TFL3bc – Chris & Merula
<Caileh> *Bakom katedern sitter en märklig figur och väntar med eleverna droppar in, ensamma eller i klungor. Eftersom hon blivit lärare anser Stephanie att hon nog är tvungen att vara “anständigt” klädd, och den väldigt rosa kjolen når en bit under kläderna. Den gula knytblusen med axelvaddar lyser grannt och överhuvudtaget är det ljust i rummet, de stora fönstren låter dagsljuset strömma in, det är tråkigt att stänga in sig i mörker. En klass tredjeårselevre är det alltså dags att undervisa.*
<Angfiel> Merula Autumn från Slytherin kommer ingåendes och hälsar på professorn med efternamn men eftersom Angfiel inte vet vad den heter i efternamn så skrivs inte det ut här. Hon sätter sig sedan ner på en plats och väntar på att lektionen ska börja för hon skulle inte får för sig att prata med någon i klassen.
<Traxy> En blond Hufflepuff-elev vid namn Christian Malford kommer in i klassrummet och sätter sig ned vid en ledig plats. Han hälsar artigt på läraren, som han inte sett förr. Hon hade konstiga kläder på sig, men å andra sidan, vad var konstigt i magikernas värld?
<Caileh> När klockan visar att det är dags för lektionen att börja stängs dörren igen efter en lätt viftning av Stephanie Cherryfield, som är hennes namn, med trollstaven. “God dag” hälsar hon glatt och de gröna ögonen tittar ut över salen. En del elever såg förväntansfulla ut, en del uttråkade. Men det är inte hennes fel om de inte förstår vilken ädel konst trollformelläran är. “Idag ska ni arbeta med tre formler som påverkar andras humör, och därför ska ni dela in er i grupper om två och två. Den första används för uppmuntran. Fieri Laetus heter den.” Utifrån att eleverna inte skulle komma ihåg det, och inte ids titta efter i boken, skriver hon upp formeln på tavlan.
<Angfiel> Merula tittar automatiskt till höger och inser att där sitter den där jobbiga hufflepuffpojken Chris och hon hindrar sig själv från att himla med ögonen. Dessutom ser hon inte fram emot att bli uppmuntrad direkt.
<Traxy> Chris sneglar åt vänster – och får syn på en dysterkvist till Slytherinare. Tjoho. Hur ska det här gå? Han ger henne inget direkt leende eller så, men noterar att hon finns där.
<Caileh> De flesta eleverna delar snabbt upp sig i par, men inte alla. Hon ser en slytherinflicka sitta själv, och en pojke som sitter i närheten är också ensam. “Ni kanske kan träna på formeln tillsammans?” föreslår hon med ett vänligt leende. Egentligen är det inte ett förslag, hon tycker det är dags för dem att sätta igång.
<Traxy> “Men hur gör man formeln, professor Cherryfield?” undrar Chris, som inte har några direkta problem med att jobba med Merula. Däremot har han problem med att utföra en trollformel han inte har fått reda på hur man utför.
<Caileh> Stephanie stirrar på Chris och säger sedan högt, så hela klassen ska höra. “Jag glömde visst säga hur man ska utföra formeln” konstaterar hon. “Nåväl, det är inte så svårt”, först håller man staven mot sin egen axel, och sedan slår man ut med staven mot den som ska bli uppmuntrad, samtidigt säger man Fieri Laetus.” Hon hoppas det hela ska gå bra nu, och börjar gå runt i klassrumet.
<Angfiel> Merula drar fram sin trollstav och säger kort “jag börjar” och gör sedan rörelsen som professorn sagt och säger tvärsäkert trollformeln.
<Traxy> Chris känner sig genast mycket gladare. Han är inte så dum på trollformler han heller, men inte lika bra som i Förvandlignskonst, så han får försöka några gånger innan det ens kan tänka sig att bli bra. Han knackar staven mot sin egen axel och sedan mot Merulas. “Fieri Laetus!”
<Caileh> När eleverna fått syssla med den första formeln en stund måste de börja på nästa ifall de ska hinna klart på den här lektionen. Hela tiden har hon gått omkring och hjälpt alla som bett om det, och även en del som varit för blyga för att våga fråga. “Hör upp nu!” Hon väntar tills sorlet börjar försvinna. “Nästa formel gör raka motsatsen, gör den som utsätts för den nedstämd. Fieri Acerbus är det denna gång, och den görs på samma sätt.” Hon visar utförandet mot en väldigt osynlig person.
<Traxy> “Fieri Acerbus!” säger Chris och knackar sig själv på axeln och sedan Merula. Han försöker några gånger igen, men att göra henne på dåligt humör skulle väl inte vara alltför svårt egenltigen… Hon var ju inte direkt munter och uppåt…
<Angfiel> Att tänka sig hur Merula blir när hon är glad är ganska så omöjligt därför är det bra när lektionen går vidare och hon ska bli nedstämnd. Hon känner hur det sköljer över henne när Chris säger trollformeln för sista gången och hon har nästan ingen lust att utföra den på honom. Faktum är att hon gör det inte heller, varför ska hon göra det? Livet suger ju! “Vad glor du på?” fräser Merula till pojken och blänger på honom.
<Traxy> På apan mittemot, känner Chris för att svara, men låter bli. Otrevlig var han knappast. “Skyll dig själv,” säger han bara i en lätt ton. “Jag kan muntra upp dig igen om du skulle föredra det?”
<Angfiel> “pottsork” muttrar Merula irriterat tillbaka och funderar faktiskt på att dra därifrån, vad kvittade det om hon var på lektionen eller inte?
<Caileh> Lärarkandidaten hade sett att hufflepuffpojken lyckades och börjar undra om det inte är dags för flickan i paret att börja försöka. Visserligen är hon på fel sida av klassrummet, men det ser inte ut som att hon gör någonting. Raskt går hon bort till dem och ler. “Ska du ta och försöka, miss?” Den brunhåriga kvinnan gör inget som tyder på att hon tänker gå, hon kan lika gärna stå här och se hur det går för henne.
<Angfiel> “Det ska ni skita i” fräser Merula till professorn för ja hon är på väldigt dåligt humör och den här kärringen gjorde det ju inte bättre med sin stora näsa i ansiktet på henne. Nu skulle Merula egentligen aldrig i hela sitt liv få för sig att säga något sådant men trollformeln påverkar henne kan vi säga.
<Traxy> Chris himlar lite med ögonen. Kunde hon inte bara göra det? Det var väl inte så himmla svårt egentligen? Han säger dock ingenting utan håller sig tyst och snäll.
<Caileh> “Tycker du det?” Hon ser fundersam ut, som om hon verkligen tog det som ett förslag värt att ta på allvar, men så skakar hon på huvudet. “Nej, jag är lärare här och det är meningen att jag ska lära dig saker, och för att du ska lära dig formlerna måste du utföra dem. Sätt igång nu!” Ifall flickan vägrar får pojken vara med någon annan grupp, det går lika bra att vara tre, även om det är synd att det blir lite mindre tid till var och en att träna.
<Traxy|away> “Hon kanske behöver muntras upp först, Miss,” föreslår Chris surmulet. Han såg inte ut att behöva få stämningen dämpad hos honom, för han såg redan sur ut. Men det var bara för att han inte tyckte om när elever trilskades, särskilt inte om de trilskades mot honom!
<Caileh> Man kan ju försöka med det. Hufflepuffare ska kanske få göra det, det är alltid bra att utföra formlerna flera gånger för att de ska sätta sig ordentligt. Men å andra sidan skulle det ta längre tid, och han vill kanske inte göra det. Hon tar fram trollstaven som stoppats ner i en ficka. “Fieri Laetus” Nu borde flickan bli gladare, och förhoppningsvis också göra det hon ska.
<Leffe-away> Gladare blir hon väll på sätt och vis, inte glad som så men gladare och hon utför också sin trollformel mot pojken efter att ha ursäktat sig till professorn för sitt osmakliga uppträdande. Så gjorde man ju inte och det vet hon ju.
<Caileh> Hon nickar för att visa att ursäkten godtas och fortsätter sedan runt klassrummet, när nu det lilla problemet verkar vara löst. När det gått lagom lång tid kallar hon åter på allas uppmärksamhet. “Så är det dags för dagens sista formel, som får den den riktas mot att bli snäll.” Det kommer en del elever säkerligen inte gilla. “Fieri Banus säger man den här gången” Hon vet varför det är just de orden, men det skulle eleverna aldrig förstå, inte på den nivå de är på nu. “Utförandet är likadant som på de andra.” Och de borde kunna det vid det här laget, annars får de väl fråga.
<Traxy> Chris ser lite butter ut och tänker att vadå snäll? Han behöver väl för farao inte bli förtrollad till att vara snäll heller!? Surmulet börjar han öva på Merula, som han verkligen inte tycker om nu. “Fieri Banus!” grymtar han tjurigt mot henne. Hur skulle en formel som denna kunna lyckas på en sådan elak satmara som Merula??
<Leffe-away> Merula känner då inte snällare och det talar hon om för pojken för hon tycker då inte om honom, och då kunde han gärna få höra att han misslyckas. Vilket i sig borde tyda på att han inte direkt lyckas få henne snällare. Hon testar mot honom dock för att se om hon lyckas men hur känner man sig när man känner sig snäll egentligen?
<Caileh> Vad som menas med att vara snäll är väl en tolkningsfråga, och det är nog olika för olika, om man är osnäll i vanliga fall blir man säkert lite snäll, men om man är lite snäll redan i vanliga fall kanske man blir ännu snällare, Caileh har egentligen ingen aning utan pladdrar bara på, men Stephanie vet och om eleverna frågar henne när de är osäkra på om de lyckats ger hon bra svar. Eftersom det verkar som om man behöver hålla ett öga på dem återvänder hon till Chris och Merula. “Hur går det?” Hon försöker se så uppmuntrande ut som möjligt.
<Traxy> Genom att Chris inte blir apförbannad och får ett utbrott på henne, that’s how! Chris fortsätter tålmodigt att försöka få Merula att bli snäll, men det vete fan om han lyckas. “Jag vet inte,” svarar han ärligt när läraren kommer över till dem. Han vill inte gärna säga att det är svårt att se skillnad, eftersom Merula är en surkärring.
<Leffe-away> Merula tittar upp på professorn som hade en tendens att dyka upp hos dem hela tiden, vilket hon inte direkt tycker om men hon måste ju finna sig i det. “Det går bra professorn” säger hon men en underton av sarkasm knappt hörbar och sedan försöker hon en gång till, hon kanske lyckas få honom ännu mer snäll. Hon tyckte dock inte att hon kände sig snällare när pojken gör sina försök men hon har iaf slutat blänga på honom och det är ju en fördel.
<Traxy> “Det hon sade,” säger han då, när Merula säger att det går bra. Om hon säger det så, så måste det ju ha fungerat, och då fungerar det ju bra och de har det bra. Han ler till och med mot henne, och hans leende är totalt befriat ifrån sarkasm och liknande, för Chris är snelhest.
<Caileh> “Så bra. Vi slutar snart, men ni hinner nog försöka några gånger till.” Av någon anledning tvivlar hon på att de kommer göra det, men man vet ju aldrig. Hon bestämmer sig för att i vilket fall lämna dem i fred. En stund senare märker hon att det är dags att sluta. “Ni som inte har hunnit klara av alla tre formler…” Vilket tack och lov bara är ett fåtal. “får fortsätta träna senare eftersom vi slutar nu. Ha en fortsatt trevlig dag!” Nu ska hon nog gå och ta sig en kopp te i lärarrummet.
<Leffe-away> Merula plockar ihop sina saker och väntar sedan på att Chris också ska bli klar så att de kan gå tillsammans ut från klassrummet, hon vet inte riktigt varför men det känns som att det skulle vara snällt att göra så och då var det la bra att gör det också? Vad hon gör fattar hon inte förrän långt senare när hon är tillbaka till sitt sällskapsrum. Då svär hon på att aldrig göra om det men nu tänker hon som sagt inte mer på det.
<Traxy> “Tack, professor Cherryfield,” ler han glatt innan han samlar ihop sina saker och är förvånad över att Merula tycks vänta på honom, och vet inte riktigt varför han erbjuder sig att bära hennes skolväska till nästa lektion heller, men han skäms inte över det i efterhand. Snarare tycker han att det är lite lustigt.
—
<Traxy> Nästa lektion är det Aurelius Bexhill som håller i, eftersom han tyckte TFL var ett roligt ämne att ge till de små barnen. Han hälsar glatt på Chris och de andra som samlat sig i klassrummet. Chris är givetvis überglad över att få se Bexhill där, eftersom han tycker väldigt bra om honom och vill läsa Spiritism i sexan.
<Leffe-away> Merula tycker väll att det är lika illa vilken professor man än har så det är inte så stor skillnad. Eller nej hon hade faktiskt blivit glad om det hade varit Fisken eller Blackwell som hållit i lektionen för de är de enda lärare som hon tycker om på skolan.
<Traxy> “Idag ska vi lära oss att skära papper och även saker som är lite tjockare än så,” inleder Bexhill när det är dags för lektionen att börja. “Ni har varsitt papper framför er. För att dela på detta utan att sprätta det mitt itu medelst armkraft göro man sålunda.” Han trycker sin trollstav mot två punkter i kanten av papperet. “Scopolus!” Papperet faller lydigt isär i två bitar i ett perfekt snitt. “Det är ingen direkt avancerad trollformel. “Ni kan sätta igång och öva!”
<Leffe-away> Merula som tycker idén om att kunna skära sönder saker med trollstaven är en trevlig sådan börjar genast öva på den. Det går inte så bra i början ska ju erkännas men hon tycker att det är värt att fortsätta öva så efter ett tag så går det betydligt bättre. Det hjälper ju inte att den jobbiga pojken från Hufflepuff finns där och stör förvisso. Hur han stör? Bara genom att finnas där såklart.
<Traxy> Ungefär samma tankar susar igenom Chris’ hjärna när han först får syn på Merula, men sedan lär han sig att ignorera henne och börjar öva på att skiva papper. Det tar några försök innan något händer, men då händer det med besked. Hela papperet faller ner på bänken som konfetti. “Oops,” säger han och skyndar sig att öva på ett nytt papper. Bexhill flinar bara lite. “Det är sådant som händer ibland, Malford! Övning ger färdighet! – Strålande, Autumn, bra jobbat,” berömmer han sedan eftersom han går runt i klassrummet och kikar på hur det går för eleverna. “Lite mer koncentration där, Poxington – Utmärkt, Fielding!”
<Leffe-away> “Tack, sir” svarar Merula som vanligt väldigt artigt men slutar inte att öva för det utan fortsätter antagligen tills professorn säger att de kan sluta för hon brukar inte ha en tendens att sluta bara för att hon anser att hon kan något.
<Traxy> När de fått öva en stund och verkar ha fått kläm på saken så får de varsin plankbit att öva lite på. “Nu ska ni få pröva att rista in saker,” förklarar Bexhill. “Man gör likadant, pekar på träbiten så som man vill göra ett snitt, men trollformeln för det här är ‘Scopolus Durus’. Varsågoda!”
<Traxy> Var inte detta att uppmuntra till att rista in namn och liknande i skolbänkarna? är några av tankarna som rör sig igenom ett visst blondlockigt huvud… åtminstone ett tag tills han kommer på att han måste öva på trollformeln. Därför tar han sin lilla träbit och pekar på den två gånger. “Scopolus Durus,” säger han utan att något händer.
<Leffe-away> Detta var också väldigt nyttigt att kunna och därför så börjar Merula att öva lite flitigt som innan. Den här gången går det en aning bättre och hon ger Chris en överlägsen blick som för att skryta över att det minsan gick bättre för henne än för honom. Ha! Där fick han den snorvalpen.
<Traxy> Han får försöka några gånger, men till slut lyckas han ändå och har fått kläm på det hela. Chris är nöjd med sitt resultat, det måste man ändå erkänna. “Utmärkt allihop!” berömmer Bexhill. “Två poäng var för att ni jobbat så hårt. Det var tyvärr allt vi hade tid med idag, men till nästa vecka så får ni öva på de här formlerna så att de sitter ordentligt. Om ni inte har några frågor kan ni kila iväg!”
<Leffe-away> Det är exakt vad Merula göra också, kilar iväg. Ungefär samtidigt som Angfiel bockar av ännu en lektion och tycker det är riktigt kul att spela lektion tillsammans med TraXy.
<Traxy> Kilar iväg är precis vad Christian Malford också gör, fast inte i sällskap med Merula den här gången. Verkligen inte. Det vore liksom… vidrigt, på något sätt.
<Leffe-away> Det är tur att Merula inte hör vad pojken har för funderingar för då skulle hon vara tvungen att hålla med honom och enligt henne hade det nog varit ännu vidrigar.