FMS3c – Idelle
**** BEGIN LOGGING AT Fri Mar 06 15:40:53 2009
Mar 06 15:46:46 <Traxy> Dörren till FMS-klassrummet är öppen. Bänkarna har flyttats åt sidorna och den andra stora skillnaden är närvaron av ett stort klädskåp. Framför klädskåpet – som skakar till ibland – står Aurelius Bexhill, en gammal man med gammaldags glasögon och lika gammaldags kläder på sig.
Mar 06 15:50:30 <Funa> In i klassrummet kommer Idelle Hodge från Hufflepuff tillsammans med en flicka från samma elevhem. De två är inte de första, men inte heller de sista. Idelle undrar vad sjutton det är för något inne i skåpet. Trots att hon kommer från en magikerfamilj så klickar det inte i hjärnbalken. Det är i alla fall obehagligt, även om professorn som möter dem verkar vara en mysig typ. Idelle vet ju vem han är också, eftersom han är Gryffindors elevhemsföreståndare och hon har befunnit sig på Hogwarts i tre år nu.
Mar 06 15:52:40 <Traxy> “Goddag allesamman!” hälsar han något allvarligare än han brukar. Han tar av sig glasögonen för att accentuera det hela. “Dagens lektion kommer inte att vara lätt för någon av er, och ni kommer behöva mod som lejon. Är det någon som kan gissa sig till vad vi ska göra?” Skåpet passar passande på att dunsa i bakgrunden. Några elever drar efter andan, tänker sig att det måste vara någon sorts monster som är instängt där bakom.
Mar 06 15:56:04 <Funa> Idelle känner sig skärrad, detta bådar inte gott, och hur mycket hennes hjärna än arbetar kan hon inte komma på vad för hemskt som finns inne i skåpet. Alla möjliga och omöjliga slags monster dyker upp som bilder i hennes tankar. Hon känner sig inte modig och vet inte om hon vill stanna kvar här, men hon måste väl det.
Mar 06 15:57:51 <Traxy> Flera elever runtom i klassrummet har bleknat. De visste vad som var på gång. En av dem räcker upp handen. “Miss Monroe?” – “Det… det är väl inte en…” Ravenclawflickan sväljer nervöst. “En-en-en… boggart, sir?” En kort nick ifrån professorn bekräftar detta. “Någon som kan förklara för klassen vad en boggart är, och varför hälften av klassen ser ut som spöken?”
Mar 06 16:03:24 <Funa> Idelle brukar bli högröd titt som tätt, men nu bleknar hon. En boggart, ånej! Det var väl inte meningen att de skulle möta en boggart, de var ju bara barn? Inte skulle man tvinga barn till sådana hemskheter, för dessa varelser förvandlade ju sig till det man mest av allt fruktade Hennes hjärna gick på högvarv, om hon blev tvungen att möta detta djur, vad skulle den då förvandlas till? En orm? En spindel? En mördarko? Hon hade ingen aning, det var bara hemskt allting…
Mar 06 16:11:49 <Traxy> En Slytherinflicka förklarar snällt vad en boggart är så att alla kan höra. “Mycket informativt och helt korrekt.” Flickan var en heder för sitt annars något… hrm… sorgliga elevhem. Nej, han hade inte något emot slytherinare egentligen. Han tyckte bara att de var lite väl MYCKET ibland, bara. “Ingen vet egentligen hur en boggart ser ut, eftersom de brukar gömma sig, som till exempel i skåpet där borta.” Han pekar mot möbeln längst bak i klassrummet. De elever som sitter närmast ryggar förskräckt bort ifrån den och ångrade att de inte satt sig längre fram idag. “Innan vi sätter igång, så vill jag att vi övar på formeln Dangerfield nämnde.” Han pekar med en penna framför sig, för att visa hur de skulle hålla trollstaven. “Riddikulus! Alla säg efter mig, om jag får be! Riddikulus!”
Mar 06 16:16:10 <Funa> Idelle är med och övar. Vad annat kan hon göra? Det verkar ju som om professorn skall skicka dem allesammans in i lejonets gap och Idelle har absolut ingen aning om vad hennes största skräck är. Det finns väl minst hundra läskiga saker som man kan utsättas för och det går väl inte att gradera dem, eller? Hon känner en stor otymplig klump som tar boning i hennes mage, och hon mår nästan lite illa. Det här känns inte bra, trots att de nu får lära sig en formel som skall hjälpa dem. Men tänk om hon inte klarar det då? Tänk om boggarten blir till en chimaera som slukar henne i ett nafs innan hon hinner säga något överhuvudtaget?
Mar 06 16:18:21 <Traxy> Om så skulle vara fallet så fanns ju alltid professorn tillhanda och kunde hjälpa till! “Kan alla samla sig här framme vid tavlan?” De elever som satt närmast skåpet var inte sena att skynda sig fram som om det brann i baken på dem. “Ställ upp er på ett led, så att vi kan ta det i tur och ordning. Var modiga. Kom ihåg att det inte är på riktigt, utan bara en boggart som gör sitt bästa för att skrämma er. Bilderna den visar är inte verkliga. Kom ihåg ‘riddikulus’. När jag säger till går ni fram till märket på golvet, låter boggarten transformera sig, sedan använder ni trollformeln mot den och stiger åt sidan och låter nästa person försöka.” Märket på golvet var ett kryss som markerats med två maskeringstejpbitar eller motsvarande magiska föremål. “Är ni redo?” Han går framåt några steg och låser upp skåpet med hjälp av trollstaven… Dörren flyger upp…
Det är flickan Smith, som blir askgrå i ansiktet när hon får se en massa otäcka spindlar. När hon efter några försök lyckats få bort dem genom att låta dem förvandla sig till en gubbe som dansade riverdance, så stiger pojken Smith fram. Han blir något förlägen över att få se jultomen… som inte ger honom några julklappar. Efter trollformeln står tomten i ett par vita boxershorts med hjärtan på och med en uppblåsbar simring med en anka på runt magen.
Mar 06 16:28:29 <Funa> Idelle har med flit hamnat långt bak, hon har nämligen hoppas på att det skulle ta så lång tid så hon slapp det här. Fast det gör det förstås inte, och innan hon hinner reflektera över det är det hennes tur. Kan man vägra, tänker hon då hon går mot den anvisade platsen där det är meningen att hon ska stå. Boggarten som nyss varit en testral och sedan blivit prydd med rosa små fluffiga hästkläder ryser till, och så
Framför Idelle står plötsligt hennes egen mor, utmärglad och trasig. Med rosslande andetag går hon mot Idelle och höjer sin trollstav. Idelle vet vad hon ska göra, hon ska döda henne nu. Hon har redan dödat pappa och Gwenda och nu är det hennes tur. Flickan kan inte göra annat än att stirra på kvinnan framför sig med ren och skär skräck i blicken.
Mar 06 16:28:30 <Funa> Mamma, får hon till sist ur sig, som en viskning, samtidigt som kvinnan fixerar henne med sitt trollspö.
Mar 06 16:28:32 <Funa> Avad
Mar 06 16:31:09 <Traxy> Eftersom Idelle verkar stå handlingsförlamad tar Bexhill och går och ställer sig framför henne, så att boggarten fokuserar sig på honom istället, och därmed förvandlas till något som han snabbt kan få undan med ett “Riddikulus!” Han hade träffat på boggartar förr, och reagerade därför inte nämnvärt inför vad den förvandlat sig till. En figur som såg ut som en byråkrat såg inte särskilt skrämmande ut för eleverna, men de visste å andra sidan inte vilket meddelande personen skulle leverera. Professorn vänder sig till Idelle medan boggarten dansar twist i guldlamépyjamas. “Är ni okej, Miss Hodge?”
Mar 06 16:48:27 <Funa> öhm, Idelle vet inte riktigt vad hon ska säga. Hon är väl inte okej Tårarna börjar strömma ner för hennes kinder. Hennes mamma var inte på Azkaban, inlåst för mord. Hon var på semester och hade bara blivit försenad några år så var det. Eller åtminstone hade Idelle låsas att det var så. Det var lättare då. Hon , började hon men kom av sig. Vad skulle hon säga? Hon önskade att hon fick gå, hon ville inte stanna här längre.
Mar 06 16:55:29 <Traxy> “Ta det lugnt, ni behöver inte förklara er,” säger Bexhill med ett tryggt morfarsleende. “Kom ihåg att det inte är verkligt, Hodge, det är bara en boggart som försöker skrämma er!” Han leder undan henne så att den sista eleven också kan få försöka, men de behöver också hjälp, visar det sig. Bexhill går emellan igen och tvingar boggarten tillbaka in i skåpet, och låser det. “Ni har sett era djupaste rädslor här idag. Era egna, och alla andras. Det är ett stort ansvar att bära på den vetskapen, och ingen rädsla är mindre än någon annans, bara annorlunda. Ni slipper läxa till nästa vecka. Om ni har några frågor kan ni ställa dem innan ni går, annars får ni gå.” Ifall de behövde någon vuxen att prata med så kunde de alltid gå till sina elevhemsföreståndare.
Mar 06 18:47:04 <Funa> Idelle känner sig stum och dum. Hon vill bara lämna salen och när de väl får det är det precis det hon gör. Hon orkar inte prata med någon, och hon kommer inte söka upp sin elevhemsföreståndare, för vad ska hon säga. Nej, det är lika bra att låtsas som vanligt. Detta var en dröm. Mamma var bortrest, men hade fått förhinder. Och när det var löst skulle hon komma tillbaka och allting skulle bli som vanligt.