SYO – Aileen Brackenbury (Elyene)

Aurelius Bexhill är en man i sina bästa år, d.v.s. runt 80. Han har en krans av vitt hår runt huvudet, hjässan är kal, och de gammaldags polisongerna är väl tilltagna. Idag råkar han ha gammaldags, bruna kläder på sig. Han sitter i en mörkröd sammetsfåtölj, som har en rutig ullpläd draperad över sig. Det finns ytterligare en sådan i rummet, bägge är nära eldstaden som sprakar muntert. Det var kallt ute – snö, faktiskt – och alldeles efter jullovet. Vinden ven runt knutarna och snön överföll hans polisonger så han föredrog att hålla sig inomhus så här års.
På spiselkransen (ett ord det tog ca 20 minuter för Traxy att komma ihåg att “mantelpiece” hette på svenska) står två ljuslyktor. Mellan fåtöljerna har han för tillfället placerat ett bord med en liten hylla under. På hyllan under finns en plåtburk med torra digestivekex i, och ovanpå bordet står en robust kanna med två stadiga muggar bredvid. Om man kommer nära kan man känna en lätt doft av varm choklad.
Han har avtalat tid med en av femteårsflickorna, som han nu sitter framför brasan och väntar på, samtidigt som han är djupt försjunken i en dammig gammal bok.
Aileen Brackenbury letar sig fram till professor Bexhills kontor eftersom han bett att få prata med henne. Hon var nervös varför visste hon inte riktigt men hon var ändå det något som vissa av dem som stod henne nära kunde se genom att hon frenetiskt vred på den röda plastringen på långfingret. När hon stannar utanför Bexhills kontor så tar hon några djupa andetag innan hon knackar på dörren. Det nuförtiden rätt långa bruna håret hade flickan i en inbakad fläta som hängde ner över ryggen. På hjässan satt ett bredare diadem i rött som hon tyckte matchade hennes ring och dessutom så gillade hon den röda färgen. Några hårtestar har ramlat ur flätan då hon inte orkat göra en ny nu på kvällen bara för att se lite ordentlig ut inför elevhemsföreståndaren och hon hade fortfarande sin skoluniform på sig då hon för en gångs skull faktiskt suttit nere i biblioteket, eller det hade varit ett medvetet val av henne då hon visste att hon inte skulle få någonting gjort om det var så att hon suttit i sällskapsrummet ett litet leende sprids på läpparna men det dör snabbt ut och hon väntar på att professorn ska släppa in henne.
Vanligtvis brukade ett spöke titta fram med huvudet genom dörren och fråga efter ärendet och så, men inte idag. Han väntade ju faktiskt på en elev, och då hade han bett om att inte bli störd. När han hör att det knackar på dörren tar han och går fram till den och öppnar. “Aileen Brackenbury, förmodar jag!” hälsar han och ber henne att stiga in. Klart att han kände igen henne – det fanns inte en quidditchmatch han missade!
Rummet är varmt och känns ombonat, på något sätt, även om det ligger i halvmörker med stearinljusljuset och brasan som enda ljuskälla. Han ber henne sätta sig ned i den fåtölj han själv inte sätter sig i. “Får jag fresta med lite varm choklad?” Han kommer på en sak han skrivit i inbjudan och tillägger, “Åh, har du med dig någon ost, förresten? Jag har nog en burk marmelad här nånstans om du vill ha, annars.”
Aileen nickar mot professorn och ett litet leende syns på hennes läppar. ”Jo det stämmer” säger hon sen och kliver in genom dörren. Som vanligt så tittar hon sig runt i rummet för hon hade trots allt aldrig varit där tidigare. Det var alltid intressant att se hur professorerna inredde sina kontor det brukade säga en del om professorn. Hon sätter sig ner i fåtöljen och en del av nyfikenheten hade tagit över nervositeten. Hon tittar lite på Bexhill när han nämner osten. ”Mnja alltså jag tog inte med någon ost, men jag tar gärna lite varm Choklad” säger hon och känner sig lite dum fast hon var inte direkt så hungrig och han hade väl skrivit att det var hennes eget val att ta med ost om hon ville ha. Hon hade inte tänkt jättemycket på vad hon ville bli när hon blev stor eller hon hade så klart ett drömyrke men hon var rädd för att någon skulle säga att hon inte kunde bli det hon ville. Kanske hade hon inte tillräckligt bra betyg eller så kanske det var något annat som skulle stoppa att hon inte fick nå sitt mål. Hon hade pratat lite om det med sina vänner och Elias så klart. Hon stryker undan en brun hårslinga från ansiktet och biter sig lite i läppen, nervositeten fanns nog där ändå.
“Strålande,” svarar Aurelius och börjar hälla upp den ångande varma drycken i de två muggarna på bordet. “Det är lite varmt, så var försiktig,” manar han medan han sätter hennes mugg så att hon lätt ska kunna nå den. “Ingen ost? Nå, det gör inget, det. Föredrar du digestive med eller utan marmelad?” Han har tagit fram plåtburken som låg på den lilla hyllan under bordet och ställer den med locket öppnat på bordsskivan. “Då så. Brackenbury! Quidditchkapten och allt! Fenomenala insatser på plan, måste jag säga. Hur går det att bolla kaptenskapet med studierna, tycker du?”
Hon tänker efter en liten stund vad föredrog hon egentligen? ”Jo jag vill gärna ha utan tack” svarar hon sen hon fick i alla fall för sig att det var vad hon gillade. När han nämner Qudditchen som ibland var ett lite känsligt ämne för Aileen tittar hon på honom och biter sig sen lite i läppen. Hon älskade att vara Qudditchkapten och hon tyckte faktiskt att hon var bra på det, även om det kanske inte var så många andra som inte tyckte att hon borde vara det och hennes studier hade inte tagit skada av att vara lagkapten hon hade som tur var rätt lätt för att lära sig. Hon hade sina favoritämnen som hon definitivt inte tänkte få dåligt i sen fanns det vissa ämnen som hon faktiskt inte var så intresserad av så kanske att hon i så fall hade sämre betyg i de ämnena men om hon ansträngde sig så skulle hon nog få bra betyg även där. ”Jag tycker att det går bra” säger hon och skruvar lite på sin röda plastring som hon har på fingret, ett tydligt tecken på att hon var nervös i alla fall för dem som kände henne. När hon själv upptäcker sitt snurrande på ringen slutar hon och fuktar läpparna lite grann istället. ”Jag har bra betyg i de flesta ämnen och jag tycker att jag leder laget bra så det fungerar nog” säger hon sen för att utveckla det hela lite.
“Utan går bra det också, då slipper vi den där skrumpfikonmarmeladen som rektorn är så förtjust i,” säger Aurelius med ett tacksamt leende. Skrumpfikon i all ära, men det kunde bli lite tröttsamt också. “Utmärkt, utmärkt,” nickar professorn belåtet. Han hade sett flickans betyg också, och visste att där inte fanns något att klaga på. Enda dåliga betyget flickan haft var under första årets Astronomi, men det hade hon ju höjt och hållit på Acceptabelt-nivå sedan dess, så det var inget han behövde klaga på. “Har ni hunnit fundera på vad ni skulle vilja göra efter att ni slutar skolan, Brackenbury? Tänker ni er en fortsatt bana inom Quidditch, eller är det mer en sysselsättning nu medan ni går i skolan?”
Aileen funderar lite men vet inte riktigt hur hon ska svara. Hon och Avery hade diskuterat Qudditch ett antal gånger och hon visste att han ville fortsätta med det målet och nog kändes det lockande. Däremot så var Aileen inte säker på att hon var tillräckligt bra för att komma in i ett lag efter skolan och det var nog det som gjorde att hon faktiskt inte visste. Hade hon vetat hade svaret varit självklart för hon älskade att spela Qudditch och hur kul hade det inte varit om hon och Avery hade kunnat få spela i samma lag även efter skolan. Fast Aileen vågade knappast tro på att hon hade en chans att komma in i något lag men det vore inte helt omöjligt att få träna Qudditch efter skolan och kanske inte spela i högsta ligan så klart. Det skulle hon nog vilja så länge hon hann med andra saker också. ”Jag gillar att spela Qudditch men vet inte om jag är tillräckligt duktig för att komma in i ett lag” svarar hon lite försiktigt. Hennes stora dröm var självklart att få bli Auror det hade hon bestämt sig för redan när hon var liten så det skulle hon bara bli helt enkelt fast hon var även medveten om att vägen dit var väldigt lång. Hon drar lite i sin bruna fläta och tuggar lite på läppen och försöker komma fram till något mer. ”Auror” säger hon sen det var väl bäst att klämma ut det och Bexhill kanske skulle säga att det var omöjligt men då hade hon fått ett svar i alla fall. ”Jag skulle gärna vilja bli en auror” säger hon sen.
“Vansinnigt intressant yrke!” instämmer Aurelius med en nick. Till skillnad mot Madame Lilly så var nämligen professor Bexhill inte fullt så intresserad av Quidditch, även om han såg alla skolmatcher om han kunde. Han hade dragit upp frågan om quidditch för att flickan var kapten för Gryffindorlaget… men om hon hade andra aspirationer så var det inga problem alls för hans del. Verkligen inte! Det var nog till och med lite lättare för hans del om de ville bli något mer… ja, jordbundet. “Det betyder ju vidareutbildning efter skolan, är klart, och det är svårt att ta sig in på aurorakademin, men med utmärkta betyg och lite fallenhet så bör ni inte ha några problem.” Var hade han nu betygskriterierna?
“ja” håller hon med Bexhill om att det är ett intressant yrke och hon trodde nog att hon faktiskt hade fallenhet för det. Aileen biter sig lite i läppen igen. Tänk nu om han skulle säga att hon inte hade tillräckligt bra betyg för att kunna bli auror? Hon hade varit inställd på det yrket länge och hon hade alltid tyckt att det var spännande och att hon i så fall faktiskt fick göra någon nytta. Hon hade ofta lekt auror som barn och hon hade då fångat in sin yngre bror som inte hade så mycket att säga till om det. Hon ler lite vid tanken på en gång då hon och Ted kommit in från att ha brottats runt i en lerpöl med en varsin pinne som trollstav och deras mamma hade inte blivit jätteglad eftersom de några timmar senare skulle iväg på fest.
“Försvar Mot Svartkonster är ju givetvis ett mycket viktigt ämne,” börjar han, eftersom han nu hittat papperet med betygskriterierna, och dokumentet med Aileens betyg har han ju redan framför sig. “Så länge ni får mer än Acceptabelt på GET-provet så kan ni läsa det på FUTT-nivå.” Han följer betygsdokumentet med ett finger. “Maskeringsmagi är ett viktigt Auror-ämne, så jag är rädd att ni får ta och höja er från ett Acceptabelt till ett Utomordentligt för att kunna läsa det på FUTT-nivå… Förvandlingskonst kräver också ett U för att fortsätta med det, men det borde vara lite enklare att uppnå eftersom ni har ett Ö. Trolldryckslära vore bra, och där skulle ni behöva gå från ett A till ett Ö. Studier av Magiska Föremål kan vara användbart, och om ni fortsätter med de betyg ni fått hittills så kan ni läsa det nästa år.” Vad fanns det mer som kunde vara viktigt för en blivande auror? “Både Trollformellära och Örtlära ligger ni bra till i, så det är att fortsätta med dem som vanligt. Sedan… jaa… Trolldomsjuridik kan vara värt ett försök också. Trollkonsthistoria kan nog vara en bra idé, men är inget som krävs.” Han betraktar flickan, som nog tyckte det var väldigt mycket plötsligt…
Aileen nickar och lyssnar hon hade verkligen planerat att få bra betyg i alla ämnen som hon gillade och det var bland annat maskeringsmagi och förvandlingskonst. Ämnen som astronomi var hon glad att han inte nämnde eftersom hon avskydde ämnet eller hon gillade det inte jättemycket i alla fall och spådomskonst hade hon rätt fort fattat att hon inte var någon stjärna i så hon hade släppt det lite. Vad var det nu mer han sa? Aileen känner att det är en del att ta tag i men som tur var kunde hon vara envis och riktigt duktig om hon bara ansträngde sig och nu hade hon fått något att anstränga sig mot. Ett mål som hon tänkte se till att klara av och Qudditchen lät inte omöjligt att kunna fortsätta med det heller eller han hade inte sagt något om det så hon antog helt enkelt att hon kunde fortsätta lite i alla fall. Trollformellära hade hon alltid haft lätt för och örtlära var rätt tråkigt men visst kunde hon kanske se till att fortsätta ha bra betyg i ämnet. ”Jag kommer få U i förvandlingskonst och maskeringsmagi” så mycket vågade hon lova i alla fall och flickan var övertygad om att hon skulle få så bra betyg i de båda ämnena hon visste trots allt vad hon kunde och det var inte alltid det visades på prov och så men när man gjorde GET så kunde hon i alla fall få en chans att visa vad hon faktiskt kunde. ”Försvar mot svartkonster och trollformellära har jag inga problem med heller” säger hon rätt självsäkert men är inte mening att det ska låta så hon bara konstaterar vad hon faktiskt är bra på. Studier av magiska föremål lät jätteintressant så det tänkte hon definitivt läsa vad var det mer han sa trolldomsjuridik? Det lät som ett teoretiskt ämne men om det var vägen till auror så fick hon väl se till att klara av det. Aileen hade alltid varit mycket bättre på de praktiska bitarna än de teoretiska bitarna även om hon t.ex. alltid gillat historia och så men ändå så var det praktiskt som föll sig för henne och nästan ingenting som hon direkt behövde öva så där jättemycket i utan något som brukade sitta efter några gånger bara. ”Jag ska se till att klara det andra också” säger hon övertygad kanske mest för att övertyga sig själv.
“Det betvivlar jag inte för ett ögonblick.” Aurelius ler lite mot henne, nästan faderligt. “Så hur kommer det sig att ni skulle vilja bli Auror, Brackenbury? En livslång dröm, kanhända?” Han upptäcker att hans egen chokladmugg är urdrucken, så han skyndar sig att fråga om hon vill ha påfyllning, och om hon vill det, så häller han först upp åt henne och sedan åt sig själv. Ett kex får ett lager kletig, sötsliskig marmelad på sig också, medan han lyssnar på henne.
Aileen tackar honom när hon får påfyllning i sin kopp som hon visst druckit ur inte för att hon förstod hur det gått till. Hon vet inte riktigt hur hon på bästa sätt ska förklara varför hon vill bli just auror men hon gör ändå ett försök. Först och främst så var det något som hon alltid velat bli men efter tiden på hogwarts så hade de tankarna stärkts och hon hade insett att det inte var någon småbarnsdröm från hennes sida utan att det faktiskt handlade om mer. ”Från början var det bara något jag ville bli alltid varit en dröm” börjar hon och tvekar lite men hon känner ändå rätt stort förtroende för Bexhill och han var hennes elevhemsföreståndare så om hon utvecklade det hela lite så skulle han nog inte skratta åt henne. Alla som kände Aileen eller i alla fall de som kände henne lite bättre än andra visste nog att hon var en envis och alltid gjorde det som föll henne in. Hon ville något mer med livet än bara sitta vid ett skrivbord det skulle hon aldrig klara av. ”Jag vill göra något bra för resten av landet och världen” säger hon fortfarande lite tvekande då hon menar både mugglare och magiker hon hade verkligen ingenting till övers för dem som inte gillade mugglare eller tyckte att alla mugglare skulle utrotas. Kanske var det där något som gjorde att hon inte hade mycket till övers för slytherinelever, då hennes fördomar sa henne att alla från slytherin avskydde mugglare. ”Vet inte hur jag ska förklara riktigt men vill vara en del av allt och jag vill se till att alla som vill något ont sitter bakom lås och bom där de ska vara” säger hon sen till slut. Det var en någorlunda förklaring och om ett par år så kanske hennes tankar hade lyckats forma ner sig till de ord som hon ville få fram men nu var det där det bästa hon kunde.
Att skratta åt en elev var inte en av Aurelius’ fritidssysselsättningar, direkt. Inte om de inte menade att vara roliga, i alla fall, och enda sättet han skrattat åt Aileens motivering vore ifall hon svarat “för att impa på killar, va” ungefär. För det hade ju varit ett ganska roligt svar.
Nej, istället så lyssnar han på flickan med intresse. Om hon hade något bra att komma med och hon visade på tendenser som skulle kunna komma till pass i Fenixordern… om den nu någonsin skulle återuppstå, vilket kanske inte var så troligt i dagens läge eftersom Dödsätarna inte direkt börjat röra på sig så mycket i SH. Han blir mycket belåten med svaret.
“Ni har förstås läst om ni-vet-vem i skolan, och ja, det är svårt att undgå att höra talas om honom ens om man aldrig visste att magi fanns innan man kom till Hogwarts. Vad…” Han gör en kort paus, eftersom han söker efter rätt formulering. “Vad anser ni skulle hända om han någon gång skulle återvända? Om han ens kan det.” Jodå, hon skulle definitivt kunna vara Fenixmaterial.
Aileen ryser lite. “Jag tror nog inte att han kommer återvända han är väl död” hon låter lite osäker men hon trodde att han var död. “Däremot tror jag att det säkert finns fler som vill det han ville och fler som vill ta över efter honom” svarar hon och försöker gissa sig till vad som verkligen skulle hända om det nu var så att han faktiskt inte var död. Hon darrar lite på rösten när hon fortsätter. “Jag antar att om han nu fortfarande” hon tvekar lite. “lever så skulle det bli kaos och då behövs det människor som håller ordningen så som aurorna” avslutar hon snabbt och tycker verkligen att ämnet är riktigt obehagligt även om hon visste att hon skulle få ta itu med liknande saker när hon blev äldre sen.
“Ingen vet ju med säkerhet om han verkligen ÄR död,” påpekar Aurelius. “Han försvann. Det betyder inte att han är död, utan det kan fortfarande vara så att han försvagades och gick under jorden, men att han fortfarande lever någonstans i världen och väntar på att få sina krafter tillbaka.”
Det var tydligt att detta inte var något han skojade om, utan att diskussionen ifrån hans sida var fullständigt allvarlig, som om han diskuterade med en vuxen människa och inte en tonåring i femte årskursen som funderade på att bli auror när hon blev stor. Om hon menade allvar med att bli auror, så skulle hon vara fullständigt på det klara med vad det faktiskt innebär, och att det inte är något att se på genom rosafärgade glasögon.
“Underskatta aldrig en fiende, Brackenbury, för det kan vara det sista ni gör. Särskilt om det handlar om svartkonstutövare. Förutsätt inte att Ni-vet-vem är död och inte kan komma tillbaka – det är trots allt den mäktigaste trollkarl som levt i modern tid, och hans anhängare var varken korkade eller maktlösa. Förutsätt att han lever och att han kommer att försöka ta sig till makten igen. Det må vara en obehaglig tanke, men om ni menar allvar med att genomgå en krävande utbildning för att bli auror, så är det något ni måste lära er att leva med som en realitet och inte bara naivt hoppas att han är död och begraven.”
Professor Bexhill hade egentligen inte tänkt hålla långa monologer för Aileen, och han hade verkligen inte tänkt skrämma upp henne, om det nu var det han råkat göra, utan han ville få henne att förså allvaret i det hela. Några utav hans bästa vänner hade inte blivit mördade av mörkmagiker bara för att folk, som inte till 100% var inställda på att själva kanske behöva offra sina liv i tjänsten, skulle kunna bli något mer intressant än butiksbiträden i Diagongränden. Han hade hört så många elever genom åren som haft någon sorts romantisk föreställning om aurorer som räddar världen, men när det verkligen kom till kritan, så ville de bara bli det för att imponera på det motsatta könet, eller för att det lät häftigt. När de fick veta vad en auror tvingas genomlida i tjänsten, så ville han inget hellre än att höra ifrån de få personer som bistert och bestämt sade ‘jag vet’ och som efter det FORTFARANDE ville bli aurorer.
Aileen tvekar lite innan hon svarar honom och hon visste inte ens om han ville ha ett svar av henne eller inte men hon tänkte i alla fall svara. Hon hade aldrig kunnat nöja sig med ett vardagligt kontorsarbete eller liknande som att vara hemmafru eller så. Det var knappast för att imponera på det motsatta könet som hon valde det yrke som hon så gärna ville utöva själv. Så fåfäng var hon knappast, hon hade inga problem med att få killar och det var ingenting som hon eftersträvade heller att vara populär och spännande. Hennes ögon smalnar lite när hon funderar på det han säger om han-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Hon tyckte han var obehaglig och han fick gärna vara död det gjorde henne ingenting för han var skrämmande och hänsynslös. Aileen var i femtonårs åldern och visst längtade hon knappast efter att få dö och visst var hon rädd för att hon skulle dö. Däremot så var hon inte rädd för att satsa allt och att kämpa och vinna. Det var ingenting att vara rädd för men att dö? Klart vilken femtonåring var inte rädd för sådana saker? Hon hade aldrig underskattat sin fiende det gjorde hon inte även om det handlade om så enkla saker som Qudditch. Hon såg alltid till att laget var fullt förberedda och fullt rustade till att slå och knäcka de andra lagen, även om hon själv tyckte att Gryffindor hade ett betydligt bättre lag än de andra elevhemmen. Visst skrämdes hon lite av vad han sagt men det var knappast en nyhet för henne hon visste att det inte var en lek det handlade om. Det var livet och hon ville vara en del av det och vara en del av dem som stoppade det onda. Någon måste offra sig för att få ordning på deras magiker samhälle igen och kanske kunde det i framtiden någon gång bli som förut, magiker och mugglare som levde sida vid sida. Det skulle då inte fanns magiker som avskydde mugglare och försökte stoppa giftermål mellan magiker och mugglare. För vart var deras samhälle på väg då? ”Jag vet mycket väl att det kan vara så att han” hon darrar lite på rösten men tar sig snabbt samman och vänder blicken mot honom möter hans blick. ”att han kanske lever. Däremot är det knappast fel av mig i alla fall att hoppas att det är så. Ingen vet vad som har hänt förutom en pojke som var en liten bebis när det hände” Hon kände väl till historien. ”Men om det är så att han kommer att återvända så tänker jag vara en av dem som står där och stoppar honom en gång för alla” fortsätter hon sen. ”Det kan fortfarande finnas dem magiker bland oss som kan bli betydligt större och mäktigare än vad han är.” Hon betonar ordet han. ”Och då kan kanske jag som auror också vara den som ser till att de riktigt stora magikerna, då menar jag dem som gör gott för andra, kan växa fram” fortsätter hon sen och sväljer innan hon snabbt går vidare. ”Jag vill inte dö.” börjar hon. ”och jag har ingen dödslängtan det är knappast därför som jag väljer att försöka bli auror. Däremot så väljer jag det hellre än att bli indragen i det senare om det är så att krig uppstår” hon funderar ett tag till. ”Det här är ingenting som jag gått och funderat över en natt utan något som vuxit fram under en längre tid. Det är sån jag är och jag är medveten om farorna och om att det kommer bli tufft men jag tror också att jag kan klara av det” säger hon sen och tystnar. För ett tag hade hon glömt bort vem hon talade med och hon blir lite förvånad över sig själv men å andra sidan så kändes det rätt tryggt ändå och sitta där och prata med Bexhill. Kanske var det därför som allt bara kom bubblande ur henne, flickan ler ett svagt leende och drar lite försiktigt i sin fläta.
Bexhill är tvärtyst medan Aileen håller på att prata. Även om det inte syns på honom så är han faktiskt djupt imponerad av flickan. Eller ja, det var nästan fel att tänka på henne som en flicka nu. “Ung dam” vore mer passande, för flickor gick inte runt och var allvarliga när de pratade om Dödsätare, men kvinnor däremot… Ja.
Han betraktar henne stillsamt, och när hon är färdig tar han av sig sina glasögon och möter hennes blick stadigt. “Jag förlorade flera mycket nära vänner på grund av Dödsätarna,” förklarar Aurelius, men verkar inte vilja gå in på några detaljer. Enda skälet till att han nämnet det är just för att Aileen varit fullkomligt uppriktig och ville bli Auror av de rätta anledningarna. “Därför anser jag att kampen mot dem är oerhört viktig. Om ert syfte är att bli Auror, så ska jag göra allt för att hjälpa er nå det, Brackenbury.” Han menade det! Han tänkte ge henne extralektioner, om det nu skulle behövas, vilket det säkert inte gjorde eftersom Aileen hade bra betyg. Om Aileen ville bli Auror, så skulle han minsannemej se till att hon blev intagen på Aurorakademin också! Jag hoppas bara mitt namn står bland The Prophets dödsannonser före hennes, tänker han melankoliskt, då det var lika svårt varje gång att se en gammal väns namn i listan över avlidna.
”Jag beklagar professorn” säger hon och ser ner i golvet. Det kunde hända det visste hon även med henne fast för hennes del kändes det nog inte riktigt lika jobbigt. Det var väl hennes nära och kära som i så fall skulle få ta den jobbiga biten. Hon nickar och lyssnar uppmärksamt på honom. Hon skulle däremot bli riktigt ledsen om något hände någon i hennes familj eller hennes vänner då vet hon inte vad hon skulle ta sig till. ”Tack professorn” säger hon och blir riktigt glad. Han skulle hjälpa henne hon skulle få bli en auror det var hon säker på. Hon ville sätta igång med sin utbildning redan men tyvärr hade hon ett antal år kvar på Hogwarts vilket i och för sig skulle bli roligt det med. Hon såg fram mot att hon och Avery gick på samma skola och kanske spelade för samma lag. Det var tur att hon skulle ha en vän med sig dit i alla fall. Skulle inte bli lika ensamt då och så kunde de träna och öva tillsammans. Jag ska bli den bästa aurorn som någonsin funnits, tänker hon och strålar upp i ett leende. Nu var det bara vilka ämnen som hon skulle läsa hon hade själv ett antal idéer så hon hoppades att hon kunde läsa dem.
Han räcker över en till broschyr som ser riktigt snygg och professionell ut, med mörka, dova färgtoner och utan bilder på omslaget. HAR DU DET SOM KRÄVS FÖR ATT BLI AUROR? står det på framsidan. “Ta den här, det står mer om Aurorakademin i den,” säger han med ett litet leende. “Då var det vilka ämnen ni skulle vilja läsa också, förstås! Har ni någon särskild inriktning ni är intresserad av?” Pojken Woodrow hade ju velat bli både auror, botare, quidditchproffs och djurskötare på samma gång, och det hade de lyckats kombinera genom att Aurorakademin hade eget quidditchlag, och det fanns en gren inom aurorerna som brukade använda djur, och att läka sår var det ju alltid bra att kunna, särskilt om man tänkt sig en framtid inom bekämpandet av mörkmagiker.
Aileen tvekar lite det fanns en hel del som hon skulle vilja inrikta sig på men hon var inte säker än så länge. Hon tar emot broschyern och tittar lite på den medan hon tänker. Vad var hon bra på egentligen? Qudditch var hon rätt bra på och hon hade en del frågor om det fast dem kunde hon ta senare. “Jag är inte helt säker på vad jag vill inrikta mig på men jag tänker mig väl att kunna bota människor måste vara en del som borde vara rätt viktig i aurorutbildningen” säger hon lite tveksamt så hon ville nog kanske läsa magiskt helande och botande men hon ville nog höra professorns åsikt om det först innan hon bestämde sig. “Sen har jag alltid varit rätt faschinerad av mugglare och tror väl att jag skulle behöva en del kunskap om dem eftersom även mugglarna kan drabbas av mörkermagiker. Elementmagi vill jag också läsa” börjar hon och inser att hon nog kommer få läsa hur mycket som helst. “Jag vet att jag vill läsa trolldomsjuridik och sen funderar jag på om jag ska fortsätta med trollkonsthistoria eller inte då det kan vara bra att känna till händelser som skett tidigare” hon ler lite och tittar på honom.
“Att kunna bota människor är ingen dum idé alls,” instämmer Aurelius, “så Magiskt Helande/Botande låter som en bra idé, precis som både Mugglarstudier och Försvar Mot Svartkonster. Elementmagi är väl kanske inte så nödvändigt, men det är ju en kul grej, om inte annat. Trolldomsjuridik är inte dumt alls, inte Trollkonsthistoria heller… Det ger en bra bakgrund och kan ge ett historiskt perspektiv på det hela, och det är aldrig fel.” Han börjar rota bland sina papper för att se betygskriterierna. Ett litet “hah!” senare, och han lägger fram ett pergament på skrivbordet och studerar det intresserat. “Trolldryckslära och Örtlära är aldrig dumt att ha i bagaget, liksom Trollformellära. Kan tänka mig att Förvandlingskonst inte är helt fel det heller. Vad sägs om det?” Då gällde det bara att hitta papperet där det stod hur flickans betyg varit senaste året ocskå, så han kunde se ifall hon var tvungen att plugga lite hårdare på vissa ämnen eller inte.
Aileen nickar och lyssnar, hon var intresserad av elementmagi så det var anledningen och förvandlingskonst tänkte hon absolut läsa detsamma gällde maskeringsmagi. ”Jag vill även läsa maskeringsmagi” säger hon för att inte det ämnet ska glömmas bort. Örtlära hade hon gärna varit utan men visste att hon behövde ämnet i det yrket som hon hade valt. Hon visste även att betygen inte skulle vara så stora problem. Aileen kunde satsa i de ämnen som hon verkligen behövde och klara sig så hon var inte direkt jätteorolig. Hon misstänkte att hon skulle behöva få upp sitt betyg i trollkonsthistoria kanske och maskeringsmagin skulle hon se till att få ett U i på sina GET detsamma gällde förvandlingskonsten. Hon hade även tänkt få U i försvar mot svartkonster och trollformellära något som hon inte trodde skulle bli några problem. Trolldomsjuridik skulle bli riktigt roligt att läsa. Trolldryckslära skulle hon inte heller ha några problem att få höga betyg i eller hon trodde inte det i alla fall. Fast å andra sidan så skulle nog alla ämnen bli roliga för det var en del till att bli auror och hon var bra på dem redan innan. Aileen kan inte låta bli att le lite.
“Inte dumt alls det.” Han rotar fram ett papper med Aileens fjärdeårsbetyg, eftersom de är ganska viktiga i sammanhanget. Han skjuter över en färgglad broschyr med färgglada bilder på glada studenter i till henne, där alla FUTT-ämnen finns listade, med beskrivningar och betygskriterier och allt. “Då ska vi se,” mumlar han för sig själv och börjar jämföra hennes betyg i fyran med betygskriterierna. “För att få fortsätta med Astronomi, Förvandlingskonst, Maskeringsmagi och Spådomskonst måste du uppnå ett Utomordentligt.” Blicken söker sig över papperet. “Om du vill fortsätta med Förvandlingskonst får du ligga i lite, eftersom du senast fick ett Över förväntan. Sedan har du några Acceptabelt, men inte något som borde påverka betygen i stort.”
Aileen lyssnar på honom men är egentligen inte så oroad för att hon inte ska få läsa det hon vill läsa. Hade hon gett sig in i något så skulle hon även klara av det så var det bara. Hon tar emot broschyren och bläddrar lite i den. Astronomi ville hon definitivt inte fortsätta med absolut inte. ”Jag tror inte att jag borde ha några problem med att få U i förvandlingskonst och maskeringsmagi” säger hon sen till honom för de andra två ämnena brydde hon sig faktiskt inte så mycket om. Hon nickar lite och vet egentligen vilka ämnen hon ska satsa extra i hon vet att hon säkert inte skulle få några problem med att få U i försvar mot svartkonster eller trollformellära heller. Örtlära fick hon nog kämpa med men hon skulle även nöja sig med ett Ö så det borde inte heller vara några problem med det ämnet.
“Det tror jag inte heller, om jag ska vara ärlig,” svarar Aurelius. “Ni har ju visat att ni är en flitig student, så att nå upp i de betyg ni önskar bör inte vara svårt alls.” Han tar ett digestive och knaprar lite på detta. Var det något mer de behövde gå igenom, egentligen? Det vore ju synd att avsluta ett trevligt samtal redan… “Brackenbury…” funderar han. “Har ni möjligtvis en bror i en yngre årskurs?”
Aileen funderar lite på vilka ämnen hon skulle läsa nu vad hade dem kommit överens om? Hon kunde ju alltid fråga men när Bexhill frågar om en yngre bror tappar hon det och tittar lite osäkert på honom. Typiskt Ted nu hade han väl ställt till det för sig själv igen. Som vanligt det gjorde han alltid. ”jo professorn han heter Ted” vilket egentligen inte var det namn han fick när han föddes men Aileen hade inte kunnat säga Edward så det blev helt enkelt Ted och sedan dess hade han varit Ted. Hon förstod nog varför Bexhill reagerade på namnet Ted och en kompis hade tagit sig i ravenclaws sällskapsrum och Aileen undrade ibland om det inte var så att det säkert inte var det enda sällskapsrummet som han tagit sig in i.
“Ted? Ah, där ser man, jag tänkte väl det,” svarar han nöjt över att han känt igen ett namn sådär och haft rätt i sin gissning och allt. “Ted Brackenbury, jo, det känner jag igen.” Ifrån klasslistor och sådant, inte direkt från strafftjänstgöring, för pojken verkade hålla sig i skinnet. Utom det där med att besöka Ravenclaw, då, det var väl han och någon mer som gjort? Äsch, det spelade ingen roll just nu. Det var ju trots allt Aileen som var på besök, inte hennes lillebror.
Aurelius skjuter över en färgglad broschyr med olika förslag på yrken och vad som krävs i betygsväg för att kunna nå dit, och även information om de olika FUTT-ämnena. Att ha satt ihop en sådan informationskälla hade varit ett genidrag! Antog han i alla fall, eftersom han inte var elevhemsföreståndare när de hade tagits i bruk.
“Den här kan du läsa också, står allt om de olika FUTT-ämnena och betygskriterier och liknande,” förklarar han. “Den är inte lika virrig som en gammal gubbes förklaringar,” tillägger han med ett litet leende.
Professorn verkade tycka om att hänvisa till sig själv i något nedsättande toner, av någon anledning, eftersom de allra flesta skulle säga att han varken var virrig, gaggig eller ens verkade särskilt gammal. Han var frisk och stark och full i fan och långt ifrån pensionering. Å andra sidan så brukade det göra att eleverna var lite mer avslappnade runt honom om han skojade om sig själv, och han föredrog att det var lite avslappnat än att bara vara strikt och professionell hela tiden. Ungdomar brukade ju inte svara särskilt bra på vuxna som talade till dem istället för med dem, trots allt.
Han säger inget mer än det, för han tror att de gått igenom det han skulle gå igenom, och det var ganska trevligt med sällskap, så om hon hade mer att fråga eller prata om, så var det ju bara roligt.
Aileen tar emot broschrerna och kikar lite i dem lite så där halvt då hon fortfarande sitter kvar hos professorn. Hon nickar för att visa att hon förstått allt och känner att hon genast måste prata med någon om de olika ämnena. Både Avery och hennes bästa vän Angel skulle så klart råka ut för ett samtal med flickan. Hon ville så klart veta hur många ämnen dem skulle få läsa tillsammans. Avery och hon borde ha ganska liknande ämnesval då hon antog att även han funderade på det där med auror. Att prata med Elias om det var väl kanske inte så stor idée han var nog inte så intresserad fast det är klart att hon kanske kunde nämna det för trots allt så var det något hon såg fram mot. Aileen skrattar lite åt Bexhill då han kommenterar informationen. Hon gillade professorn han verkade kunna sin sak och han var rätt mysig och det bästa var att hon inte var rädd för honom. Vilket hade varit rätt jobbigt. “Professorn vad för ämnen får man läsa på aurorakademin?” frågar hon istället för hon började redan se fram mot det även om det var ett antal år kvar innan hon kunde börja på skolan.
“Vilka ämnen?” Han ser minst sagt ut som att han blivit tagen på sängen. “Jadu,” svarar han lite förbryllat och kliar sig i ena polisongen. “Det var en bra fråga,” säger han till sist. “Det vet jag faktiskt inte riktigt. Har hört att det är saker som avancerad Försvar Mot Svartkonster, bland annat.” Han ler lite ursäktande. Eftersom han själv inte var utbildad auror så hade han inte någon stenkoll på hur deras utbildning ser ut. “Ber så hemskt mycket om ursäkt, Brackenbury. Månntro det står lite om det i den där broschyren där,” säger han och nickar lite mot ‘Har du det som krävs för att bli auror?’-broschyren.
“åh ok” säger hon och ler lite ibland fick hon för sig att alla professorer visste precis allt men det var väl rätt självklart att alla inte visste allting. “nej det är klart tänkte bara om du visste något” säger hon sen lite ursäktandes. Hoppas han inte tog illa upp hon fingrar lite på broschyrerna. “Ursäkta professorn men finns det något annat man kan göra för att kanske” hon tystnar ett tag för att fundera lite på hur hon ska få fram det hon vill ha sagt vilket inte alltid är det lättaste. “men det är väl rätt många som sökert till aurorakademin och finns det då något annat man kan göra för att samla ihop referenser inför en plats där?” förstod han vad hon menade. Hon ser lite hoppfullt på honom. “jo alltså tänkte om det finns många med samma betyg så kanske jag kan göra något annat som hjälper mig in på skolan?” hon ville så gärna läsa till auror och ville ha alla tips hon kunde få.
“Synd att inte Pinner är kvar,” konstaterar Bexhill nedslaget. “Han var i sina glansdagar en mycket framgångsrik auror. Säg hans namn i Azkaban och du kan få hela avdelningar att muttra långa eder över honom!”
Dödsätarna hade faktiskt fruktat skolans före detta rektor en hel del, vilket hade varit ett oerhört bra betyg! De hade ju bekämpat Mörkrets Makter ihop en gång i tiden, även om han själv inte var någon auror. Aurelius förirrar sig in i minnenas värld en stund, innan han kommer tillbaka till verkligheten.
“Fritidsaktiviteter brukar vara en god merit,” säger han när han fått fundera en liten stund. “Att ni är quidditchkapten bör vara en fin fjäder i hatten för er, och om ni har tur kanske ni till och med kan bli försteprefekt i sjuan.”
I alla fall om han fick komma med rekommendationer till rektorn. Man behövde ju inte ha varit prefekt sedan tidigare för att bli utsedd till försteprefekt, trots allt, och det brukade ju vara två som utsågs, en manlig och en kvinnlig, så Aileen borde ha ganska goda chanser. Annars fick han helt enkelt se till att rekommendera henne för rektorn, när det nu var dags för det, men det var ju ett tag kvar. Ett helt år, för att vara exakt.
Han skulle hemskt gärna vilja berätta om Fenixordern för flickan, men det är inte vare sig rätt tid eller plats. Dessutom så hade Ordern legat i malpåse sedan Lord Voldemort försvann utan att lämna adress. Sedan gick det ju inte för sig att gå runt och prata om hemliga föreningar och förbund hur som helst heller, för då skulle de ju trots allt inte längre vara hemliga…
Aileen lyssnar spänt och tycker genast att det är väldigt synd att Pinner inte är kvar. Hon var inte så där jätteförtjust i den nya rektorn eller han verkade lite märklig snarare. Kanske är det inget större fel på honom om man haft honom där något tag. Men varför kunde inte Goldhawk ha blivit rektor istället Aileen gillade henne. Eller varför kunde inte någon annan kvinna blivit? Varför var det alltid män som blev rektorer? Inte för att det alltid var så absolut inte men under Aileens tid har hon endast sett Pinner och den nye som hon fortfarande kallade honom för. Men det var verkligen synd att Pinner inte var kvar hon hade nog gärna frågat honom en eller gärna femtioelva saker om auroryrket. ”Åh men om rekt eller mr Pinner?” vad kallade man honom nu? ”men om mr Pinner kommer tillbaka till skolan kan man då kanske få träffa honom och fråga lite frågor?” frågade hon istället. Det var konstigt att kalla honom för mr Pinner och inte rektor Pinner. Hon drar lite på mungipan över de långa ederna Azkabanfångarna svor över honom och tänk om dem skulle göra samma sak över henne någon gång i framtiden. Flickan återvänder ganska snabbt till Bexhill och deras samtal. Inte värt att drömma sig vidare direkt. Försteprefekt? Åh om det kunde vara en merit så ville hon absolut bli det. ”Då ska jag se till att bli försteprefekt” säger hon bestämt men vet egentligen inte hur hon ska se till det. Hon fick väl se till att sköta sig och visa sig från sin allra bästa sida helt enkelt. Flickan var envis och när hon väl satt sig in i något så gjorde hon det helhjärtat. Andra fritidsaktiviteter tänkte hon också se till att skaffa sig, kanske kunde hon och Avery som också ville bli Auror ha lite övningar i qudditch för de yngre eleverna? Fast då var de tvunga att prata med Pimley först men det gjorde absolut ingenting. Eller så kanske hon och Angel kunde fortsätta med läxläxningshjälpen för Angel var bra i alla ämnen i alla fall teorierna och Aileen kunde absolut de praktiska bitarna så det borde väl vara en bra merit för henne. Hon fingrar lite på flätan och ser ganska beslutsam ut.
“Det kan ni alldeles säkert få göra, men han har nog inte tid att komma tillbaka än på ett tag är jag rädd,” svarar Bexhill som precis slagits av en tanke som gjorde honom på ytterligt bra humör plötsligt. “Vet ni vad, Brackenbury? En av lärarna i Försvar Mot Svartkonster… den där irländaren… O’-nånting. Han är gammal auror om jag inte missminner mig! Hör med honom, han har säkert några guldkorn att dela med sig av.”
Tänk att han inte kommit att tänka på den där karln tidigare? Lärare i Försvar Mot Svartkonster och allt! Han började väl inte bli gaggig redan? Inte då! Han var minsann vid sina sinnens fulla bruk, även om detta givetvis var relativt, och i sina bästa år. Gaggig tänkte han inte bli än på minst femtio år. Åttio bast var väl ingen ålder?
Aileen lyser upp, för hon vill genast prata med honom. Tänk att få träffa en livs levande auror eller före detta auror kanske. Fast det hade hon i och för sig redan gjort. Hon hade träffat Elias mamma och det hade varit roligt att få prata med henne. “Professorn, tror du det är ok om jag går och söker upp honom då? Tänkte bara så att jag inte stör eller så” Hon hade inte träffat professorn tidigare men vissa professorer verkade visst tycka att man störde fast man hade frågor om ämnet och det gillade inte Aileen riktigt.
“Det går säkert för sig, och gör det inte det är jag säker på att han ändrar sig när han hör att ni är nyfiken på att få lära er mer om hur det är att vara auror,” svarar Bexhill med ett litet leende. “Det är en trevlig karl, så det blir säkert inga problem alls.” Han funderar lite, samlar ihop papper och dricker ur sin mugg. “Om ni vill gå och söka upp honom med en gång, så kan ni gärna göra det. Vi är färdiga här – om det inte var något mer ni ville?”
Aileen nickar och ler lite. “tack professorn” svarar hon och funderar lite på om hon skulle söka upp professorn i försvar mot svartkonster men bestämmer sig för att göra det senare. Nu skulle hon leta upp Angel för att berätta hur det hade gått för henne. Det ville hennes kompis säkert veta. Sen hade hon ett par till att leta upp för att berätta saker för men det fick bli senare. Hon reser på sig och går ut ur professorns kontor. “hej då professorn” säger hon innan hon försvinner nöjd med samtalet.
“Adjö med sig, Brackenbury. Trevligt att råkas. Disken tar jag hand om!” ler professorn och när hon gått tar han och häller upp lite mer choklad åt sig och tar fram en av böckerna han håller på att läsa och försjunker i detta en stund. En auror. Det var väl trevligt.