Chris får paket

Postat: fre jan 05, 2007 12:51 pm

Christian Malford, en pojke med lappade glasögon och slitna kläder, sitter och äter sin frukost i Stora Salen. Han har kammat det lockiga, ljusa håret så gott han kunnat med sin kam som saknar en radda tänder, men efter att Cate hjälpt honom reda ut de värsta tovorna har han försökt hålla bättre ordning på sitt hår. Hans mamma brukade alltid säga att även om de var fattiga så var det ingen ursäkt att inte ta vara på sig och se bra ut, och det betydde att tänder skulle borstas, hår kammas eller borstas och öron tvättas, och Chris brukade göra som han var tillsagd. Håret hade väl fått något lägre prioritering på skolan, men samtidigt var det ett under att ingen av lärarna givit honom en anmärkning för hur det såg ut, för oftast brukade de ju vilja att man såg vårdad ut. Kanske var det för att hans hår var lockigt, så de såg liksom inte skillnaden.

Han sitter och äter en rostad macka med apelsinmarmelad och ost på, när posten kommer. Det fanns ingen anledning för honom att ens lyfta på huvudet – det hade han slutat med ganska snart efter att han börjat, för det fanns ändå ingen som skulle skicka honom något. Ibland damp det ned ett brev ifrån hans pappa, men det var ju inte varje dag, eller ens varje vecka, och det senaste året hade det varit ännu mer sparsmakat med brev. Visst saknade han det, och visst var han oroad över att hans pappa börjat dricka ännu mer och att han skulle komma hem till sommarlovet och hitta ett vrak och så skulle han bli omhändertagen av de sociala myndigheterna och säkert inte få fortsätta på Hogwarts, men samtidigt så har han en barnsligt naiv tro på att hans pappa ska ta sig i kragen och reda ut sitt liv.

Kort sagt, så hoppar Hufflepuffpojken till förskräckt och blir rejält överraskad när ett paket av trevliga proportioner dimper ned på bordet framför honom, och välter ut hans djupa tallrik med cornflakes och mjölk. Chris är precis på väg att räcka över paketet till någon annan och be om ursäkt att den landat hos honom istället för den som paketet skulle till, när han upptäcker att det faktiskt står ‘Christian Malford, Hufflepuff’ på etiketten.

Utan att säga ett knyst skyndar han sig att äta upp frukosten, efter att ha ställt ned paketet på golvet. Skulle han ha tid att öppna det innan lektionen? Han sneglar på klockan och tänker att ja, om han skyndar sig.

Tillbaka i sällskapsrummet torkar han paketet med en bit papper innan han lägger det försiktigt på sängen och börjar riva av papperet. Ett paket till honom! Vem i hela fridens namn skulle vilja skicka honom ett paket? Hans pappa hade verkligen inte råd at skicka något så här stort, så att det var han var helt uteslutet.

I paketet ligger en skoluniform. En helt ny, obegagnad skoluniform. Inte skamfilad och för stor som den han haft sedan ettan, och som varit Georges en gång i tiden, utan en alldeles egen, i rätt storlek. Var det ett skämt? Kanske var den förtrollad och lagom till lunch skulle den börja ruttna sönder eller något, så att han bara stod i kalsongerna när det var dags att gå och äta? Fanns det ingen lapp? Jo, där är något. Det är ett kort, med en massa växter på. Någon visste att han tyckte om växter – men vem?

Hej Chris,

Det blir inget långt brev, men jag har haft fullt upp! I år skulle jag vilja att vi firade jul tillsammans, bara du och jag, så skriv inte upp dig på listan över elever som stannar över jullovet i år. Jag har en sak att berätta för dig, men jag vill helst göra det öga-mot-öga. Jag kommer och möter dig på King’s Cross när Hogwartsexpressen kommer dit. Du kan väl höra av dig när du vet vilken tid/dag det blir? Jag hade egentligen tänkt spara detta paket till juldagen, men jag tänkte att lite nya kläder skulle kunna komma till pass redan nu. Om du tittar noga i lådan, så ska du se att det finns något du kan använda nästa gång det är Hogsmeade-utflykt också.

Vi ses om några veckor!

Pappa.

Under skoluniformen ligger dessutom en ny halsduk, mössa och vantar i Hufflepuffs färger, och en ny vinterklädnad! Inuti mössan, upptäcker Chris när han lyfter ut den, ligger en liten läderpåse. Tung var den, eller ja, tyngre än att den skulle kunna innehålla annat än ett extra par vantar i alla fall, och klirrade metalliskt! Han gör stora ögon när han öppnar den och ser glimmande pengar! Inte bara lite brons, utan där finns silver och guld också! Han hade nog aldrig sett så här mycket pengar i hela sitt liv, ens ägt! Nu hade hans far förlorat förståndet helt! Skicka så här mycket pengar?! Var han tokig?! Nej, tänker han sedan, men säkert full.

Chris suckar lite och gömmer penningpåsen under sin huvudkudde. Skulle han kunna använda kläderna, eller skulle han låta bli, eftersom de säkert behövde lämnas tillbaka, när hans pappa nyktrat till? Han bestämmer sig för att lägga ner alla kläder i den, stänga den och skjuta in den under sängen, för säkerhets skull.