Nattsudd

Med en nöjd suck sätter hon ner tekoppen på nattduksbordet och lägger sig ner mot kudden. Hon hade bara haft en kort lektion ikväll, så hon var i säng redan klockan ett. Den efterlängtade sömnen är på väg… men vägrar infinna sig. Typiskt. Om hon ändå skulle vara vaken kunde hon lika gärna göra något nyttigt, som att rätta inlämnade uppgifter. Så fick det bli.

Vad var klockan egentligen? Kanske vore det en idé att lägga ifrån sig boken nu och istället sova? Framför brasan var det gott och varmt… Han putsar läsglasögonen innan han fortsätter läsa – boken var alltför bra för att lägga ifrån sig. Den vackra blå/créme/vita-katten sover lugnt i hans knä. Ibland klappar han henne tillgivet över ryggen och gör att hon spinner lite i sömnen.

Efter en kort blick på klockan lägger hon ihop sin tarotlek. Hon fick fortsätta följande kväll istället. Hon kväver en gäspning och tofflar iväg till sängen.

I ett annat rum sitter en gammal man och samtalar med ett dystert gammalt spöke. En fascinerande konversation, om någon hade velat lyssna, men det var det ingen som gjorde.

Nej, här kunde hon inte sitta hela natten! Hon släcker ljuset efter sig och låter trollstaven lysa upp vägen till rummet.

Genom korridorerna smyger en skugglik figur över det kalla stengolvet. Ett par mjuka tofflor dämpar stegen till ett lätt “tudd-tudd” ända fram till en trädörr. En näve sträcks ut, knyts och knackar på. Dörren öppnas av en person i läsglasögon och morgonrock – över en rutig skjorta och ett par bruna byxor – som bär på en vackert tecknad katt.

“Jag… förväntade mig inte att se er,” säger mannen med katten. “Särskilt inte så här dags.”

“Kan jag komma in?”

Dörren öppnas tillräckligt för att hon ska kunna passera in; en kvinna med det långa, lockiga, röda håret uppsatt i en rejäl fläta bakpå ryggen, klädd även hon i morgonrock – även om hennes döljer ett sedessamt, långt, vitt nattlinne. Hon nekar erbjudandet om te, men accepterar istället ett glas rödvin.

“Pinot noir,” förklarar mannen. “Från en vingård i Nya Zeeland. Fantastiskt vin. Har fått mycket goda recensioner.”

Efter en lång stunds läppjande erkänner hon att hon faktiskt inte har en aning om varför hon är där. Kanske bara för att hon inte kunde sova. Efter ytterligare ett glas berättar de sina livs historier för varandra.

“Är du din fars dotter, då?”

“Ja… Det får jag väl ändå medge.”

“På vad sätt? Bortsett från att åka hem varje St. Patrick’s Day?”

Svaret dröjer något.

“Jag skulle aldrig förråda republiken och mitt arv genom att äkta en britt,” säger hon till slut.

Han kan se på henne att hon inte skojar, och det… glädjer honom. Ingjuter honom med hopp om att hon kanske, kanske skulle finna att hans icke-brittiskhet var precis det hon sökte.

“Själv då, är du din mors son?”

Han ler lite medan han nästan blygt ser ner i golvet. “Utan tvekan. Hon är bättre på att göra ost, visserligen…” Kvinnan med flätan skrattar till. “Jag kan laga mat, det är inte det,” tillägger han snabbt. “Men just ost… det köper jag nog hellre!”

“Ta dig i akt så att du inte lovar för mycket.”

“Hur så?”

“Om du säger dig kunna laga mat kan det ju hända att du måste bevisa det någon gång.”

“För dig?”

“Ja, jag ser då ingen annan här.”

Var det en invit? Det måste det ha varit. Var modig.

“Då säger vi det.” Han betraktar hennes perfekta drag i det vackra ansiktet efter en reaktion. Vilken som helst. “Lördag?”

Hon plutar lite med läpparna. “Upptagen. Tyvärr.”

“Jag menar förstås lördag nästa vecka. Sade jag inte det?”

Hon ler till svar. “Lördag nästa vecka,” bekräftar hon sedan. “Perfekt.”