Be afraid! Be very afraid! Och inga kakor!

TraXy
PostPosted: Thu Mar 27, 2008 11:13
Ett brev har hamnat någonstans där Lynn Richter inte kan undgå att lägga märke till det. Det lyder:

“Miss L Richter,
Jag förväntar mig er på mitt kontor efter dagens lektioner för en liten pratstund. Ni vet varför.

Eder elevhemsföreståndare,
A. Bexhill,
Professor”

Aurelius sitter på sitt rum sedan efter dagens lektioner och suger lite rastlöst på en otänd pipa medan han väntar, tummandes på en rapport ifrån Slytherins elevhemsföreståndare. Vad var det med ungarna nuförtiden? Ingen klass på dem alls. Nog för att den förbjudna skogen var lockande… men det var den bara fram tills dess att de skulle behöva bäras ut på bår. Och det ville han helst slippa.

LooneyLynn
PostPosted: Thu Mar 27, 2008 11:46
Lynn Richter knackar på professor Bexhill dörr. Hon har blivit kallad dit upp. Lynn kan inte säga att hon inte känner sig rädd. Hon undrar vad professorn ska säga. Han kommer ju skälla ut henne det är självklart, men vad mer. Kommer han ge henne mer poängavdrag eller mer strafftjänst. Så mycket som hon fick var ju tillräkligt. Professorn skulle säkert skicka ett brev till hennes föräldrar. Det var ju inte så hemskt då. Undra vad Kitty skulle säg så fall. Fast hon skulle nog inte säga så mycket.

TraXy
PostPosted: Wed Apr 16, 2008 08:50
“Kom in,” säger Bexhill när han besvarar knackningen på dörren. Han stänger dörren efter flickan och ber henne sätta sig ned på stolen framför skrivbordet. Själv tar han plats bakom det och knäpper händerna på bordet framför sig medan han kikar allvarligt på henne över kanten på de gamla glasögonen. “Nå, Richter. Jag skulle vilja att ni förklarar – med era egna ord – vad det är som hänt som gör att ni nu sitter där ni sitter. Jag uppskattar om ni är fullkomligt ärlig mot mig, för tro mig, jag kommer att bli på betydligt sämre humör om jag märker att ni ljuger än vad jag kommer att bli om ni talar sanning.”

LooneyLynn
PostPosted: Wed Apr 16, 2008 15:29
Lynn sätter sig på stolen framför skrivbordet. Hon vet inte exakt var hon ska börja. Lynn tänker i alla fall inte ljuga, det kommer säkert bara göra saken värre.
“Jo, jag och Jamie träffades, och sen kollade jag mot skogen…”; säger Lynn och tänker efter. Hon är säker på att det varit något sånt. “Då när jag kollade frågade Jamie, Har du någonsin varit där inne? Och då sa jag nej, och att jag undrade vad det fanns för djur där inne, Ungefär.”
Lynn fortsatte snart. Hon kollade in i professorns ögon, hon hoppas att professorn förstår att hon inte ljuger.
“Sen så kanske jag råkade nämna att jag kanske skulle vilka kolla vad det fanns för djur där inne. Och då sa Jamie att ingen skulle få veta.”, säger Lynn. “´Jag sa inte riktigt imot…. Sen så tänkte vi ut hur vi skulle ta oss in. Och vi satt då och tänkte ett tag Jamie tänkte först på stinkbomber, men det blev inte så. Sen kom jag på eld, men för att elden inte skulle sprida sig la jag stenar runt om, och lite så.”
Lynn har snart berättat klart deras lilla äventyr.
“Sen gick vi in i skogen, vi kom en liten bit in. Och då var det lite mörkt så då andvände vi våra trollstavar. Då försökte Jamie skrämma mig, men det funkade inte. Och då hörde jag något prassla och det var då prefekten hitta oss. Efter en liten stund följde vi med honom ut. Då förde han oss till professor Vellvaro.”
Lynn har nu berättat hela historian.

TraXy
PostPosted: Fri Apr 18, 2008 16:21
Händelserna lät precis som dem han själv hört, så han ser inget skäl till att misstänka att hon ljuger för honom. Jamie… Jamey Barey i Slytherin, enligt rapporten han hade. Det var ju tur att hon var ansvarsfull nog att inte vilja att elden skulle sprida sig, men de hade fortfarande tänt eld. Sedan skulle han ju gärna vilja veta vad en prefekt gjorde inne i skogen, med tanke på att det var förbjudet område även för prefekter. Kanske skulle han fråga Vellarvo om prefekten fått straff han också, eftersom han också hade brutit emot reglerna om han befunnit sig i den Förbjudna Skogen.
“Vet ni egentligen vilka faror som lurar i den skogen, och varför den är just förbjuden att vistas i, Richter?”

LooneyLynn
PostPosted: Fri Apr 18, 2008 16:37
“Nu gör jag, ja. Professor Vellvaro sa att vi kunde typ fångas in och bli torterade av kentaurerna eller att vi kunde bli biten av en agramantula, och då sakta svälla upp och sedan dö när dom äter upp oss bit för bit.”, säger Lynn och håller huvudet högt. Lynn vet att det var fel att gå in där, men man tänker ibland inte just i stunden. Hon väntar på att professorn ska säga något. Lynn hoppas att inte det blir värre nu. Dom kan väl inte göra det värre, efter att ha förlorat 55 poäng och nu fått strafftjänst varje lördag och söndag i en månad, dom kunde väl inte göra det värre.

TraXy
PostPosted: Wed May 21, 2008 15:30
“Ungefär så, ja. Det är med andra ord inte för att begränsa er rörelsefrihet regeln som säger att man inte får gå in i den Förbjudna Skogen finns, utan helt enkelt för er egen säkerhets skull,” förklarar Bexhill utan några krusiduller. “Det finns inget värre för en förälder än att få beskedet att deras barn råkat ut för en fatal olycka…” Och för ett barn fanns det inget värre än att få samma besked om sina föräldrar, men det var inte riktigt det saken gällde just nu. “Hur hade ni tänkt att göra nästa gång nyfikenheten tar över och ger er idén att Förbjudna Skogen inte är så Förbjuden trots allt?” Förmodligen skulle flickan säga något i stil med att hon inte alls tänkte gå in i skogen då, men det vore intressant att se på vilket sätt hon väljer att framföra detta.

LooneyLynn
PostPosted: Fri May 23, 2008 15:47
Lynn tänker inte kolla ner i golvet. Hon gör det ibland, inför vissa, mest för att de ska tro att hon visar ånger. I det här fallet så ångrar hon sig. Men Lynn tänker inte kolla ner i golvet för det. När hon var hos Vellarvo kollade hon ner i marken. Hon gjorde det för att hon tyckte det var ett smart drag.
Lynn vet inte vad hon ska svara Bexhill, hennes fråga är svår. Men Lynn vet att hon antagligen inte kommer gå in där igen.
“Jag kommer i så fall försöka stoppa min nyfikenhet, professorn. “, svarar Lynn. “Professorn, har någon någonsin dött i skogen?”

TraXy
PostPosted: Tue May 27, 2008 11:35
Han nickar åt flickans svar, som var det han ville höra. Hennes motfråga var däremot en han helst hade velat slippa. Bilder från hans egen skoltid, för så många år sedan. Hur flickan han hade varit olyckligt kär i på den tiden blev buren ur skogen, täckt av en mörk mantel så att eleverna inte skulle kunna se hennes sargade kropp. Till och med läraren som hade gett sig in efter henne hade råkat illa ut, men han var åtminstone fortfarande vid liv. Knappt. Även om gubben givetvis gått vidare med sitt liv sedan dess, så var det ändå ett mörkt minne. Bexhill tar av sig sina gammaldags glasögon och gnider sig trött i ögonen med ena handen innan han svarar. “Ja,” säger han trött. “Ja, det har de. Inte bara vuxna, utan även elever. Jag… kände en av dem. En flicka som var jämngammal med mig.” Samma elevhem, dessutom.

LooneyLynn
PostPosted: Tue May 27, 2008 13:38
Hade någon dött! Lynn hade inte trott att någon verkligen gjort det. Och att professorn kännt flickan, eller i alla fall vetat vem det var. Usch. Det hade säkert varit så att andra blivit dödade på Hogwarts tidigare och senare. Lynn hoppas att ingen ska dö på henne tid på Hogwarts. Hon tänker inte på att säga något. Lynn hoppas lite på att få gå, fast om professorn har något mer att säga måste hon ju stanna kvar.

TraXy
PostPosted: Mon Jun 02, 2008 13:41
“Då förstår ni kanske att det inte bara är något som de vuxna säger för att ni unga yrväder inte ska springa bort,” tillägger han, när flickan inte säger något. “När det gäller Hogwarts så gäller det att säger en vuxen att det är farligt att gå någonstans på skolan eller i dess närhet, så är det värt att lyssna på honom eller henne, eftersom de vet vad de talar om och Hogwarts inte är något fluffigt dagis.” Nåväl, han tänkte inte predika för flickan hela dagen. Hon såg åtminstone ut att börja förstå allvaret, och det var huvudsaken. “Jag tänker inte låta detta bara passera förbi. Ni har redan fått en strafftjänst av professor Vellarvo, men jag skulle vilja att ni utöver detta läser upp er på akromantulor och kentaurer och skriver en fot lång uppsats om bägge som ni lämnar in till mig så snart ni har möjlighet. Ni bör lägga särskild vikt vid att beskriva varför dessa kan vara livshotande mot er.” ‘Så snart som möjligt’ betydde i det här fallet när flickan hade tid utöver helgernas strafftjänstgöring och de vanliga läxorna att göra detta. Om han behövde vänta på det och hon behövde skriva det över jullovet, må så vara, så länge hon kunde övertyga honom om att hon verkligen inte haft tid innan.
Aurelius sätter på sig glasögonen igen, eftersom han hade tagit av sig dem tidigare. “Sedan vill jag även ha en ursäkt av er innan ni går. En ursäkt för att ni höll på att skrämma livet ur en gammal man, och i min ålder börjar livet bli ganska lättskrämt.” Det glimmar till i hans ögon, men den lilla full-i-fan-glimten försvinner nästan så snart den kommer fram. “Det var allt.”

LooneyLynn
PostPosted: Mon Jun 02, 2008 14:00
Lynn lyssnar på vad professorn säger, hon blir lite surare när hon får två uppsatser, Lynn är säker på att Jamie in fått det. Men Lynn klagar inte, det skulle säkert bara göra det värre. Hon ser inte fram emot strafftjänsterna, men Lynn antar att hon är värd allt straff. Lynn hoppas snart att hon får gå, och hennes önskning blev snart sann.
“Okej professorn…”, säger Lynn. “Jag är hemskt ledsen att jag gick ut i skogen, det var extremt dumt gjort., förlåt.”
Lynn går mot dörren. Hon vet inte om hon ska säga något mer. Fast det skulle inte kunna bli värre nu. Hon hade ju inte tänkt säga något dumt. Lynn kom på ett bra adjö.
“Hoppas ni får en bra fortsättning på dagen.”, säger Lynn och lämnar rummet. Hon står och tänker en stund sen öppnar hon dörren till professorn kontor.
“Förlåt.”, säger Lynn och stänger dörren lugnt.

TraXy
PostPosted: Mon Jun 02, 2008 14:04
En uppriktig ursäkt var huvudsaken att han fick. Att han ville ha in en uppsats om bägge var för att han ville vara säker på att hon verkligen läst upp sig på vilka hemskheter som kunde lura inne i skogen. Det fanns betydligt fler än de två han nämnt, men han ville inte lassa alltför mycket på flickan samtidigt. Hon hade ju trots allt fått straff varje helg i en månad, och att ha straff med Vellarvo var något som inte nödvändigtvis var särskilt trevligt.
“På återseende,” nickar professorn nöjt åt flickan när hon önskar honom en trevlig dag. “Och tack.”

—

LooneyLynn
PostPosted: Mon Jun 02, 2008 14:19
Lynn Richter knackar på professor Bexhills dörr. Hon håller två uppsatser i handen. Professorn hade bett henne skriva dom. Uppsatserna har blivit lite längre än önskat. Hon har haft tid över, trots alla läxor och strafftjänster. Lynn har inte tyckt om de strafftjänster hon haft, men det mesta är inte så farligt. Hon kan tåla mycket. Även fast det inte var så farligt längtade hon ändå till att de skulle ta slut. Det var extremt tråkigt. Hon hatar att ha tråkigt. Lynn läser igenom de två uppsatserna medans hon väntar.

TraXy
PostPosted: Tue Jun 03, 2008 11:13
Lynn behövde inte vänta mer än några sekunder innan svaret hördes på andra sidan dörren.
“Kom in eller stå kvar, vilket som behagar! Fast om ni vill stå kvar är det ju onödigt för både er och mig att ni knackar, förstås… så kom in, vetja!”
Han var egentligen ingen virrig gubbe, men han hade lite lustiga sätt att tänka, vilket ibland kunde ge sken utav att han var lite halvgaggig. Det skulle såra honom djupt om någon anklagade honom för att vara gammal, för även om han faktiskt VAR gammal så var det ju inget folk behövde gå och påminna honom om bara sådär. Det vore lite ohövligt, faktiskt. Gammal? Han? Pah! Bara för att han kom ihåg Andra Världskriget!

LooneyLynn
PostPosted: Tue Jun 03, 2008 12:17
Lynn stiger på med sina papper i ett hårt grepp i handen. Hon slår sig ner framför skrivbordet.
“De två uppsatserna.”, säger Lynn. “Jag har det klara och här…”
Lynn lägger fram de på skrivbordet. Hon hoppas att professorn tycker det är bra gjort. De är ju längre, och hon har skrivit ganska bra, tycker Lynn. Hon brukar vara riktigt duktig på att skriva. Så det brukar gå bra för Lynn på lektioner fast Astronomi brukar hon inte orkar med, att vara upp mitt i natte när man hellre vill sova, nej det är inte något Lynn gillar.

TraXy
PostPosted: Thu Jun 05, 2008 15:51
“Åh, ser man på,” svarar Bexhill och tar emot de två uppgifterna. Bägge var något längre än han bett om, vilket var bra, och det hade inte tagit henne särskilt lång tid att skriva dem heller. “Tackar tackar. Jag hoppas att ni har lärt er något nu, Richter. Det finns ju givetvis mer än kentaurer och akromantulor som man behöver akta sig för i den Förbjudna Skogen, men det får räcka med att känna till två av farorna hittills.” Aurelius petar till de gammaldags glasögonen och ler mot henne. “Det ska bli intressant att läsa. Tack så mycket. Jag ska inte uppehålla er längre än nödvändigt, ni har säkert läxor att göra och vänner att umgås med.”

LooneyLynn
PostPosted: Thu Jun 05, 2008 20:32
Lynn tycker själv att hon gjort ett bra jobb, och hon hoppas att professorn tycker samma sak. Hon nickar och reser sig upp.
“Hoppas ni får en bra fortsättning på dagen.”, säger Lynn och lämnar rummet.
Lynn har börjat säga så till de flesta lärarna den senaste tiden. Hon vet inte riktigt varför, men men, det gör ju inget. Lynn har ingen aning vad klockan är. Om det är sent kanske hon går och lägger sig, Lynn har redan gjort alla sina läxor.

TraXy
PostPosted: Fri Jun 06, 2008 08:56
“Ni med, Richter.” När flickan så har lämnat rummet tar han och börjar läsa uppsatserna, eftersom han vill se så att de är bra gjorda och eventuella andra saker som han kan tänkas ha pysslat med kan vänta en stund. Det var ju inte som att uppsatserna var hur långa som helst, trots allt, så de skulle inte ta hela kvällen att gå igenom. Han viftar lite mot en tekanna som kommer svävandes och häller upp inte te men väl varm choklad i en mugg åt honom.