycket på på senare tid är om han ska våga säga till sin pappa att han vill jobba med växter efter skolan. Det känns som att han satsar lite väl lågt om han vill bli typ trädgårdsmästare istället för jurist, men växter är verkligen det han brinner för! Visst lär pappan vara förstående, men … Chris vill ju inte gärna göra honom besviken. Inte nu när deras liv äntligen blivit hyfsat normalt igen – pappan håller till och med på att jobba på en uppföljare till ”Det glömda landet”. Kanske borde han prata med honom när han åker hem på nästa lov.
I dag så samlar han dock ihop sina saker, tar väskan och går därifrån, efter att ha försäkrat sig om att allt är iordningställt och flaskorna med stinksav är inlämnade och professorn har fått ett artigt farväl.

Aprikos
PostPosted: Tue Sep 11, 2012 08:01
Och så kommer den dagen då sjätteårseleverna ska redovisa växterna de fick i läxa. Aaron själv tycker att detta ska bli väldigt roligt och givande, för han kommer inte behöva göra så mycket själv utan bara lyssna och skriva små kommentarer om eleverna. Eftersom det är redovisnigar på schemat har han bestämt sig för att hålla till i huset för beredning av växter, så att alla kan se eleven som för tillfället redovisar. Det huset är perfekt för redovisningar faktiskt, då alla bänkar står i en halvcirkel runt katedern.
Aaron låser upp huset och lämnar dörren på glänt så att den friska vårluften kan svepa in. Han går fram till klassrummets mitt och hämtar sitt anteckningsmaterial för han ska inte sitta här. Då ser han ju bara ryggen av eleven som redovisar. Nej, han tänker ta en plats på kanten.

Foxears
PostPosted: Sun Sep 16, 2012 10:24
Mathilda Thomson går ner över Hogwartsområdet till lektionen, förhoppningsvis tillsammans med Chris. Eftersom Rävöra antar att de går tillsammans tänker hon också vara så fräck att säga att Mathilda håller Chris hand. Hon kramar den lätt samtidigt som hon håller ett pergament i den andra handen som hon då och då sneglar ner på. Hon är väldigt dålig på att förbereda redovisningar, och även om hon hade letat upp all fakta som hon behövde i tid så hade det inte blivit att skriva ner själva talet förens igår eftermiddag. Hon hatar sig själv för att hon har prokastrinerat igen och mumlar allt hon ska säga för sig själv. Talet är awesome, problemet är bara att när hon väl går upp framför klassen och blir nervös så kommer alla de där smootha övergångarna försvinna och allt kommer komma ut i en helt annan ordning och hon kommer garanterat glömma ett stycke eller två. Hon försöker ta ett djupt andetag för att lugna ner sig, men hon är redan nevös och hon har inte kraft nog att sluta oroa sig på egen hand.

TraXy
PostPosted: Sat Sep 22, 2012 00:08
Det är inget konstigt alls att förutsätta att de unga tu går hand i hand. Christian Malford, som absolut inte har något emot att hans flickvän inte är Hufflepuffare som han, har sin välförberedda redovisning i väskan som hänger på ryggen. De har varit ihop i evigheter känns det som, även om det kanske är i högst ett par år det rör sig om i deras tideräkning. Hur länge kommer deras förhållande att hålla i sig? Kommer de vara high school sweethearts och gifta sig och skaffa barn och leva lyckliga i alla sina dagar? Eller kommer det att komma en dag då kärleken börjar falna? Nej usch, så får man ju inte tänka! Inte när man går hand i hand med sin älskling, på väg mot växthusen, och småpratar om allt och inget.

Aprikos
PostPosted: Mon Sep 24, 2012 19:29
Aaron sitter redan på sin plats i kanten när eleverna kommer in i klassrummet, och den som är ouppmärksam märker kanske inte ens att han sitter där utan tror kanske att det är någon klasskamrat som tappat hår och fått en massa rynkor. Oavsett vilket så viftar Aaron med sin trollstav då lektionen ska börja, och så ställer han sig upp.
“Idag ska ni redovisa era örter. Är alla förberedda?” Förhoppningsvis får Aaron ett rungande ja eller något i den stilen (mer troligt) och sedan plockar han upp en frivillig elev att börja. Eleven sköter sig bra men missar ett par punkter och sedan får denna gå ner och sätta sig ner. “Miss Thomson, gör ni er redovisning härefter?” frågar Aaron medan han antecknar det sista om det förra föredraget och väntar sig att flickan ska gå upp utan protester. Låt oss hoppas att hon gör det, för då lutar Aaron sig tillbaka för att få lyssna på Thomsons presentation.

TraXy
PostPosted: Wed Oct 31, 2012 20:46
Christian lyssnar intresserat på elevens redovisning och håller med om att den faktiskt är riktigt bra, även om den inte är perfekt. Nu går han inte runt och tror att hans egen kommer att hamna i någon sorts Hall of Fame eller något sådant, men ja … förhoppningsvis kommer det att gå bra. Först är det dock Mathildas tur, så han ler uppmuntrande mot henne och trycker hennes hand en extra gång för att tyst önska henne lycka till. Han tror på henne och på att hennes redovisning kommer att gå bra. Om inte annat så har de säkert övat på detta tillsammans, så han borde veta att det är bra redan.

Foxears
PostPosted: Sun Nov 04, 2012 14:51
Mathilda går upp och ställer sig framför sina kamrater. Eftersom hon känner att hennes händer skakar av nervositet så väljer hon att lägga ifrån sig sina stödord på bänken bredvid där hon står, då skulle det i alla fall inte märkas lika mycket. Hon tar ett djupt andetag och fäster blicken på Chris armbåge och hoppas att han kommer hålla sig still.
“Många växter som vi har här i örtläran används senare för att brygga olika trolldrycker”, börjar hon stadigt och lyckas för några sekunder lura sig själv att stadigheten kommer hålla i sig. “Jag tänkte prata om två växter som är nyttiga för brygder av olika anledningar. Den första är kaktusen Mimbulus Mimbletonia, som har en ovärdelig stinksav. Stinksaven används i förstärkande syfte i många trolldrycker, men man bör vara väldigt varsam när man handskas med den, använda drakskinshandskar för exempel. Saven är inte giftig, men kan ge obehagliga blåsor om den kommer i direkt kontakt med huden. Den luktar också inte så gott så man bill nog hålla andan när man håller på med den.”
Det sista hon sa var menat att komma ut som skämtsamt, men eftersom hon hade blivit nervös så var rösten stel och det lät istället stenseriöst. Hon sväljer lite, men efter det här kommer rösten ut som mer darrig och hon tappar helt den naturliga övergången mellan stinksaven och sin andra växt.
“Den andra växten jag tänkte prata om är lakrisroten, och även om den inte i sig har någon stark magisk effekt i trolldrycker så är den mycket uppskattad att använda som smaksättande till många drycker. Eftersom lakrisrotens magiska krafter inkluderar mod och kärlek så är den extra uppskaddad som smaksättare i vissa kärleksbrygder.”
Något Mathilda väljer att inte nämna är att hon faktiskt lyckades stöta på att den är extremt populär smaksättare i många afrodisiak, där den i vissa fall har använts i extrema mängder. Även om hon tyckte det var lite intressant och fnissade åt det när hon läste det så låter hon gärna bli att nämna saker om sånt där på lektionstid.
“Man bör dock vara försiktig innan man smaksätter en dryck med lakritsroten, i vissa fall har den motverkat andra viktiga effekter som drycken skulle ge. Det gäller förstås alla ingredienser vid trolldryckstillverkning, stoppa inte i någonting du inte är säker på effekten på.”
Hon gör en kort paus och sedan nickar hon mot professorn för att liksom visa att hon är klar med sin redovisning. Hon är inte så nöjd själv, för det talet hon hade på pappret bredvid sig med några ord färglatt överstrukna för minnesregler hade varit så mycket bättre, men Mathilda var ingen talare, i smyg skulle hon kalla sig själv för författare.

Aprikos
PostPosted: Wed Nov 07, 2012 16:58
Aaron tycker att det låter himla bra och skriver nästan bara bra saker om föredraget. Eller ja, han skriver faktiskt bara bra saker om föredraget, men han skriver också ner att Thomson behöver öva på att prata inför folk och kanske släppa spänningarna en aning. Fast det brukar alla elever behöva göra. Så, det är ju inte jättespecifikt för Thomson, men det är ändå värt att berätta för henne i omdömena sen, så hon vet vad hon behöver jobba på. Kanske vet hon redan det själv, men men.
Han låter nästan elev gå upp och redovisa, och sedan nästa, och nästa person är faktiskt Malford. “Er tur, mr Malford”, säger Aaron, ler mot den föregående personen (eftersom han ler mot alla som redovisar, för att de ska veta att de har gjort en bra insats) och väntar sedan spänt på att höra vad den här unge herren har att berätta.

TraXy
PostPosted: Tue Nov 20, 2012 14:15
Christian lyssnar intresserat på Mathildas föredrag – inte just för att de är ihop utan för att hennes föredrag är intressant på riktigt – och när hon är färdig och det blir hans egen tur så harklar han sig och reser sig upp.
”Ja alltså … Jag tänker väl inte riktigt gå in på de olika växternas inverkan på just trolldrycker, utan tänker mer på hur de inverkar på vår hälsa.”
Med denna inledning så visar han en bild på en withania.
”Det här är Withania somnifera, som även kallas ashwagandha eller indisk ginseng. Det finns flera olika sorters ginseng, till exempel sibirisk ginseng och koreansk ginseng, men det är egentligen bara den koreanska som faktiskt är en riktig ginseng. Men i alla fall.” Ehh, svammel, svammel, det här är ju nästan pinsamt; som om han vore en gammal, gaggig professor! ”Withania är bra om man har kronisk inflammation, är stressad, lider av nervös utmattning och liknande. Den stärker binjurarna och deras funktion, vilket även till exempel lakritsroten gör. Withanian är lugnande och STABILISERAR blodtrycket, vilket inte nödvändigtvis betyder att det sänker det, utan kan även fungera som blodtryckshöjande om man har för lågt.” Kanske borde han satsa på en karriär som apotekare eller något sådant? ”Eftersom withanian innehåller mycket järn så är det även bra om man har järnbrist, och den är dessutom inflammationshämmande.”

Nästa växt han visar upp är inte bara en bild, utan en kaktusliknande sak i en kruka. Han bryter av den yttersta biten av ett av de tjocka bladen och visar upp för sina klasskamrater. Inte för att han vill stila eller något sådant, utan för att han vill visa hur det ser ut.
”Det här är en aloe vera, som är en suckulent och släkt med lök, även om det är svårt att tro. Det är den här genomskinliga gelén, och geggan runtomkring, som används. Den innehåller många vitaminer och mineraler, om än i liten koncentration, och kan ätas utan problem. Själva skalet är dock inte att rekommendera, för det är verkligen inte gott. Det är inte gelén heller, egentligen, men den består mest av vatten och smakar egentligen inte så mycket.”
Dags att peta till glasögonen så att de inte halkar för långt ner, men till skillnad från Martin MacCannon så är det inget pretentiöst i gesten.
”Aloe veran är särskilt bra på brännsår. Om man bränner gommen när man äter något som är för varmt och använder lite aloe vera efteråt så kan man slippa att vara öm i munnen dagen efter. Den är också bra på att läka sår i allmänhet, och anses stärka immunförsvaret. Har man acne eller psoriasis så kan den också vara till hjälp. Lägger man en bit av gelén på solbränna så kan man känna att den svalkar. Det är en riktig första hjälpen-växt kan man säga, och alla borde ha en sådan hemma.”

Phew! Nu har han i alla fall sagt det han tänkte säga, och om läraren inte tänker uppehålla honom med frågor eller liknande så sätter han sig ner på sin plats igen, nöjd med sitt framförande. Jodå, hur man använder växter för hälsans skull är betydligt viktigare för honom personligen än bara vad man kan ha dem till som bara vanliga trolldrycksingredienser.

Foxears
PostPosted: Wed Nov 21, 2012 06:39
Efter den redovisningen skulle Mathilda mycket väl stödja Chris om hans yrkesval skulle vara att bli apotekare. Bara det faktum att han kunde tappa bort sig bland all information betydde att han visste så mycket mer än vad hans redovisning gav uttryck för. Plus att den där aloe vera-växten verkade vara en typ altiallo ätbar salva, det var helt sjukt hur mycket Chris visste egentligen. Mathilda tog bara reda på det nödvändiga för redovisningen, och ibland läste hon lite extra om hon fastnade på någonting, men det hade nästan alltid med trolldryckslära att göra då. Chris var så mycket mer ambitiös och flitig, och det märktes verkligen att han var en Hufflepuffare. Någonting som Mathilda (till skillnad från vad som ibland kändes vara majoriteten av skolan) varken tyckte var en förolämpning eller ett nedvärderande. Faktum var att hon beundrade många Hufflepuffares förmåga att kunna arbeta så flitigt som de gjorde med saker, för om Mathilda inte kunde finna intresse för det så var det nästan omöjligt för henne att få det gjort innan sista sekunden.
“Jättebra”, viskar hon till Chris när han sätter sig ner bredvid henne igen och ler stort emot honom.

Aprikos
PostPosted: Sun Nov 25, 2012 10:25
Aaron blev alldeles lycklig av att höra på Malfords redovisning och ganska imponerad av den mängd fakta som pojken lyckades lyfta fram under den. Professorn skulle helhjärtat stödja Malfords val av karriär om det blev på det viset, för han visade minsann att han kunde en massa bra saker och skulle säkerligen lyckas bra inom den banan.
Aaron ler stort mot Hufflepuff-pojken och kan inte sluta tänka på allt som hade sagts. Det var möjligt att informationen var lite för mycket för vissa klasskamrater som inte var fullt lika intresserade, men detta var ju ändå FUTT-nivå och då var ju folk generellt sätt intresserade.
Nästa elevs tur och Aaron antecknar lika flitigt som de andra eleverna lyssnar, och snart hade alla elever redovisat sina växter. Då reste sig Aaron sakta – eftersom hans knä knäppte till och orsakade en otrevlig smärta – men han lutade sig mot den snidade käppen och tog sig längst fram i klassrummet.
“Tack för era fina och intressanta redovisningar! Vi drog visst över tiden lite …”, säger Aaron med ett leende. Leendet är uppriktigt men når inte ända ut, det är nog smärtan i knät. “Jag hoppas att det inte gör någonting. Tack för idag!”

TraXy
PostPosted: Mon Nov 26, 2012 22:28
Chris har egentligen inte råpluggat inför den här uppgiften eftersom han inte behöver göra det med Örtlära. Han kan detta ändå, och det menar han inte för att stila, utan för att örter och växter har varit en stor del av hela hans liv. Hans mamma lärde honom hur man planterar om växter när han var liten och hans pappa hade alltid uppmuntrat hans intresse för tomatodlande, dessutom hade grannar låtit honom klippa deras gräsmattor mot en liten slant på sommarloven. Vad hade flugit i honom i femman för att säga till sin elevhemsföreståndare att han ville vissna bort på Wizengamot? När hans talanger och intressen alltid haft med naturen att göra? Han förstår verkligen inte detta. Kanske borde han söka upp gubben och diskutera saken? Eller kanske borde han stanna kvar efter lektionen och höra med professor Edwards?
När lektionen lider mot sitt slut så viskar Chris till Mathilda, “Jag vill byta några ord med professorn, så gå du i förväg om du vill. Fast det kanske inte tar så lång tid, jag vet inte.”

Foxears
PostPosted: Tue Nov 27, 2012 04:21
Mathilda, som är väldigt nyfiken till sin natur, undrar förstås vad det är hennes pojkvän fått för sig att diskutera med professorn. Visst kunde det vara någonting simpelt och inte så intressant som hur exakt man ska få en orchidée att må bra, men Mathilda kände Chris, det kändes som att det var nåt lite större den här gången.
“Jag kan vänta”, säger hon och ger honom en lätt kyss på kinden, bara sådär i förbifarten.
Hon tyckte inte om att tjuvlyssna på folk eller så, men att råka höra gjorde ju ingenting. Hon tänkte om det nu skulle vara nåt hemligt så ber väl Chris henne att gå eller så får han väl viska med professorn. Någonting som självklart skulle göra henne ännu mer nyfiken såklart. I vilket fall så börjar hon packa ihop sina grejer långsamt. Det var inte som att hon hade brottom till någonting. När man läste på FUTT-nivå så var ju schemat väldigt ihåligt. Inte för att hon inte hade något att göra, hon hade en ingrediensanalys att göra till sin trolldryckslektion morgonen därpå. Men liksom Chris hade en naturlig fallenhet för örtlära så hade Mathilda det i trolldryckslära. Hon visste redan vilka kombinationer som hon skulle skriva om och några som hon skulle ifrågasätta, det enda som behövdes var att faktiskt skriva ner mer än de få stödord som hon hade kluddat ner i sin kalender när hon kommit på dem.

Aprikos
PostPosted: Thu Nov 29, 2012 20:31
Aaron håller som bäst på att ställa i ordning rummet inför nästa lektion, som visserligen inte ska hållas här men nästa lärare som ska ha en lektion här inne ska inte mötas av en röra som han har lämnat efter sig. Den gamle gubben ser hur både Malford och Thomson stannar kvar, men det verkade som om det var pojken som ville prata, och det var jättekul. Tänk att eleverna ville prata med honom! Nu blev ju Aaron genast nyfiken på vad de ville. “Ville ni två något?” frågar han, bara för att vara säker utifall att det var Thomson som ville prata trots allt. Han log sitt stora, klassiska leende och inväntade ett svar.

TraXy
PostPosted: Sat Dec 01, 2012 17:02
Det är absolut inga problem om Mathilda känner för att stanna kvar, eftersom Chris inte har några som helst problem med att hon hör det han har att säga till läraren. Kindkyssen får honom att rodna, så när han blir tilltalad av professorn kanske han ser ut som att han rodnar över att vilja prata med läraren. Nå, det är smällar man får ta, så han samlar ihop sig genom att ta ett djupt andetag innan han tar till orda.
”Sir …” börjar Chris och får tunghäfta. Vad ska han säga? Vad vill han egentligen? Han kan inte gärna vända på klacken att gå nu när han pockat på uppmärksamhet. ”Uhm, professor Edwards, om jag vill arbeta med växter och sådant efter att jag tagit examen, vad skulle jag kunna göra? Alltså, vilka sorters yrken skulle jag kunna rikta in mig på? Jag tänkte att ni kanske kunde ha några bra förslag …”
Shit vad han babblar. Chris tvärtystnar och känner sig superlöjlig, men förhoppningsvis är läraren sympatisk. Han verkar ju i alla fall trevlig om lektionerna är något att gå efter, men man kan ju aldrig vara säker.

Aprikos
PostPosted: Sun Dec 02, 2012 18:04
Aaron blir milt sagt förvånad när Malford frågar honom yrken han kan praktisera. Nu har ju Aaron själv jobbat som en himla massa saker innan han hittade rätt i livet, och det hade ju tyvärr kommit ganska sent för honom, bara ett par år sedan. Han önskade inte att det skulle hända denna unga mannen utan bet sig i läppen medan han funderade.
“Jag måste säga, mr Malford, att jag är förvånad över att ni kommer till mig med sådana frågor. Det brukar man oftast prata med sin elevhemsföreståndare om, och jag råkar veta att professor Wilkins är en väldigt duktig och kompetent man.” Så inleder Aaron och betraktar den unge mannen. “Angående yrken så finns det en rad olika saker man kan göra. Beroende på vad ni studerar för ämnen nu kan man bli botare, trädgårdsmästare, trolldrycksmakare … Tehandlare är ju också ett alternativ, men det är inte så mycket växter som man tror att det ska vara”, säger Aaron och ler. Han vet. Han har själv varit tehandlare för en kort period i sitt liv. “Ni kan upptäcka världen och skriva böcker om det. Kanske är det era böcker som är kurslitteratur om några år?” Skojar Aaron, men egentligen är han fullt allvarlig. Han tror stenhårt på Malford. Pojken kommer att bli bra på det han gör bara han får ett hum om vad han ska göra.

TraXy
PostPosted: Wed Dec 12, 2012 16:30
Chris är minst lika förvånad som professorn, för varför skulle professorn vara förvånad över att han frågar honom direkt, en person som trots allt förmodligen arbetat med växter hela livet, istället för att fråga sin elevhemsföreståndare som ju undervisar i Trollkonsthistoria? Oddsen för att han ska få svar på sin fråga känns ju oerhört mycket större om han frågar någon som trots allt borde vara insatt i branschen än någon som håller på med något helt annat, även om han nu råkar vara elevhemsföreståndare. Det handlar inte om att ifrågasätta Wilkins’ kompetens som lärare eller elevhemsföreståndare, utan bara om att Edwards är professor i Örtlära, och Chris vill arbeta med växter han också. Tyvärr blir han nog mest bara besviken över att inte få det svar han är ute efter, men det är inget att göra åt.
Trolldrycksmakare är nog mer något för Mathilda. Tehandlare, å andra sidan, kanske vore intressant. Trädgårdsmästare … Chris kan inte undvika att tänka på sin pappa, som slitit som kyrkogårdsvaktmästare till undermålig lön och knappt kunnat få mat på bordet. Är det verkligen en sådan karriär han vill ha åt sig själv också? Borde han inte bryta den onda cirkeln? Han vill inte låta sina (framtida) barn behöva växa upp i samma fattigdom som han själv gjort. Visst att de varit lyckliga, medan de fortfarande hade en familj, men det hade varit svårt. Om det inte hade varit för stipendiet för fattiga elever så hade Chris inte kunnat gå på Hogwarts överhuvudtaget, och han vill kunna tjäna tillräckligt för att kunna försörja sin familj, utan att de skulle behöva vända på varenda liten slant jämt och ständigt. Är trädgårdsmästare verkligen rätt för honom i så fall?
Plötsligt inser han att den han egentligen borde prata med är sin pappa. ”Men tänk om pappa blir besviken och tycker att jag satsar för lågt om jag vill bli trädgårdsmästare?” tänker han förtvivlat och allt han kan få fram till svar till professorn är ett hest, ”Tack sir, jag ska tänka på saken”, innan han suckar bedrövat och går därifrån, förmodligen med Mathilda hack i hälarna, även om han just nu helst skulle vilja vara själv. Han, skriva kurslitteratur? Jo tack, med hans stavning så blir det nog jättefina böcker. Chris stannar upp när de väl kommit en bit från växthuset, drar ett djupt andetag och blundar i några sekunder för att samla sig, så att han inte avslöjar hur nära han faktiskt är att börja gråta.

Foxears
PostPosted: Wed Dec 12, 2012 17:35
Mathilda kan inte låta bli att märka att Chris verkade bli lite besviken efter professorns svar, men hon väljer att inte säga någonting utan istället sticker hon sin hand i hans och hoppas på att han ska tala om för henne om det finns någonting hon kan göra. När det kom till att arbeta med örtlära så var Mathilda säker på att det fanns betydligt fler välbetalda jobb inom branchen, hon kan inte låta bli att låta fantasin glida iväg sådär några år in i framtiden att hon och Chris skulle ha ett växthus vid sitt lilla radhus, och Mathilda skulle ha gjort om ett rum för trolldryckstillredning. De skulle ha en liten butik också, som de kunde sälja både Mathildas drycker och Chris växter i. Det var en så pittoresk sötsliskig fantasi att Mathilda nästan ångrar sig direkt som hon tänkt tanken, men på nåt sätt så fastnar den litegrand och hon skulle nog märka att den kunde växa på henne.