Chris & Cate är söta
Postat: ons dec 20, 2006 5:03 pm
<Evil> Cate satt uteomhus med en tjock bok i sitt knä. Hon gjorde inget denna vackra vårmorgon, utan tog det mest lugnt. Kanske snackade med någon osm gick förbi eller till och med hoppade upp lite i trädet hon lutade sig mot då och då. Hon reste sig och började klättra upp. Dock bet en fet och ful myra henne, så hon föll ner på marken, på ryggen. Hon stönade bara till och låg kvar.
<Traxy> “Hur gick det?” hörs en oroad stämma, som tillhör en person Cate bör känna igen rätt väl vid det här laget. Chris sträcker fram en hand för att hjälpa henne att sätta sig upp, förutsatt att hon inte var skadad och behövde ligga ner. Kanske skulle han springa efter en sjukvårdare eller något sådant, för säkerhets skull?
<Evil> Cate greppade Chris hand. “Tack, Chris. Hur mår du, då?” frågade ohn honom och log mot pojken. Han var så söt. Hon gillade hans sätt och hans hår, vilket hon hade fäst sig vid. Lockigt och blont, jättefint.
<Traxy> “Jorå,” svarar han undvikande, eftersom han var betydligt mer oroad över hennes hälsa än sin egen. Han mådde jättefint. “Men hur gick det med dig? Du ramlade ju ner ifrån trädet! Gick det bra? Slog du dig?” Han hjälper till att dra henne på fötter. Tänk om han bara drog lite för mycket så att hon skulle falla i hans famn? Han skulle nog tycka ganska mycket om det, men å andra sidan, så var han ju inte helt hemma på såna saker än. Kramas? Läskiga grejer, det!
<Evil> Cate log och ställde sig lite osäkert på benen. “Jag tror det gick bra,” sa hon lite leende. “Jag var ju inte så högt upp, mycket kan ju itne ha hänt direkt,” sa hon. Mest för att inte göra Chris orolig. Hon hade faktiskt jäkligt ont i benen, kanske för att hon slog i ryggen hårt. Hon tog ett steg, men dock på roten till trädet. Roten hade ingen bark och var Hal med stort H. Hon trillade rakt på Chris och tittade generat på honom.
<Traxy> Chris, någorlunda gentleman som han är, ser inget annat val än att fånga upp henne, så att hon inte ramlar igen. “Hoppla,” säger han, eftersom han inte riktigt vet vad annars han ska säga. Sedan kommer han på att han håller henne i famnen och blir lite generad. Vad pysslade han med egentligen? Högst genant det här ju! Han hjälper henne att hitta fotfästet ordentligt igen innan han skyndar sig att släppa taget om henne. Egentligen ville han nog gärna hålla kvar henne, men det var ju lite… mja, konstigt.
<Evil> Cate log mot Chris. Kinderna var faktiskt roda och resten v ansiktet hade även blivit onormalt rött. Hjälp, vad pinsamt. Chris hade säkert tyckt att hon var en riktigt oartig person. Går runt och trillar på allt och alla! Hon tittade ner i marken. “Tack..”
<Traxy> “Ingen orsak,” skyndar han sig att säga och blir sedan enormt upptagen med att spana in trädrötterna, marken och de torra löv och barr som upptog den. “Umm,” säger han sedan, för han vet inte riktigt vad han vill säga riktigt, men något säger han… fast det låter bara som “mummel mummel”, eftersom han dels ville och dels inte ville säga en viss sak rakt ut…
<Evil> Cate tyckte faktsikt att hennes skor blev väldigt intressanta. Verkligen. Hon kanske skulle skriva ne bok om det lilla smutset som fanns där ungefär där stortån satt? Nä, ärligt talat. Pinsamt läge och hon undvek hellst sånt som detta.
<Traxy> Han var ganska lättad över att hon inte frågat honom vad det var han mumlat om, för även om han ville säga det till henne rakt ut, så vågade han inte riktigt det. Det var lite för skämmigt. “Tycker… tycker du om musik?” säger han därför, för att leda in samtalet på något mer neutralt.
<Evil> Cate tittade på Chris och hörde frågan. Hon kände att det faktiskt var en svår fråga. Tänk så tyckte han hon var en idiot som lyssnade på Green Day och Avril Lavinge och alla dom andra? “Ja, jag älskar musik. Lyssnar mest på rock…”
<Traxy> “Coolt,” svarar han, för han lyssnade väl mest på radio, eftersom det var gratis, och en radio hade de därhemma. Ingen digital-TV med trehundra olika kanaler eller något sådant, men väl en gammal radio som fungerade finfint. Eftersom det varierade mycket vad radion spelade, så tyckte han nog om lite allt möjligt.
<Evil> Pinsaam tystnad. Hon tittade ner på sina skor igen och fortsatte att fundera på om hon inte skulle bli författare och skriva en bok om sina smutsiga skor. Tänk inledningen. “Över vänsterstortå sitter en liten lerbit!” Detta sa hon inte högt, det hade varit riktigt pinsamt.
<Traxy> “Du är söt,” säger han plötsligt, tillräckligt högt och tydligt för att hon ska kunna höra det. Så fort han sagt det blir han högröd i ansiktet. Hade han verkligen sagt sådär! Herregudars! Japp, marken är jätteintressant, med alla löv och barr och gräs och grejer. Han följer en liten myra med blicken och är glad att håret hänger ivägen för hans ansikte lite.
<Evil> Cate rycker till när Chris säger det och blir helt röd i ansiktet. Hon? Söt? Nej, det hade hon aldrig trott. Tillbaka till författare-planerna. Hon granskade skorna innan hon tittade upp och drog ett djupt andetag. “Du med,” sa hon tyst, bara precis så han skulle höra henne. Sen tittar hon ner igen. Författare kanske inte var så dumt?
<Traxy> Han vet inte riktigt vad han ska säga till svar. Tyckte hon om honom? På riktigt? Det var högst ovanligt. Inget han varit med om förr alls! Hur gjorde man i sådana här situationer egentligen? Eftersom han inte vet fortsätter han att kika på sina skor.
<Evil> Cate fortsätter sin skoskådning. Kanske skorna skulle bli världsstjärnor? Tänk dig. “De Smutsiga Skorna kommer till Opraths talkshow!” Hon hade blivit berömd om hon var ägare till dom, vilket hon redan nu var. Skorna var faktiskt väldigt fina.
<Traxy> Eftersom Chris hade sagt det han ville, och inte riktigt visste vad annat han skulle säga, så harklar han sig lite och vågar fortfarande inte riktigt se på henne. “Uhm. Ja. Hej då, då… antar jag…?” säger han och gör sig redo att traska därifrån. Han behövde nog gå och rensa huvudet lite.
<Evil> Cate tittade upp på Chris och kinderna var fortfarande oerhört röda. “Öhm… Okej, hejdå!” Hon kunde ju alltid fixa lite med att klättra i träd, det kanske hade varit skönt? Hon gjorde sig beredd att gå mot trädet om Chris ville gå.
<Traxy> Det hade kanske varit lite sådär spontant och roligt om han gått fram och gett henne en överraskningskyss mitt på munnen, men det gjorde han inte. Nej, sådant var han på tok för blyg för. “Kul att ses. Försök att låta bli att ramla ner,” säger han och skyndar sig därifrån.
<Evil> Cate tittade efter Chris. Han var så snäll. Fast nu skulle det dröja innan hon vågade se på honom igen. Hon tänkte absolut lyda tipset och klättrade lite försiktigare, dvs tänkte sig för inna hon klättrade vidare.