Profeterna lär sig avancerat klardrömmande

<Traxy> Det är en onsdagkväll som så många andra. Klockan är ungefär sex på kvällen och professor Fisher har förberett sig inför kvällens profetmöte. För ordningens skull så behöver nog Cassandra och Zoe dyka upp och sitta i bakgrunden, men vi får se. De kanske har fått böldpest eller något. Kläderna är helt svarta idag och han ser mycket seriös ut. Seriöst hawt också, för den som så önskar.

<Leffe> Merula önskar så definitivt men hon skulle nog inte bli besviken vad han än hade bestämt sig för att ta på sig för något eller hur han såg ut, han skulle vara seriöst hawt i hennes ögon i alla fall. “Goddag professorn.” hälsar hon och kastar en ogillande blick på de andra i rummet, om de nu befinner sig där. Hon ger dock inte professorn en så särskilt lång blick eftersom hon minns deras förra möte som kanske inte direkt hade slutat så särskilt bra. Nu visste hon att det inte fanns någon annan tjej, det var hon, och att han visste om det. Bara tanken fick henne att bli en aning knäsvag som ur en äkta harlequin-roman.

<Traxy> Eftersom han varit högst osäker på om hon faktiskt hade tänkt dyka upp till kvällens möte, så blev han riktigt glad över att hon dyker upp… Såå, hon kan inte hålla sig ifrån honom… alltid något. Nu brister han ju inte ut i något kärlekskrankt leende mot henne, utan hälsar henne med ett “Godkväll, Miss Autumn” – men han kan inte låta bli att ge henne ett litet leende. Hon var ju favoriteleven, trots allt! När alla som tänker komma har dykt upp så sätter han sig ned i sin vanliga fåtölj och ger dem en småbelåten blick. Tre elever var ändå inte dåligt. “Det är bara Miss Christie som inte har gått igenom drömmandets konst än, men det gör inget. Det vi kommer att prata om nu ikväll är inget som vi ens kommer att beröra på lektionerna.” Lite granna som ett barn på julafton ser han ut nu. Tänk att han kunde få dela med sig av sådan här kunskap till nästa generation! Eh, fasen, det påminner honom om att Merula är den där ‘nästa generationen’ istället för hans egen, men vad ska man göra egentligen? Zoe blir lite nyfiken, faktiskt. Skulle de prata mera om drömmar? Det hade varit ett mycket spännande ämne, faktiskt. Cassandra går ju fortfarande bara i fyran, men drömma visste hon ju att man kunde göra. Det vore roligt om hon fick lära sig det där med klardrömmande, för då skulle hon nog få det lättare att existera. Då kunde hon ju få utlopp för sina böjelser utan att det gjorde något… squeeee!

<Leffe> Drömmar.. ja sådana hade hon ja. Både dagdrömmar och drömmar på nätterna. Det var inte bra alls, eftersom de fick henne att vakna mitt i natten, genomsvettig och blöt på ställen som hon inte ens vill tänka på faktiskt. Sedan ska det erkännas att även om det är spännande att lära sig något nytt om drömmar så börjar hon bli en aning less på ämnet, efter sådär ett år av det. Fast det är klart, bara det sägs i den där dialekten av den där mannen så kunde hon lyssna på samma sak många gånger innan hon blir helt uttråkad.

<Traxy> Med tanke på vad de ska få lära sig så kommer nog Merula snart att ändra uppfattning om drömmar som ämne. “Det finns något som heter klardrömmar, som ni redan känner till – eller förhoppningsvis känner till i ert fall, Miss Christie.” Han får en lite undrande blick till svar så han förklarar snabbt att det är drömmar där man vet att man drömmer, innan han fortsätter. “Det de flesta inte vet är att man kan ta sig till andras drömmar på detta sätt. Det finns fall där man helt spontant drömmer samma dröm och ser varandra i den, men det jag talar om här är att göra det medvetet. Det är ganska svårt och bör inte tas lättvindigt på, eftersom när man väl gått in i den andra personens dröm, så upphör ens kontroll över den. Istället är det den andra personen som styr.”

<Leffe> Det lät ganska läskigt, fast samtidigt är det ju skönt att veta att om någon tog sig in i hennes dröm så styrde hon över den ingen annan, för tanken på att någon kunde få henne att drömma saker som var utom hennes kontroll var väldans läskigt. “Kan man sluta drömma även om man tagit sig in i en persons dröm, sir?” frågar Merula. Hon har glömt för stunden att hon är sur på honom, eller kåt, vad hon nu känner för stunden.

<Traxy> Att han egentligen vill ha henne i säng och love her long time är också något som han inte tänker på just nu, förvånansvärt nog. “Du kan tvinga dig själv att vakna upp om det skulle behövas,” svarar han. Cassandra och Zoe är definitivt intresserade nu – det här lät häftigt! “Man kan försöka att utestänga folk ifrån sina drömmar också. Detta kan man göra med olika symboler och liknande.” Men det kunde de få lära sig mer om lite senare. “Det man gör är att man först försöker frammana en klardröm… och när man gjort det så fokuserar man sig på den personen vars drömmar man vill invadera, och gör så fokus på syftet att invadera drömmen.” Han gör en paus innan han småflinar och tillägger, “Att ta sig in i andras drömmar gör också att du kommer att agera och se ut så som du uppfattas av den andra personen… på gott och ont…”

<Leffe> Utestänga folk lät som en bra idé, hon vill verkligen inte bli invarderad i sina drömmar. Det är tur att inte detta lärs ut till bara vem som helst, de skulle inte klara av det helt enkelt, de skulle få för sig att ta sig in i hennes drömmar och… ja vad de nu skulle göra. Fast det är klart, det skulle vara rätt kul att gå in i Äcklets drömmar och tvinga honom att drömma olika saker och han skulle säkert inte ens veta hur han skulle avsluta drömmen utan få panik. Hihiii! Merula lyssnar lite intensivare bara av den tanken.

<Traxy> Mja, i så fall hade hon inte lyssnat ordentligt, eftersom man inte kan styra den andra personens dröm, utan bara delta i den. Tjuvkika, så att säga. Han visar dem skyddssymbolen för drömmande, som ska ristas in i en viss sorts kristall, men nu har Traxy inte någon av sina kristallböcker i sovrummet så vi låter det vara osagt, men gissar på att det har med månsten att göra, eventuellt. Det vore ju iofs lite kul att se vad Chris drömmer om Merula… men han drömmer nog inte om henne alls, om han kan slippa. “Varför ska man gå in i andras drömmar?” undrar Cassandra som inte riktigt förstått orsaken. “Nyfikenhet, ett sätt att få övertag… Men man kan också lämna meddelanden. Mycket användbart om man inte är i närheten men inte har tillgång till ugglor eller flampulver.”

<Leffe> Eller om man är Mörkrets Herre och ska fluffa in med syner i en liten pojke med blixtärr sådär, men eftersom det inte är så vettigt inlägg här så låter Leffe det också vara osagt. “Men om man inte kan kontrollera… hur kan man då lämna meddelanden? Det måste ju betyda att man kan kontrollera till viss del?” undrar Merula som tycker som sagt att tanken är både lite skrämmande och cool. Skrämmande om den används på henne och cool om hon kan använda det mot andra.

<Traxy> “För att man fortfarande kan prata och säga det man vill, och man kan gå runt och liknande – men man kan inte påverka själva handlingen, om inte personen som drömmer väljer detta, som exempelvis att låta en sitta ner istället för att stå upp.” Något åt det hållet iaf, för Traxy har egentligen inte en susning utan ad libbar lite friskt ur saker hon minns lite halvdant från Wheel of Time. “Det är inte det lättaste att lära sig att behärska.” Cassandra förstår fortfarande inte riktigt syftet med att prata med folk i deras drömmar, men Zoe tycker det verkar spännande. Kanske inte något som hon skulle våga sig på… varför skulle hon vilja tjuvkika in i någons drömmra? Det var lite för privat. Men så gick hon inte i Slytherin heller.

<Leffe> Tja hon skulle ju kunna ta sig in i Äcklets drömmar och säga saker till honom, sen skulle han säkert inte vara duktig nog för att förstå vad som händer. Hon kunde berätta hemska saker för honom och göra hon tokrädd. Merula gillar den idén, för hon behövde ju faktiskt inte röra på sig för att prata och det var allt hon behövde för att skrämma livet ur honom om hon verkligen ville.

<Traxy> Kritiker skulle nog säga att man måste vara ganska besatt av någon för att gå in i deras drömmar, om ens bara för att jävlas med dem. Kanske är Merula lite hemligt kär i gossen? Taskigt för henne isf, med tanke på att hans huvud är fullt av rosafluff relaterat till Mathilda Thomson. “Det finns några etiska förhållningsregler till detta… givetvis. Det bör inte göras för att man är nyfiken, utan det bör ha en viktig anledning till att man gör det.” Nu brydde han sig väl kanske inte helt och hållet om sådant, men andra gjorde. Men tja, han kommer väl med några fler förmaningar men som är lite tråkiga att rada upp, så när han är klar byter han ämne. “För att dela en dröm så kan man på förhand göra upp om en plats där man ska träffas i drömmen, och sedan klardrömma sig dit. I sådana fall är det ingen som har kontroll över den andra, utan bägge är fria att vara sig själva.”

<Leffe> Merula har verkligen inga känslor för Äcklet, vilket känns skönt att faktiskt spela ett äkta hat, och det är därför hon gärna vill fucka up livet lite för honom, för att han är så äcklig och blää! Därför försvinner inte de tankarna ifrån henne, hon vill ju gärna jävlas med honom. Att drömma nått där båda är med på det vet hon inte om hon ser poängen med faktiskt, vad ska det vara bra för? Hon kopplar det ju inte till att hon kan ha apsechs med Fisken än.

<Traxy> De har säkert suttit och druckit te eller något liknande kan vi säga, isf har Merula fått samma som förra gången – med socker och lime. De sitter säkert och diskuterar saken ett tag också, innan det är dags för dem att skiljas åt. Cassandra och Zoe försvinner ganska snabbt ut genom dörren eftersom de inte har drömmar om att ha apsecks med karln (även om Zoe tycker att dialekten är sådan att han skulle kunna läsa telefonkatalogen utan att det gör något), men det lämnar ju Merula kvar, om det inte brinner i knutarna för henne också. “Merula, jag…” börjar han och vet inte riktigt hur han ska fortsätta. “Jag… ber om ursäkt.”

<Leffe> Merula blinkar till men kan inte riktigt möta hans blick. Hon slåss mellan att vara grymt generad för sitt uppförande och fortfarande lite arg för att han inte berättat nått för henne. “Det… jag…” hon har ingen anning om vad hon ska säga så därför tystnar hon och skruvar sig lite på stället, hon kastar en blick mot dörren för att försäkra sig om att ingen står där eller ska tänka sig att komma in. Det skulle iofs vara ganska trevligt med någon lärare som dyker upp och säger att de vill prata med professorn i fråga så hon kan smita iväg och undvika den här pinsamma situationen.

<Traxy> Dörren slår lägligt nog igen, just utifall någon skulle få för sig att komma, för det var inte riktigt rätt läge för någon att dyka upp. Inte när en fullvuxen karl drar en femtonårig flicka till sig och kysser hennes läppar på ett sätt som verkligen inte passade den relation de borde ha som elev och lärare. Pinsam situation? Kanske blev den ännu mer pinsam nu, men det kvittade. Han hade blivit förkrossad när hon lämnat honom gråtandes och hela kroppen hade värkt av saknad, och han kunde inte stå ut en sekund till. Det hade varit svårt nog att hålla lektioner på dagen och mötet de precis haft hade varit nära nog tortyr, så han var glad att de andra hade skyndat sig därifrån och lämnat dem ensamma. När han slutligen låter sina läppar skiljas från hennes, så stryker han henne försiktigt över ena kinden och ler sorgset medan han viskar, “Lilla vackraste koltrast…”

<Leffe> Flickan flämtar till när hans läppar kommer närmare hennes men hon kan inte göra annat än att smälta emot honom och möta hans kyssar med egna. Hennes armar omfamnar hans hals och hon kvider lite smått när han fortsätter att kyssa henne och det är bara ren självbevarelsedrift som gör att hon inte gnyr till när han drar sig undan. Hennes ögon är halvt slutna och hon andas lite hårdare än vanligt samtidigt som det känns som att hjärtat ska slå sönder bröstet så fort som det bankar. Nog måste han höra det? Det är helt öronbedövande för henne själv. När han kallar henne för koltrast känner hon att ögonen blir en aning glansiga och för att låta bli att titta på honom så borrar hon in huvudet i bröstkorgen på honom samtidigt som hon håller om honom hårdare. Hon litar inte på sin röst och därför förblir hon tyst.

<Traxy> Hon besvarade hans kyss! Hon försökte heller inte slita sig loss från honom! Om det är något hjärta som bankar hårt nog att kunna slita sig loss måste det vara hans! När hon borrar in huvudet och håller om honom så drar han henne också lite närmre till sig och stryker henne över det kolsvarta håret, och bara njuter av tillfället. Slottet hade kunnat rämna omkring dem utan att han skulle rört en fena… och hon blir inte petad i magen av några “trollstavar” heller. Det var inte rätt tid för sådant. Det kunde vänta. Han hade fått tillbaka henne, och det var allt som räknades. “Let no one meddle with me,” tänker han.

<Leffe> “E-Ed-Edgar..” flämtar hon andlöst och det är ett dovt ljud eftersom hennes ansikte är fortfarande tryckt mot hans bröst och hon hör hon hans hjärta dunkar. Det är ett lugnande ljud, som att tanken på hans hjärta som dunkar lika mänskligt som hennes eget för henne att känna som som den tryggaste människan i världen. Hon vill bara stå där för alltid, aldrig lämna honom och aldrig vara sur på honom någonsin igen. Det hade varit hon hela tiden, han hade inte varit med någon annan som hon trodde, eller hur? Fast det var förstås inte helt säkert. Tanken får det att krypa i henne och hon måste ge den en röst “Du har inte… med någon.. elev…?” frågan är inte den mest grammatiskt korrekta men vad hon vill är ganska tydligt i alla fall.

<Traxy> När hon säger hans namn så ler han lite. Hon var nog den enda som fick honom att le bara för att hon säger vad han heter. Hans mormor hade alltid låtit så strikt och hemsk när hon använde namnet, vilket gjorde att han inte hade känt sig helt hemma med det, men när Merula sade det var det inte alls samma sak. Det var plötsligt riktigt välklingande och vackert. Frågan är lite oväntad, men gör honom både lättad och road, men han vill att hon ska vara helt säker på att han talar sanning den här gången, så han ser henne rätt i ögonen. “Aldrig någonsin… det svär jag dig.” Han funderar på om han ska tillägga ‘I only have eyes for you’ eller om det är lite att ta i.

<Leffe> När han tar tag i hennes haka och tvingar henne att titta honom i ögonen, som Leffe antar att han gör eftersom hennes ögon annars är pressade mot hans bröstkorg, så tittar hon upp på honom med osäkerhet i ögonen. Efter att han talat så lyser ögonen upp och hon ler mot honom, ett av de största leenden som hon någonsin använt sig av nästan så att det känns ovant även för henne och kinderna blir en aning rosafärgade. “Jag trodde verkligen… åh så dumt..” hon småler lite samtidigt som hon lite skamset inte kan möta hans blick riktigt.

<Traxy> Yes, klart han håller upp hakan på henne! Det var så ovanligt att se henne le, åtminstone så brett, att han inte kan låta bli att låta sitt eget leende bli lite bredare. “Vem skulle det annars ha varit?” Hur många spådomskunniga Slytherinflickor fanns det, på en skala? Som var svarthåriga, dessutom. Cassandra uppfyllde visserligen de två första kriterierna, men hon var varken svarthårig eller vacker. Magen fladdrade inte till varje gång han såg åt hennes håll, och det var inte någon annan än henne som höll honom vaken på nätterna. Ahh, det fanns så mycket mer han skulle vilja säga, men hjärnan kan inte formulera några ord, så istället att stå och se dum ut så böjer han sig ned och kysser henne igen, för då behövs inga ord.

<Leffe> Hennes ögonlock fladdrar när han kysser henne igen och nu smälter hon på rikigt, det känns som hon lika gärna skulle kunna bli till en liten hög med gegga så mycket slappnar hon av mot honom och låter sig svepas med i kyssen. När han avslutar kyssen igen, för det måste han la gör någon gång, så nafsar hon lite i hans underläpp innan hon drar sig undan och tittar upp på honom med en retsam glimt i de mörka ögonen.

<Traxy> Edgar kan känna henne slappna av, vilket gör att han också slappnar av till viss del. Det finns så många saker han skulle vilja säga och göra, men var börjar man egentligen? “Jag vill att du ska veta… att jag inte tänker…” Gah, det var så svårt att hitta rätt ord! “Att jag inte tänker göra något mot din vilja. Aldrig någonsin.” Med det menar han, kanske lite krångligt, att om de ska ta relationen till nästa nivå, så var det hon som behövde vara redo för det.

<Leffe> Merula nickar lite fundersamt “Mmm… jag vet inte… alltså..” skulle hon verkligen erkänna för en professor att hon var oskuld? Omg! “Jag har inte…” hon suckar lite och försöker få honom att förstå utan att hon behöver säga något men det är lite väl optimistiskt. “Jagharaldrigvaritmednågonförutsåjagvetintehurmangör.” rabblar hon fram och stirrar ner på sina fötter, eller liknande plats som inte är ett dyft intressant men som duger när hon inte klarar av att titta på honom. Usch så hemskt att erkänna, tänk om han skulle tycka det var jättebarnsligt och kasta ut henne.

<Traxy> Åh, ja, det var ju förstås alltid ett alternativ… och ett som han funderat på om så var fallet. Han kramar om henne igen, och stryker henne varsamt över håret. Hur skulle han svara egentligen? “När du är redo… och om du vill… så kan jag kanske… lära dig?” Men gosh, hur fånig lät han inte på en skala? “Men du ska inte känna dig pressad att göra något du inte vill…” Han gör ju inte saken bättre heller! Det blir bara värre och värre. “Jag pratar för mycket.”

<Leffe> Flickan fnittrar till lite och skakar på huvudet. Hon tycker inte att han pratar för mycket “Du pratar för lite… jag tycker om din röst.” det gjorde hon verkligen. Hans djupa röst och med den dialekten, det är ju så att hon skulle kunna smådö bara av tanken. “Tack..” viskar hon som avslut och hon menar allt, för att han finns och är så snäll fast han egentligen inte är så snäll fast han är snäll mot henne och det är allt hon bryr sig om.

<Traxy> Pratar för lite? Det var oväntat. “Tack själv…” säger han som svar på att hon gillar hans röst. Det är bara en röst, och bara en dialekt… inget han har tänkt på någon gång. En tanke slår honom plötsligt. “När fyller du år, förresten?” Egentligen så hade han väl sett nåt födelsehoroskop som hon gjort och som han rättat men vi säger att han har glömt det nu. Inte för att han är desperat att veta när hon blir lovlig, utan för att han vill veta när hon fyller år, så att han kanske kan fira henne. Med presenter och sånt. Yes.

<Leffe> Fyller år? Ville han ge henne en present? Wow, han tyckte ju verkligen om henne i så fall. “27 maj.” svarar hon med ett litet leende och säger sen “När fyller du år?” hon hade ju faktiskt inte en enda aning. Vattuman säkert för hon har läst att tvillingar passar ihop med vattumän, eller så var han en skorpion fast det vet hon inte hur de passar ihop. Hon är egentligen inte mycket för det där med horoskop då hon tycker det är ett underligt sätt att spå framtiden med.

<Traxy> “13 februari,” svarar han och är mycket riktigt en vattuman. Detta är väl mot slutet av terminen, så hennes födelsedag är nog inte alltför långt bort. “Önskar du dig något särskilt?” säger han därför. Han var trots allt ingen tonårspojke som bara hade fickpengar nog att ge henne en chokladgroda i födelsedagspresent. Ville han så skulle han kunna skämma bort henne riktigt ordentligt… vilket vore roligt.

<Leffe> “Ehm.. jag vet inte.” svarar hon ärligt eftersom hon inte är en person som önskar sig så mycket, hon brukade få några presenter sådär men inte så många stora saker. Hennes föräldrar gav henne alltid något gulligt som hon uppskattade bara för att det var de som gav henne det, hennes syskon brukade köpa böcker vilket var mer uppskattat i själva gåvan men om hon skulle önska sig något av honom? Det skulle kännas jättekonstigt. “Jag… du får överraska mig.” säger hon istället med ett litet leende, ett mellanting mellan blygt och retsamt.

<Traxy> “Jag får se vad jag kan komma på,” svarar han och ser lite klurig ut. Något skulle han allt kunna hitta på som hon skulle kunna tänkas uppskatta, även om han inte kommer på något just precis nu på stört. Som tur var så fanns det ju ett tag kvar innan han behövde komma på det. Inte jättelång tid, visserligen, men det var inte imorgon i alla fall. En tanke slår honom, som gör honom lite munter. “Vad tror du dina föräldrar skulle säga om de kunde se oss nu?” Hans egna föräldrar… tja, det kvittade. Inte som att inte hans pappa var betydligt äldre än mamman heller, så de skulle väl kanske haft förståelse för saken.

<Leffe> Hennes föärldrar? Ja vad skulle de säga? Hon hade aldrig funderat på det direkt men nu när hon gör det så inser hon att det kanske är ett lite udda svar “Hmm… jag vet inte… men mamma skulle nog inte säga så mycket, huvudsaken du är lycklig skulle hon säga.” ja det skulle hon nog även om hon inte skulle uppskatta att hon haft ihop det med en lärare “Pappa skulle så slå dig på käften.” flickan fnittrar till. Den mentala bilden hon får framför sig är ganska rolig faktiskt, nog för att hon är övertygad om att Fisken skulle kunna slå tillbaka, men hon tvivlar ändå på att han skulle göra det. Hennes syster skulle räcka ut tungan och göra kräkande läten för att det är ju en professor och hon skulle inte tycka att han är snygg och han är dessutom gammal. Hennes bror skulle nog ha samma reaktion som hennes syster och sen smällt till honom på käften. “Fast, pappa är lite så, göra först tänka sen.”

<Traxy> “På så sätt.” Ett flin har spritt sig över ansiktet på honom, och han kan inte låta bli att skratta till. Göra först och tänka sedan… då visste han i alla fall vem hon ärvt det draget av! “Bäst att jag passar mig då!” Han sträcker sig efter hennes händer och håller upp dem mot bröstet, så att hon kan känna hans hjärtslag under det svarta tyget i rocken, och så han kan kyssa dem. Som sagt, han är förvånansvärt romantisk när det kommer till kritan. “Jag vill inte släppa dig… men… kanske är det bäst att du går nu, innan någon börjar fatta misstankar. Jag har redan kallats till rektorn en gång.” Suckar gör han lägligt här, eftersom rektorn hade varit misstänksam som fan, även om han fått henne på bättre tankar. Förhoppningsvis.

<Leffe> “Fast du skulle kunna få honom på bättre tankar..” säger hon leende även om hon tvivlar på att hennes pappa skulle tycka att det var så vist att lita på en Slytherinare. Nog för att hon själv var det och det hade de inget emot men hon tror ändå att där inne i hennes pappa finns det lite av attityden ‘jo men min dotter är ju en fin flicka’ medan de andra inte är det. “Åh?” det visste hon ju faktiskt inte om att han blivit. “Vad sa hon? Vet hon om?” paniken börjar spridas lite smått i bröstet på flickan för han får ju inte få sparken! Då skulle det vara helt hennes fel och till råga på allt skulle hennes pappa yrka på att få han inslängd i Azkaban. Det är lite chockande men det är första gången hon tänkt på det ur den synvinkeln och det är verkligen en skrämmande tanke.

<Traxy> Utan omsvep berättar han om mötet med rektorn, om hur Merula setts frekventera Norrtornet efter skoltid, ibland med något utmanande variationer av skoluniformen… och att hon setts springa därifrån gråtandes. Han förklarar också att det rörde sig om extralektioner åt en sällsynt begåvad elev, och han erkänner att han, in effect, ljugit rektorn rätt upp i ansiktet genom att säga att det inte alls försiggick något, och att han inte var intresserad. “Det var inte det lättaste att säga, men jag hade inget val,” tillägger han. “Jag vill inte förlora min tjänst här.” Och han ville verkligen inte förlora henne heller. Hans eget rykte var oviktigt, men hennes ville han inte dra ner i smutsen.

<Leffe> “Åh..” Merula skakar på huvudet, vilket skulle kunna tolkas som att hon inte tycker om det hon hör men det är inte alls så. “Det vill inte jag heller!” säger hon istället lite smått upprört, fast inte på honom. “Åh förlåt! Det är mitt fel!” hon kastar sig om honom och begraver på nytt ansiktet i bröstkorgen på honom. “förlåt..” upprepar hon dovt mot hans bröstkorg och önskar att hon kunde ta tillbaka hur dum hon varit förr. Så ung och korkad.

<Traxy> “Ingen fara, lilla koltrast,” svarar han. “Vi måste bara vara lite mer försiktiga i framtiden. Det är ju ett tag kvar av femman, och sedan har du ytterligare två år framför dig, och…” Han ville vara där då? Kunna ha apsecks med henne i ytterligare två år om han fick henne i säng innan femman var slut? Hur cyniskt var inte det på en skala? “Och jag vill inte missa dem.” Oavsett om han fick komma in i hennes trosor eller inte. Han KAN faktiskt lägga band på sig! “För du ska väl inte hoppa av efter GET-proven?” tillägger han, med visst mått av oro i rösten.

<Leffe> Hon nickar mot tyget och igen känner hon hur hans hjärtslag lugnar ner henne en aning. Dunk, dunk, dudunk. Samtidigt så var hon ju tvungen att fånga upp hans uppmärksamhet och lite urringning hade ju faktiskt inte skadat på det planet, även om det tydligen hade skadat annars. Tur att han var så intelligent så han kunde få rektorn på andra tankar. Hon hade inte pratat med Vellarvo för då hade han säkert kallat henne till sig och det hade blivit lite konstigt för henne att hantera, nu vet hon fiskens version så nu var det lugnt. Nu kunde hon säga samma sak till Vellarvo om han frågade ut henne. När han frågar om hon tänker hoppa av skakar hon häftigt på huvudet och drar sig bakåt så hon kan titta upp på honom “Nä, verkligen inte.” och rösten är så full av avsmak att det är tydligt att tanken aldrig har slagit henne och vad hon anser om sådana som väljer att göra det.

<Traxy> “Bra.” Han har väl förmodligen förklarat också att han sagt att hon sprungit därifrån gråtandes för att han hade avvisat hennes närmanden, så att tanten hade fått en förklaring på både det och på klädnaden… men i så fall lär han också ha sagt att han personligen inte hade något emot det, även om hon var lika fin att se på fullt påklädd som vanligt. Hon var verkligen osedvanligt vacker i hans ögon, men så hade han väl på sig de välkända rosenskimmerglasögonen också. “Jag är glad att du tänker gå kvar,” säger han sedan, och böjer sig ned och kysser henne inte på munnen den här gången, utan på sidan av halsen, vilket sannerligen inte var ett oävet ställe att bli kysst, om han (och hans spelare) får säga så själv(a)… men eftersom det är något som gör att det blir svårt att slita sig ifrån henne, så skärper han sig och kysser henne på läpparna igen, men inte lika länge som förut. “Du måste gå nu… men vi ses snart igen.”

<Leffe> Hon gnyr till lite gnälligt men sliter sig ändå ifrån honom, trots att det är extremt svårt. Han hade rätt dock, det var dags för dem att skiljas för stunden och hon skulle få träffa honom igen, snart så det var inte direkt svårt som så. Bara det att hon mycket hellre ville vara här med honom hela dagen och natten och dagen igen och så om och om igen. Hon kysser honom tillbaka innan hon plockar upp sin väska som säkert finns där någonstans, rättar till sin klädsel och tittar upp på honom igen. “Ses på lektionen imorgon.”

<Traxy> “Tills vi möts igen.” Ett sista leende och sedan öppnar han dörren åt henne och låter henne lämna klassrummet. Smaken av hennes läppar följde med honom medan han såg efter henne. Då var det frågan om vad han skulle kunna ge henne i födelsedagspresent. Det skulle vara något speciellt, det var en sak som var klar. När hon försvunnit stänger han dörren och tar med sig några böcker innan han släcker ljusen och går till sina egna rum en bit bort, med tankarna fulla av hur hennes kropp hade känts tryckt mot hans, och hur deras läppar mötts…