MYT3 – Andie & Max

TraXy
PostPosted: Mon Aug 16, 2010 15:01
I Mytologiklassrummet håller en lärare på att ställa fram några statyetter. Det är konstiga figurer – en ser ut som en katt, en annan som någon sorts hund med stora, spetsiga öron som står rakt upp, och så vidare. Det finns också några symboler, som en Ankh och ett öga. Professorn som håller på att ställa fram dessa saker på ett bord är lång, mörk och stilig, medelålders, klädd i mörka kläder och ser ut som en hygglig typ. Det är han också, vilket säkert både lärare och elever kan intyga. Eftersom det är första lektionen på höstterminen så har han inte hunnit ha lektion med sexorna än, men han har redan träffat på en av dem – fejkgravid, så klart – som förklarat sin kärlek för honom. Stackars liten. Det var en trevlig flicka, men han var verkligen inte den sortens karl som ville åt sextonåringar. Visserligen så var hans egen fästmö typ tjugo år yngre än honom själv, men det hade verkligen inte varit med flit. Det hade bara blivit så. Och han ser fram emot den dag då han får göra henne till en ”ärbar kvinna”. Det är hon redan ändå, men han är lite traditionell av sig, den käre irländaren Eamonn Sheridan.

En kvinna flicka som lär få svårt att någonsin bli kallad ”ärbar” är Andromeda Christie. Inte för att hon är lösaktig eller så (att stjäla kyssar från intet ont anande pojkar när man är elva är ju trots allt inte något brott) men snarare för att hon är ganska korkad och lätt skulle kunna ledas på villovägar av pojkar som kanske inte vill henne fullt så väl som man kan önska. Det kvittar för tillfället, eftersom den brunhåriga Slytherinflickan med flätor är på väg till ett klassrum för sin allra första lektion i Mytologi. Åh, det ska bli så roligt! Vad ska de få lära sig om? Säkert en massa spännande berättelser! Hon bänkar sig vid en ledig plats i klassrummet efter att ha hälsat artigt på läraren och när hon väl fått sätta sig ner så studerar hon statyetterna med illa dold nyfikenhet.

Foxears
PostPosted: Sun Aug 22, 2010 16:45
Maximus Ashwin hade varit nästan halvvägs från uppehållsrummet till mytologiklassrummet när han kommit på att han glömt sina glasögon – igen! Under sommaren hade pojken nämligen börjat uppleva svår huvudvärk när han läste och hans mamma tog därför genast med hon om till en optiker. Eftersom båda hans föräldrar hade synfel var det därför ingen stor förvåning när det även visade sig att Max behövde glasögon. Optikern, som var en mugglare, hade sagt att det var bäst om Max hade på sig glasögonen hela tiden, men det var speciellt viktigt under lektionerna där han skulle läsa på tavlan, eller när han skulle läsa i största allmänhet. Max tyckte att glasögonen var obekväma och bar dem med största motvilja. Han tog av sig dem mellan lektionerna och tyckte att de var otympliga. Man såg ju för tusan kanten på bågarna, och det var minst sagt störande! I vilket fall hade Max haft tur eftersom han varit ute i god tid och hinner därför spurta tillbaka till uppehållsrummet där han hämtar sina glasögon. När han väl kommer till klassrummet är det några minuter kvar, så han slår sig ner vid en ledig bänk för att andas ut och vänta på att resten av eleverna ska dyka upp. Glasögonen håller han i sitt fodral i handen, han tänker inte sätta på sig dem före han måste.

TraXy
PostPosted: Mon Sep 06, 2010 10:46
När alla elever slutligen har kommit in i klassrummet och satt sig ned så går dörren igen med ett klickande. Inget smällande här inte! Det finns ingen orsak till att slå i dörrar hur som helst. Inte som att Eamonn är den sortens lärare som tycker det är kul att försöka skrämma eleverna bara för att. Professorn i fråga betraktar sin nya flock och ger dem ett välkomnande leende.
”God dag, välkomna till Mytologin. Jag är professor Sheridan och jag hoppas att ni kommer tycka ämnet är intressant.” Han gör en gest mot bordet med statyetterna. ”Vi ska börja att prata om en viss mytologi är det tänkt, men innan vi kan börja så kanske det är bra om vi är på det klara med vad mytologi faktiskt är. Är det någon som har en förklaring på vad det skulle kunna vara?” Den mörka blicken sveper över klassrummet och fastnar vid en flicka i Slytherin-mundering. ”Miss Christie?”

Andromeda stirrar dumt mot läraren. Ähm, va? Vad mytologi är? Hur ska hon kunna veta det? Det är ju därför som hon har valt ämnet! ”Umm,” säger hon därför, föga vältaligt, ”det äw väl som en sowts bewättelsew om olika gudaw och liknande, twow jag.” Hon har faktiskt vett till att rodna, och hoppas att det ska se extra klädsamt ut på henne. Det är möjligt att det gör om man är en trettonårig pojke, men för en professor på typ 50 så är allt han ser ett generat eller skamset barn, vilket Andie säkert skulle tycka vore väldigt trist om hon kände till, för hon börjar komma upp i den åldern då utseendet blir mer och mer viktigt, och vad pojkar tycker om henne faktiskt börjar spela roll på riktigt.

”På ett ungefär, kan man väl säga,” säger Eamonn utan att fästa någon större vikt vid rodnandet, som sagt. ”Det finns kanske andra förslag också? Mr. Ashwin, ni kanske har något?” Blicken fastnar den här gången vid en pojke i Ravenclaw-uniform. Ah, Ravenclaw, hans gamla elevhem. Alltid intressant att höra vad en av dagens elever därifrån har att säga. Inte för att det på något sätt är mer betydelsefullt än om det är någon från t.ex. Hufflepuff eller liknande, men det är ändå lite kul att jämföra vad dagens Ravenclaware har att säga gentemot vad han själv skulle ha sagt en gång i tiden.

Foxears
PostPosted: Sun Oct 03, 2010 22:49
Maximus lyssnar intresserat på professorns introduktion av ämnet och vänder sig ganska omgående mot Slytherinflickan som får frågan. Hennes svar verkar lite flummigt, men Max tycker ändå att hon är inne på rätt spår även om han själv inte hade valt att formulera sig på det viset om han hade fått frågan. Om han fick frågan ja, och nu visade det sig visst att han faktiskt fick frågan också.
“Jag skulle säga att det främst handlar om religioner som är utdöda”, svarar han efter en sekunds betänketid. “Det romerska mytologin var standardreligion under Romartiden, men idag är det ingen som direkt tror på den.”
Det var synd faktiskt, de romerska gudarna var skitcoola och Max skulle inte ha något emot att tro på den religionen om det bara var så att det var möjligt att tro på den i dagens samhälle. Sedan så var han inte en person som hade speciellt lätt för att tro, så gudarna borde presenteras som sanning för att han överhuvudtaget skulle ha en chans att tro, och det hade de ju knappast gjort.

TraXy
PostPosted: Wed Oct 20, 2010 13:14
”Precis det jag var ute efter! Fem poäng till Ravenclaw.” Långt borta i Stora Salen så faller fem safirer (eller vad det nu är för blå stenar de använder sig av) ner i det stora timglaset, men det kan de ju inte gärna höra där de är nu. ”Mytologier är tätt sammankopplade med religioner, och man skulle kunna säga att en mytologi är en religion som inte längre är i bruk. Kallade romarna sin tro för ’mytologi’? Knappast! Snarare kallade de det för ’religion’ – men allt eftersom deras tro byttes ut mot en annan så har deras religion gått över till att klassas som en mytologi, och det är det vi ska gå in på i det här klassrummet under året, och årEN, som följer.”

Andromeda nickar lite för sig själv och hoppas på att det ändå betyder att de ska få höra olika berättelser om gudomar och liknande, för det är ju faktiskt därför hon är där. Som tur är så kommer hon inte att bli besviken på den fronten, eftersom det där med gudaberättelser och liknande är just sådana saker som de ska komma att prata om, om bara några minuter, dessutom! Läraren betraktar hon med neutralt intresse, eftersom han säkert har spännande saker att säga. Det är lustigt att hon är så pass intresserad av just Mytologi, med tanke på hur tråkigt hon tycker att Trollkonsthistoria är … och det är ju inte direkt som att ämnena utesluter varandra!

En del av övergången från religion till mytologi går att skylla på att kristendomen hade en del i det hela och att de hade ett intresse av att ’nedvärdera’ andra trossystem till ’mytologier’ istället för att klassa dem som religioner och därmed som konkurrenter till deras egen livsåskådning, men så är det ju egentligen med alla religioner, kan man tycka. Det är i alla fall det Eamonn tycker och han är en Good Cath’lic Boy!

Foxears
PostPosted: Sun Nov 14, 2010 21:57
Maximus ler stolt när han får poäng professorn. Det satt ganska fint faktiskt och han hade kommit på svaret alldeles själv och inte bara läst det från boken eller nåt, då kände man sig faktiskt lite extra smart. Han doppar fjäderpennan i bläcket och skriver “Mytologi = gamla religioner” på sitt pergament. Romarnas religion eller numera mytologi var någonting som Max var djupt intresserad av, men förutom i det här ämnet så fick de sig en smärre dos av det i latinet också om han hade förstått professor Eisenhowers sammandrag av vad som skulle komma under året rätt. Han lutar sig bakåt i stolen och förväntar sig en ganska så intressant lektion, även om det kanske var någon annan mytologi som skulle stå i centrum idag.

TraXy
PostPosted: Tue Nov 16, 2010 15:46
Det är som sagt alltid intressant att ha ett ämne som Mytologi, för det får eleverna att fundera på saker de normalt inte brukade fundera över. Åtminstone inbillar han sig det. ”Egypten, eller närmare bestämt egyptisk mytologi är det vi ska börja med att prata om i dag.” Eamonn gör en gest mot statyetterna. Någon som känner till några egyptiska gudomar? Kanske känner ni igen någon av dem som avbildas i de här statyetterna?”

Andie räcker upp en hand och vågar sig på en gissning, även om det känns jätteläskigt och hela den biten. “Äw det inte en av gudawna?” Eh ja det är mytologi och frågan var om just gudomar. Skärpning, för bubblan! Andie känner hur hennes kinder hettar till något och hon tillägger snabbt, “Alltså … jag menaw föwstås … äw det inte en solgud, sir?” Hon är säker på att hon har hört talas om någonting sådant. Bra namn, förresten, “Ra”. Kort och bra. Inte som Andromeda, som är aslångt … fast mycket finare, naturligtvis.

”Inte bara en solgud,” tillägger Eamonn, ”utan han är den högsta och viktigaste guden inom egyptisk mytologi. Det var Ra – eller Re som han också kallas ibland – som skapade världen. Det gick till så att Ra födde sig själv – det låter konstigt, jag vet, men vi får bortse från det för tillfället – och sedan svalde han sin egen säd och spottade ut den,” eww? Han hoppas verkligen att ingen tänker ställa frågan ’vadå för säd? Typ råg eller vete?’ eftersom han helst inte vill gå in på vad som faktiskt menades. ”Och av det så föddes Shu, det vill säga luften, och Tefnut, fukten. När Shu och Tefnut förenades,” återigen hoppas han att de församlade eleverna är tillräckligt clued up för att förstå vad som åsyftas, ”föddes Geb, jordens gud, och Nut, himlens gudinna. Ra skapade allt liv på jorden; han skapade djuren och av hans tårar skapades de första människorna.”

TraXy
PostPosted: Sun Dec 26, 2010 16:13
Det är väl synd att det är just Andromeda han har att göra med, då, för hon undrar verkligen vad för sorts säd det gäller. Var Ra en sorts jordbrukare? Vad odlade man egentligen för grödor i forntida Egypten? Odlade de inte typ bara bomull eller något sådant? Nu räcker hon lyckligtvis för alla inblandade inte upp handen för att fråga just vilken sorts säd det rör sig om, om man odlade vete eller råg eller eller något annat, för det är inte något hon är så överdrivet intresserad av. Inte som att hon planerar att bli bagare när hon går ur skolan! Näe, hon ska skriva kärleksromaner istället, det är mer hennes melodi. Kanske kan de tänkas handla om jordbrukande egyptiska gudar?

Foxears
PostPosted: Sun Dec 26, 2010 16:21
Max betraktar statyetterna som professorn pekar emot och låter någon annan elev ta frågan den här gången, dels för att han redan har svarat och dels för att han inte är hundra procent säker på vem som åsyftades. Visserligen kunde han nog ha svarat ungefär på samma nivå med Christie, men han brukade vilja kunna göra mer utläggningar när han svarade eller frågade saker på lektionen. Han börjar lyssna på professorns berättelse och inser ganska snart att mytologi nog skulle bli ett ganska slappt ämne, i alla fall om alla lektioner gick upp på att sitta och lyssna på sagor. Anteckna gör han förstås också, men det var liksom lite mysfaktor över det hela. Vadå för säd? är frågan som faktiskt dyker upp i Max hjärna, men han väljer att inte ställa den frågan, eftersom han inte anser att den är jätteviktig. Dessutom så har han glömt bort den lika snabbt när professorn fortsätter att berätta om hur alla gudar skapades.

Ra (solgud, högst & viktigast) födde sig sj
Ra + säd blev Shu (luften) & Tefnut (fukten)
Shu + Tefnut blev Geb (jordgud) & Nut (himmelsgudinna)
Ra: allt liv; tårar -> människa

Ibland var det tur att man kunde renskriva sina anteckningar efteråt. För vissa gånger make:ade de ingen sense.

TraXy
PostPosted: Sun Dec 26, 2010 16:32
“Som ni kanske märker så rör sig skapande runt vätskor i Egypten: spott, tårar, fukt … Detta berodde på att vattnet spelade en mycket stor roll i det gamla Egypten och gör det än idag.” En krita framme vid tavlan ritar upp en grov skiss av landet och visar en linje som går igenom den. “Genom Egypten rinner nämligen en av världens största floder, Nilen, som spelar en stor roll för alla, i synnerhet på den tiden. Handeln och jordbruket nyttjade den året runt och var beroende av den i det annars så torra Egypten.” Han avslutar just den här biten med att berätta hur egyptierna förklarar natt och dag, eftersom gasp, skolklockan passar på att ringa ut. “Läs på om de olika gudarna till nästa vecka, så ska vi prata om dem mer då. På återseende!”

Men men men …! Det var väl inte redan slut så här bara tvärt? Så tråkigt! Andie har ju faktiskt haft riktigt trevligt! Kanske ska hon ta och överfalla den där Ashwin när han kommer ut från klassrummet och stjäla en kyss från honom? Det är ju viktigt med spott och annat kladd i mytologin verkar det ju som och då är det ett studietillfälle man inte får missa! Jomänvisst, kanske ska hon försöka hångla med honom – om han nu inte lyckas komma undan först, förstås. Han kan ju alltid få ett försprång, eftersom Andie måste lägga ner sina saker i väskan och nästan hålla på att tappa den och sådär först …

Foxears
PostPosted: Thu Dec 30, 2010 00:36
Max skriver antecknar “Nilen” och stryker under ordet två gånger för att poängtera hur viktig den var, och sedan skriver han dit lite snabbt varför den var så viktig. Rätt som det är ringer klockan och Max kan inte tro att det redan är slut. Det var bara under riktigt intressanta lektioner i trollkonsthistoria som han haft den här känslan tidigare, att de inte kunde ha hållit på i mer än en halvtimme eller så. Max är intet ont anade om slytherinflickans avsikter och försöker därför inte smita iväg snabbt från lektionen. Istället lägger han lugnt ner sina grejer innan han börjar gå ut. Någonstans där lär väl Andromeda hinna ikapp honom och stjäla den där kyssen hon vill åt, och eftersom Max inte är så van vid att pussa på tjejer blir han genast alldeles knallröd i ansiktet och vet inte riktigt alls vad han ska säga. Det var ganska så oväntat, och han ursäktar sig säkerligen och går därifrån smått förbryllad och undrar varför Christie helt plötsligt kände för att pussa på honom.

TraXy
PostPosted: Thu Jan 13, 2011 12:46
Åh så härligt! Han ramlar rakt in i hennes utsträckta nät! Andromeda blir alldeles till sig när hon ser den inte ont anande pojken komma gåendes och flyger in i famnen på honom och ger honom en rejäl puss på munnen innan hon fnittrande vandrar därifrån. Planen hade fungerat perfekt! Det hade verkligen inte kunnat bli bättre om hon så hade skrivit, agerat och regisserat det själv. Vilket hon ju på sätt och vis hade. Att Max kanske inte är lika glad över hennes närmanden är hon totalt oviss om, och om hon inte får höra talas om det under veckan som går så dyker hon upp i klassrummet veckan därpå och sätter sig ned på en ledig plats. Eftersom hon tydligen kommit dit före Max så kan hon inte sätta sig ned bredvid honom utan får sätta sig helt på måfå. Framför henne på bänken så hittar hon ett papper och vad som nästan ser ut som ett öppet pennskrin av trä, men istället för pennor så innehåller det vanliga vaxkritor. Vad är nu detta? Det verkar oerhört spännande i alla fall.
”Va? Ska vi wita i dag, siw?”

”Om ni väntar till att era klasskamrater dyker upp, Christie, så ska ni få veta precis vad vi ska göra på dagens lektion,” svarar Eamonn vänligt till svar, eftersom han är en vänlig själ och även om han har vissa aningar om att Christie i själva verket är dum som spån så betyder det inte att han tänker behandla henne som om hon verkligen vore korkad. Det vore inte rätt sak att göra, och dessutom så har hon inte gjort något för att störa honom eller störa lektionen, och hon pratar ju knappast så där med flit heller, så inget att haka upp sig på.

Foxears
PostPosted: Fri Jan 14, 2011 08:16
När Max nu dyker upp till lektionen så får han syn på Slytherinflickan. Liksom under de andra lektionerna de möjligtvis hade kunnat ha tillsammans den senaste veckan så rodnar han när han ser på henne och tittar bort. Hon var ju faktiskt ganska söt sådär, mycket söt egentligen. Han rodnar lite mer när han tänker tanken. Var han kär i henne? Han hade aldrig funderat på sådana frågor innan hon hade pussat honom, men då hade han nog egentligen inte sett henne. Hon kanske hade öppnat hans ögon för nåt nytt. Han är lite tveksamt inställd, men det verkar som att rodnande och osäkerhet när man såg på någon var definitionen av att vara kär. Han kliar sig lite nervöst i nacken och slår sig ner på en egen bänk. Han vågar inte sätta sig bredvid henne. Inte än. Koncentrationen på skolarbetet hade sjunkit sen händelsen och att just ha sett Andromeda leder till att han helt missar den underliga faktorn att det ligger kritor på bordet.

TraXy
PostPosted: Thu Jan 20, 2011 12:31
Om Andie hade vetat att Max tyckte hon var söt (klart hon är, hon är den sötaste systern i syskonskaran ju!) så hade hon nog blivit alldeles varm och lycklig, men hon får roa sig med att sitta och fundera på om hon ska lurpassa på honom efter den här lektionen också och se vad som händer. Att hon skulle vara kär i honom är väl synd att påstå, för Andie har inte riktigt kommit så långt i utvecklingen att hon fäster sig vid en person. Lite kär i kärleken, kan man väl säga. Professorn besvarar dock hennes fråga, så hon tystnar genast och väntar på att alla ska sätta sig och liknande så att professorn kan få säga vad de ska ägna sig åt med dessa mycket spännande vaxkritor.

Nu gäller det förstås att Traxy också kommer ihåg vad hon menade att Eamonn tyckte att de skulle göra med detta traditionella lågstadiematerial. Efter att ha slagit upp lektionen så tror hon sig minnas vad syftet var. Mycket riktigt så tar Eamonn till orda.
“Jag ska berätta en historia för er i dag. Det är knappast särskilt underligt, med tanke på att jag brukar berätta historier ur världens mytologier för er. Det som är skillnaden är att ni alla har papper och kritor framför er. Medan jag berättar så skulle jag vilja att ni ritar det ni kommer att tänka på medan ni lyssnar. Kanske är det en viss scen ni fastnar för och gör en teckning av den, eller kanske gör ni bara småskisser av olika saker. Det är inte så noga vilket.”
Inspiration helt klart hämtad från lågstadiet när fröken läste ur Barnens Bibel och lät eleverna sitta och måla med kritor under tiden. För att inte tala om en trevlig kurator som också använde sig av papper och penna under samtalets gång, så att Traxy kunde rita familjens kanin och sånt. I lågstadielärarens fall var det väl kanske ett sätt för ungarna att inte sitta och skruva på sig och bli uttråkade och i kuratorns var det nog något att göra med symboltolkning eller liknande. I vilket fall som helst så har Eamonn fått lov att ha idén för att han vill engagera eleverna på ett lite mer ovanligt sätt än att bara låta dem sitta och anteckna.
“Det spelar ingen roll om ni är bra eller mindre bra på att rita och måla,” fortsätter han. “Jag är ingen konstkritiker. Alla har sina olika stilar. Kanske är det några av er som föredrar att måla abstrakt, andra realistiskt eller impressionistiskt eller kubistiskt – eller som är en hejare på streckgubbar! Vadhelst ni känner för. Försök att inte tänka på vad ni ska måla, utan låt det bara komma.”

TraXy
PostPosted: Tue Feb 08, 2011 13:10
Åh så roligt! De ska få sitta och rita och måla! Andromeda tycker genast att detta är ett av de bästa ämnena som någonsin uppfunnits och drar genast till sig skålen med vaxkritor och väntar på att läraren ska börja sin berättelse. Förhoppningsvis så ska han prata om fina prinsessor och stiliga prinsar och enhörningar och allsköns fjolligt bjäfs som Andie tycker är jättefina och underbara och jättesöta och bästiga. För att vara riktigt beredd så börjar hon gräva fram alla kritor i rosa nyanser som hon kan hitta. För man måste ju faktiskt använda rosa kritor om man ska rita prinsessor! Tänk om hon själv kunde vara en prinsessa? Är inte Andromeda ett riktigt prinsessnamn, liksom? Klart att det är!

Foxears
PostPosted: Thu Feb 10, 2011 16:10
“Åh så roligt!” är INTE tanken som far genom Maximus hjärna, snarare tvärt om. Han är inte speciellt förtjust i att måla och har är inte speciellt bra heller. Hans steckgubbar har helt fel proportioner och hans arm gör aldrig som han vill. Hade han fått lära sig mer teori bakom att rita och måla så skulle han nog vara mycket bättre på det, sådär som att om man ritar en väg som blir smalare och smalare så ser det ut som den försminner i horisonden, eller kanske att streckgubbar inte behövde ha någon hals. Han kunde ju applicera teori i praktiken, men när det kom till konst så saknade Maximus teorin och han har inte heller ett brinnande intresse att gå till biblioteket och slå upp det. Han hoppas verkligen att professorn inte vill ha teckningarna sen, men han misstänker att det är ganska löjligt att hoppas på.

TraXy
PostPosted: Tue Feb 22, 2011 17:28
“Då börjar vi,” säger Eamonn med en röst som nästan låter som att den borde föregås av ett ‘när du hör den här signalen *pling!* när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad’ ungefär. “Nut, himlens gudinna som jag hoppas att ni kommer ihåg, födde två tvillingpar: Osiris och Isis, Set och Nepthys. Osiris var en god man och Isis älskade honom. Ra gjorde Osiris till farao över Egypten.” Utifall att det är någon som inte är på det klara med vad en farao är, så tillägger han, “En farao är en härskare, som en kung, kan man säga.” De flesta borde veta vad en farao är vid det här laget, men alla är ju inte lika allmänbildade. “Med Isis som sin drottning regerade han vist och stiftade lagar, lärde människorna om jordbruk och hur de skulle dyrka gudarna … men de levde inte lyckliga i alla sina dagar för det. Set var mycket avundsjuk på sin bror och plannerade en hämd. I smyg så tog Set mått på Osiris och tillverkade en vacker kista så att den skulle passa Osiris kropp precis. Vad tror ni att han gjorde sedan?”

TraXy
PostPosted: Tue Mar 01, 2011 17:28
Andie tar en av de rosa kritorna – den är grisskär – och börjar så smått att rita två par tvillingar. Att läraren precis sagt att de inte bara var tvillingar utan även ihop har gått henne helt förbi. Hade hon reagerat hade hon nog tänkt “EWWWW!!!” för det vore ju lite som att tänka sig att hon skulle typ kela tillsammans med Eloise! Och det är verkligen EWWWWW. Nehej, sånt finns inte alls i hennes lilla värld, där saker och ting är RÅÅÅSA och gulliga och puttenuttiga.

Foxears
PostPosted: Wed Mar 02, 2011 20:37
Maximus börjar inte måla direkt, men plockar på måfå upp en grön krita när professorn börjar tala. Han lyssnar på berättelsen och rynkar lite åt näsan när han hör att Osiris gifte sig med sin tvillingsyster Isis, men sedan så visste han ju att Jupiter och Juno också var syskon, och det verkade som att i mytologi gifte man sig med sina syskon. För gudar kanske inte sånt var ett problem. Maximus börjar i vilket fall rita en grön streckgubbe, sedan letar han fram en gul penna och sätter en kungakrona på streckgubben och skriver Osiris ovanför den. Sedan gör han ett försök att göra några gubbar som jordbrukade i närheten, men det var osäkert vad det egentligen såg ut som. Dessvärre är Max lite för inne i sina streckgubbar för att uppfatta att professorn faktiskt ställde en fråga. Han är istället väldigt frustrerad över att det bara blev värre när man försökte rätta till.

TraXy
PostPosted: Thu Mar 03, 2011 13:07
Eftersom ingen spelad elev verkar ha hört frågan eller vågar sig på en gissning så tar Eamonn och vänder sig till en ospelad flicka som säger snällt att Set dödade Osiris och lade honom i kistan och begravde den.
“Nja, inte riktigt,” säger läraren diplomatiskt till svar. “Det första var faktiskt att Set ställde till med en stor fest där han skröt om sin fina kista och sade att den person som kistan passade, den personen får den. Alla festdeltagare prövade kistan med spänning, men den var inte rätt för någon. Till slut så prövade Osiris den, och givetvis så passade kistan perfekt.”
Han ser ut över eleverna för att se hur det går för dem. Sitter de och ritar eller sitter de och sover? De flesta verkar faktiskt sitta och lyssna. Bra!
“Påminner detta om något, tycker ni?”

Andromeda verkar också ha varit fullt uppslukad av sina egna funderingar och konstnärliga yttringar, för hon gör ju heller inga ansatser till att visa att hon ens hört frågan som professorn ställt, men hon lystrar till när en annan elev säger något och när hon lyssnar vidare och det kommer en till fråga så skjuter hon genast en hand (med rosa krita i högsta hugg) i vädet och eftersom hon faktiskt får frågan så tar hon ner den igen och svarar högtidligt, “Askungen, sir!”
“Korrekt! Och på vilket sätt påminner den här kistan er om Askungen, Miss Christie?”
“Föw att hon hade glasskow och tappade en på balen på slottet, sir, näw hon spwang däwifrwån vid midnatt och pwinsen som hade dansat med henne och vaw jättekäw i henne han föwsökte hitta henne genom att låta alla unga kvinnow i hela kungawiket pwöva skon föw att se om den passade.” Hon skyndar sig att hämta andan innan läraren får för sig att avbryta hennes extraordinära storytelling skillz. “Men den passade inte på någons fot alls och till slut så kom pwinsen till Askungens hus och hennes elaka styvsystwaw föwsökte pwöva dem men de passade inte och mest på skoj så fick Askungen sedan pwöva skon, föw då vaw det bawa hon kvaw i hela kungawiket som inte fått pwöva skon, och den passade pwecis. Och då visste pwinsen att han hade hittat den vackwa flickan fwån balen och så gifte de sig och så levde de lyckliga i alla sina dagaw!”

TraXy
PostPosted: Tue Mar 22, 2011 17:30
“Ehh … jaa,” får Eamonn väl ändå tvingas medge. Det var ju faktiskt precis Askungen han hade haft i åtanke – han hade bara inte riktigt tänkt att få sig till livs halva sagan på kuppen. “Askungen. Mycket bra sammanfattning av sagan, Miss Christie, tre poäng.” Ibland får man ju uppmuntra elever som annars kanske inte verkar sådär jätte-tagna av ämnet eller av, ehh, livet i övrigt. Den stackars flickan kommer nog inte att ha det alltför lätt i livet, så lite poäng för ett svar som var något mer detaljerat än frågan krävde kan ju alltid fungera som uppmuntran till fortsatta studier. Får man hoppas.

Andie sörplar åt sig poängen och är jättenöjd med sitt svar. Om det är något hon kan så är det sagor om prinsar och prinsessor och slott och baler och liknande! Det är mysiga saker. Askungens klänning var säkert rosa dessutom, tänker hon sig, och börjar rita en rosa prinsessa bara för att. Hennes storasyster som ju faktiskt heter samma sak som sagan men inte har Cindy några rosa klänningar, inte.

Foxears
PostPosted: Thu Apr 28, 2011 16:54
Nej, Askungens klänning var inte rosa, det visste Maximus som hade sett Disneys filmatisering av sagan. Den var vit och skimrande. Klänningen hon hade sytt själv hade varit rosa, men den hon hade på balen var vit. Nu vet ju inte Max att det är vad Andromeda tänkte utan sitter och stirrar lite halvt på flickan som hostat ur sig hela sagan på några sekunder. Andromeda var väldigt söt måste han medge och glömmer bort att lyssna till professorn för några sekunder. Nu verkar det ju bara vara poängutdelning han missar, men i alla fall. Det var viktigt att hålla sig fokuserad, och det hjälpte inte kritor eller söta flickor till med alls.

TraXy
PostPosted: Mon May 09, 2011 16:27
”När Osiris lade sig i så spikade Set snabbt igen locket och nöjde sig inte bara med det, utan han hällde även smält bly i kistans fogar för att försegla den riktigt ordentligt, och sedan lät han den flyta iväg på Nilen,” säger läraren medan Andie ritar en rosa kista som flyter på vattnet. Det är verkligen ingen konstverk, men hon är glad ändå. Ibland sneglar hon dessutom mot Max och ler sött mot honom, för han är ju riktigt söt.
”När Isis fick veta vad som hade hänt med Osiris blev hon alldeles utom sig av sorg,” fortsätter Eamonn. ”Hon klippte av sitt långa, svarta hår och gav sig i väg för att söka efter sin älskade make. Hon letade överallt men ingen hade sett kistan, men hon fortsatte ändå att leta. Till sist sade några barn att de hade sett kistan och pekade henne i rätt riktning.”
Åhh, det är så SPÄNNANDE det här ju! Andie suckar lite för sig själv över hur romantiskt det är att följa sin make så länge och försöka hitta honom när han försvinner i igenspikade kistor och grejer. Wow, liksom! Tänk om hon också får en make som går och blir ihopspikad? Då ska hon leta efter honom till världens ände, så det så!

Foxears
PostPosted: Tue Jul 19, 2011 05:22
Max krita går av när han försöker rita en kista, han blir genast ilsken på kritan och är nästan beredd att fräsa åt den, men han lugnar sig istället snabbt. Han ville ju faktiskt lyssna på professorn och inte ha några bråk med idiotiska kritor. Han lutar sig bakåt i stolen och sluter ögonen i hopp om att kunna koncentrera sig bättre och se händelserna framför sig. Dessvärre har inte Max så bra fantasti även om han ändå kan föreställa sig en guppande kista på vattnet så har han svårt att få resten av myten att ta form. Spännande kan nog Max trots allt hålla med om att det var.

TraXy
PostPosted: Tue Jul 19, 2011 11:49
”Isis lät frakta kistan till palatset och förvandlade sig där till en sparvhök och fläktade tillräckligt med liv i Osiris för att bli gravid.” Hur tusan nu det går ihop. Mycket har han varit med om i sina dagar, men man blir inte gärna på smällen av att flaxa med armarna. Eller med vingar. Men ja, är man en gudom så är man. Att dessa berättelser är så fantastiskt bisarra är en av de saker Eamonn gillar med ämnet. Det är bättre än TV! Å andra sidan är ganska så mycket bättre än TV, men så hade han aldrig haft till vana att se på TV eftersom de inte hade en hemma på bondgården när han växte upp och sedan visade han sig ju vara magiker och då blir det inte mycket till TV-tittande heller.
”Barnet i fråga var en pojke som döptes till Horus. Medan Isis gömde sig och sitt nyfödda barn upptäckte Set den öppnade kistan och i den, Osiris’ balsamerade kropp. Han blev så arg att han slet Osiris’ kropp i fjorton delar och spred ut dem över Egypten. Isis åkte runt i en vassbåt och letade efter de utspridda kroppsdelarna och när hon funnit alla begravde hon dem så att Osiris’ kropp skulle kunna få frid. Därmed blev Osiris härskare i underjorden.”

Andie fortsätter att rita och att drömma om att det är så romantiskt att man fläktar liv i någon så att man blir med barn och wow, resa runt i vassbåtar och leta kroppsdelar för att man älskar sin man så mycket att man måste se till så att hans själ får vila i frid och åhhh. Sånt här kan hon lyssna på i evigheter. Kanske borde hon börja skriva kärleksromaner själv? Hon har börjat läsa sådana och de ÄR ju SÅ BRA! Hon vet redan vad den första ska handla om: Osiris, fast kanske inte i Egypten, för mumier är lite äckliga, men kanske i ett sagoland som hon själv har hittat på? Kanske kan det heta Osirien och så heter Isis inte Isis utan något annat, kanske … (här lägger hon pannan i djupa veck) … Sisi? Som förföljs av den hemska Sat som dödar hennes älskade Siriso. Åh så bäst! Hon lägger teckningen åt sidan och börjar istället jobba på att designa omslaget till denna fantastiska kärlekshistoria. Andromeda Christie, oh yeah.’

Foxears
PostPosted: Wed Feb 01, 2012 09:07
Bisarrt var minst sagt den bästa beskrivningen av händelserna i många mytologier. Maximus håller en blå krita i handen, den som han hade tänkt måla vattnet runt kistan med. Han har fortfarande ögonen slutna när han lyssnar och drar bara kritan lite fram och tillbaka på måfå över pappret. Om han skulle öppna ögonen skulle han ha en ganska stor yta av blått i papprets nedre högra hörn, men han bryr sig inte riktigt om det. Han försöker få det att gå ihop. Max är gillar ju fakta, och han vet minsann att man inte får några barn av att flaxa med vingarna. Sen vet han förstås också att man inte kan förvandla sig till sparvhökar hur som helst, men efter tre år i magikervärlden så hade han fått acceptera att allt inte var så enkelt som det verkade. Att magi också var en kraft som kunde spela roll. Sen förstår han ju att det kanske är så att professorn utelämnar vissa delar av berättelsen för att de inte är helt barntillåtna, han var ju trots allt en trettonårig pojke som visste vad vuxna gärna ville dölja för honom. Det hjälpte ju inte att han hade kommit över några mugglartidningar under sommarlovet med bilder på nakna kvinnor och sånt där, sånt som låg under madrasserna i sängen i sovsalen nu. Nej, och inte skulle han tala om för någon vad som fanns där. Eller för övrigt i hans tankar ibland. Han öppnar ögonen när han märker att hans tankar har börjat vandra bort från lektionen, och blicken dras emot Andromeda. Han känner hur kinderna hettar till, och vänder uppmärksamheten till professorn och hör orden “därmed blev Osiris härskare i underjorden” och inser att han har missat allt vad professorn sagt sen Isis blev en fågel.

TraXy
PostPosted: Sat Feb 18, 2012 16:43
”När Osiris son, Horus, blev vuxen återvände Osiris till de levandes rike för en kort stund för att be sin son att hämnas honom”, fortsätter Eamonn sedan, medan det enda andra som riktigt hörs i klassrummet är det stilla krafsandet av vaxkritor mot papper. ”Horus hade vid det här laget blivit himlens gud och brukar oftast avbildas med ett falkhuvud. Det sägs att dagen då Horus äntligen besegrar Set, så ska Osiris återvända till de levandes land och regera över oss alla. Så började den eviga striden om gott och ont enligt de gamla egyptierna.” Han låter eleverna rita lite till, innan han tillägger, ”Någon som har några frågor om detta?”

Andie sitter fortfarande och ritar på sitt fina bokomslag och det vore väl synd att påstå att hon är något vidare bra på att teckna, men hon går efter principen ”hellre än bra” och ritar ändå. Det blir tokigt fint, hennes bokomslag. Nu måste hon bara skriva själva boken också. Därför sneglar hon bort mot Max för att få lite inspiration, och om han ser mot henne samtidigt så ler hon sött mot honom. Kanske kan hon alltid försöka få en till puss av honom senare. Han är ju faktiskt inte ful, om man säger så. Det är kanske inte lärare heller, men han är ju liksom lastgammal och dessutom lärare, så det går liksom inte att tänka på honom som ”snygg” eller ens ”ful” bara därför. Frågor är hon alldeles för uppslukad av sina tankar för att komma på att ställa några.

Foxears
PostPosted: Thu Mar 01, 2012 06:28
Max tycker att det är lite skumt att professorn tystnar och eleverna bara sitter och ritar, men han fortsätter måla lite cirklar på pappret med den blå kritan han fortfarande håller i. Han tappar kritan dock när han möter Andromedas blick och ser ner mot bänken när han börjar famla efter den och rodnar djupare. Hon var så söt. Eftersom Max har missat en del av berättelsen och han inte tänker erkänna det så har han inga frågor när professorn undrar det. Han brukade ha frågor i slutet ganska så ofta, så när han inte har det så känner han sig uttittad, som att professorn skulle se igenom honom att han inte haft koncentrationen helt där. Han skulle inte, även om han försökte sitt hårdaste, kunna komma på frågor då han är alldeles uppslukad av att tänka på den där överaskningspussen han hade fått av Andromeda.

TraXy
PostPosted: Tue Apr 24, 2012 16:41
I dag ska de ha dubbeltimme bara för att, så när inga av eleverna har något de vill fråga – i alla fall inte inför resten av klassen – så säger Eamonn helt enkelt, ”Då kan ni ta rast i tio minuter så fortsätter vi med lektionen sedan. Tror vi kan behöva sträcka på benen lite allihop efter detta, eller vad säger ni?” Ingenting, i vanlig ordning. Det är trist med elever ibland, alltså. Nå, de verkar i alla fall resa på sig och ganska många lämnar klassrummet. De lär inte hinna ut på närmsta borggård, men å andra sidan så har det precis börjat ösregna, så det är väl inte så lockande att gå ut heller.

Foxears
PostPosted: Sat May 12, 2012 12:18
Max ser ut genom fönstret på hundarna och katterna som öser ner där utanför och suckar lite för sig själv. Kom igen, han behöver koncentrera sig. Han öppnar väskan och plockar ut en flaska som han fyllde med pumpasaft under frukosten, och tar med den när han går ut ur klassrummet och ställer sig utanför dörren tillsammans med många av de andra eleverna från lektionen. Han dricker en klunk pumpasaft i hopp om att den något söta drycken ska ge honom en energikick, samtidigt som han sneglar efter Andromeda i folkmassan. Inte för att han skulle våga gå fram till henne eller ens säga någonting, men en liten del av honom ville.

TraXy
PostPosted: Fri May 25, 2012 21:03
Andie är inte den som är den, så hon lösgör sig snart från folkmassan och går kavat fram till Max och ger honom ett sött leende. ”Heeeeeeej”, säger hon och fladdrar lite kokett med ögonfransarna, men hejdar sig innan det går för långt. Å andra sidan kanske skadan redan är skedd och han tror att hon fått något i ögat. Äsch, vad vet väl killar egentligen? Nu vet hon dock inte hur hon ska fortsätta, för riktigt så långt i förväg har hon inte planerat – det är hon lite för impulsiv för.
”Umm. Huw ä läget?”
Att hon läspar kan hon låta bli att göra, det är bara fejk ändå, men de där blasted, meddling R:en går verkligen inte att uttala som alla andra tycks göra.

Foxears
PostPosted: Fri Jun 08, 2012 14:55
Max ser att Andromeda kommer emot honom, och först kollar han åt sidan vilket gör att han stirrar in i en vägg, för att han inte riktigt vågar kolla på henne. Tills dess att hon kommer fram till honom och säger hej, då finns det inte riktigt en poäng med att stirra in i en vägg längre. Usch, nej. Han vänder blicken mot henne och känner hur det värmer om kinderna.
“Eum, hej”, säger han lågt och undrar först om hon ens kunde höra honom.
Han lyfter sin vänstra hand och kliar sig lite i nacken för att ha nåt att göra. Just det, hon ställde honom en fråga. Vad skulle han svara på den? Vad kunde han svara? Hur skulle han låta cool, och inte alldeles dum. Han försöker öppna munnen men det känns som att tungan liksom är klistrad vid gommen.
“Eh… jo… det liksom är schysst och sånt där… typ.”
Vafan, schysst och sånt där? Vad var det? Det lät som något hans mamma skulle säga, fast med stamning i det hela också. Adromeda måste säkert tycka att han är värsta tönten. Hettan stiger i kinderna på pojken. Varför gör hon honom så nervös?

TraXy
PostPosted: Tue Jul 10, 2012 13:57
Åh, vilka konstiga ord han använder! Och så charmigt det är! Andromeda ler vänt mot honom och fladdrar med ögonfransarna lite till, som om hon var en alldeles för charmerande docka eller något sådant. Det är ju hur kul som helst att han verkar få tunghäfta och börjar rodna och ha sig! Tänk att hon kan få en pojke att göra något sådant! Vad betyder det för henne och framtiden? Vad mer kan hon tänkas hitta på i så fall? Kanske kan hon få pojkar att göra läxorna åt henne om hon lovar dem att ge pussar i utbyte? Ingen dum idé alls i så fall. Att pussas är trevligt och om hon kan övertyga Max, som ju går i Ravenclaw så han är väl ingen pappskalle direkt, att göra hennes läxa så kan hon ägna sig åt att bli den där världsberömda romansförfattarinnan! Awesome!
”Du ä söt”, säger hon därför, nu när hon faktiskt har en sorts agenda bakom det hela. ”Vill du twäffas lite senawe kanske? Eftew lektionewna?”

Foxears
PostPosted: Sun Sep 16, 2012 15:35
Max ansikte blir genast knallrött när hon säger att han är söt. Det kanske inte var det mesta en ung tonårskille ville höra, och absolut inte vad han ville komma och berätta för sina polare. Snygg eller sexig hade varit bättre, men det var ju inte helt fel att hon tyckte att han var söt liksom. Dessutom ville hon träffa honom efter lektionerna. Hon verkade ju faktiskt ändå tycka att han var rätt så cool, annars skulle hon väl inte vilja det liksom?
“Visst, skulle vi kunna liksom”, säger Max och försöker låta cool när han svara på hennes fråga, men han darrar på rösten och det låter inte alls så övertygande som det gjorde i hans huvud.
“Duäåssåsötfresten”, mumlar han sedan snabbt och kliar sig i nacken medan han fäster blicken på klassrumsdörren som om han hoppades att den skulle öppnas och han skulle kunna fly dit, för han vet inte riktigt hur han ska bete sig i den här situationen längre.

TraXy
PostPosted: Fri Sep 21, 2012 17:50
Håhå, visst vore det mycket mer passande att kalla Max för snygg eller sexig, men Andromeda är inte riktigt på det stadiet att hon skulle klassa någon som sexig, och … snygg? Mja, det kommer hon nog på när hon väl blivit varm i kläderna. Det här är ju trots allt det första hon någonsin försökt att flirta på riktigt, så hon vet inte riktigt hur man gör än. Men det ger sig väl så småningom, får man hoppas. För hennes del spelar det ingen roll om Max låter mer självsäker i hans huvud än när han pratar, för att han tvekar och rodnar och sådant gör honom bara supergullig. Så det så. Därför ger hon honom ett kokett leende till svar, innan hon bestämmer sig för att bara köra hårt, och därför böjer sig fram och pussar honom rätt på munnen. Det är alldeles för spontant och slarvigt för att vara en kyss, men om hon spelar sina kort rätt så kan det nog bli kyssar också, så småningom …

Eftersom det nu gått tillräckligt med tid för att hela rasten ska ha gått, så öppnas dörren igen så att eleverna kan komma in igen. Andie vandrar tillbaka in i klassrummet med ett belåtet leende spelandes på läpparna och hon sätter sig med samma belåtna leende. Hon ser så pass nöjd ut att till och med Eamonn lägger märke till hennes till synes strålande humör, men han säger inget om det. Tonåringar har ju mycket att vara glada för, liksom. Istället fortsätter han lektionen, när alla fått sätta sig på sina platser igen.
”Ni ska få varsin gudom att arbeta med, parvis. Ni får prata ihop er om denna gudom för att sedan berätta om honom eller henne inför resten av klassen. Det ska inte vara alltför invecklat, så ni får tjugo minuter på er att komma överens om vad ni vill berätta.”
Efter detta delar han in klassen i par, och det bara rååååååkar bli så att Andie och Max blir utsedda att arbeta ihop … om fertilitetsgudinnan Hathor (pun intended, kan vi väl säga). Andie skyndar sig att dimpa ner bredvid Max eftersom personen bredvid honom gått till någon annan för att arbeta …

Foxears
PostPosted: Sun Nov 04, 2012 15:25
Max står chockad kvar och håller nästan på att glömma bort att gå tillbaka in i klassrummet. Han är alldeles varm i hela ansiktet och eftersom nu professorn kan märka att Andie är aldeles för nöjd så borde han nog kunna notera att Max ansikte är aldeles för rött. Han sjunker ner i bänken och andas ut lite för ljudligt men känner att det ska bli skönt att lyssna på professorn igen för att kunna rensa tankarna. Dessvärre får pojken inte rensa tankarna allt för länge eftersom han helt plötsligt sitter med Andie bredvid sig och ska jobba med någon Hathor som han inte är säker på om han någonsin har hört om tidigare. Och eftersom Max inte vet vad annat han ska göra så gör han det han är bäst på, han börjar leta i boken efter information om den där Hathor för att ha nåt att kunna säga.
“Sa han att hon var fertilitetsgudinna?” frågar Max halvhögt och är inte säker på om han frågar sig själv eller Andie och kan inte ens låta osäker eftersom han är rätt så bra på att uppehålla sin med den där boken, för vad annat skulle han göra?

TraXy
PostPosted: Tue Nov 20, 2012 21:56
“Mmmh”, svarar Andromeda svävande och ler sött mot honom innan hon börjar gräva i boken på jakt efter information om Hathor. Det står ganska mycket, eftersom det trots allt är deras lärobok i Mytologi hon tittar i. “Hathow beskyddaw kvinnow och bawnafödande och hela Egyptien kände till henne och hon vaw ibland som en ko.” Nå, det är inte den bäst uttryckta faktan någonsin, men det är i alla fall korrekt och det är väl nästan huvudsaken? Förhoppningsvis är Max bättre på det där med att uttrycka sig. Om hon nu vill bli världsberömd romanförfattarinna så borde hon nog kanske ta och öva lite. Men inte just nu, för nu ska de ju jobba ihop sig lite snabbt.

Foxears
PostPosted: Wed Nov 21, 2012 06:19
Det var ju en början i alla fall, det som Andromeda sa. Max hade däremot studerat texten lite djupare i hopp om att hitta några spännande detaljer, men hans arbetspartner hade plockat ut det viktigaste och mest intressanta om gudinnan.
“Hon verkar ha haft livgivande mjölk också”, säger Maximus och har halva sin koncentration på uppgiften, och den andra halvan på att låta bli att tänka på saker som hade med Andromeda att göra.
Det är också därför han inte möter hennes blick när han pratar utan har ögonen fästa i sin textbok där han också stryker under de rader som han tycker låter viktigast.
“Man kanske kan dela upp det så att en av oss tar och presenterar vem hon var, lite kort, och den andra pratar mer om hennes egenskaper och så”, föreslår Max, fortfarande med blicken fäst i boken.

TraXy
PostPosted: Wed Nov 21, 2012 14:56
Det här blir bara bättre och bättre, tänker Andie, som fortfarande tycker att det är vansinnigt roligt att flirta med Max, även om hon inte riktigt inser vilken inverkan det har på pojken i fråga. Om man ska ha mindre roligt och gå efter sådana där viktiga saker, som typ att arbeta med uppgiften, så nickar hon instämmande och säger, ”Eftewsom jag äw kvinna så kanske jag kan bewätta om vem hon äw, till exempel det däw om att hon beskyddaw kvinnow och bawnafödande och sånt.” Vilket hon i så fall tänker lägga ner hela sin entusiasm på att också göra. Det är kanske underligt, men Andie KAN faktiskt lägga manken till ibland, om hon så bara anstränger sig lite!

Foxears
PostPosted: Wed Nov 21, 2012 16:12
Maximus vågar sig på att snegla lite på Andromeda när hon pratar. Hans kinder känns evigt brännande, men det är egentligen mest inbillning för så värst röda ser de inte ut att vara. Han drar lite i slipsen eftersom det känns någon svårt att andas eller åtminstone väldigt varmt. Han hade inte alls tänkt på att hon borde ta en del för att hon var kvinna, men det var ju lika bra som vilken annan anledning som helst.
“Okej, men då tar jag det där med hur hon avbildas och det med hennes mjölk i så fall?” säger han lite frågande för att se om han har uppfattat henne rätt.
För att få svar på den undringen väljer han också att behålla blicken vid henne, men om hon skulle se honom i ögonen så skule han antagligen bryta blicken direkt, för han var inte riktigt där än.

TraXy
PostPosted: Mon Nov 26, 2012 17:48
Andies resonemang är vattentäta, tycker hon själv, och det är ju bara logiskt att hon pratar om kvinnosaker eftersom hon är kvinna. Vad vet Max om saker som barnafödande, liksom? Ingenting, så är det bara, för att han är kille! Att hon själv knappt ens fått mens än och inte skulle kunna bli gravid ens om hon försöker och därför är på ungefär samma nivå är en annan femma. Sådana petitesser kan man ju inte lägga märke till. Har man en vagina så kan man få barn, så är det, för det är det den är till för, punkt.
Det Max föreslår låter dock riktigt bra, så hon nickar mot honom, ger honom ett sött leende och slår sedan ner blicken i bordet för att det har hon läst att tjejer gör i kärleksromaner. Hur man rodnar på beställning vet hon dock inte riktigt hur man ska bära sig åt för att kunna.

Medan eleverna håller på att arbeta i sina små par så sitter Eamonn vid katedern och skriver upp de olika paren och deras gudom, som förberedelse på det lilla föredraget de skulle få hålla. Klockan går och snart har tio minuter gått. De hade bara fått tjugo minuter på sig eftersom han inte ville att de skulle göra alltför stor grej av det hela. Poängen är att de lite snabbt ska hitta information om en gudom, åtminstone tillräckligt för att kunna förklara om denna för klasskamraterna, men utan att hålla en längre föreläsning. ”Opretentiöst” är ledordet. Opretentiöst och ”lära sig att samarbeta”. Förhoppningsvis klarar klassen av bådadera, även de elever som inte har annat än rosa fluff mellan öronen. Inga elever åsyftade här, för så taskig är han inte gärna ens i tankarna.

Foxears
PostPosted: Tue Nov 27, 2012 04:42
“Men så antar jag att du börjar prata”, säger han när hon har bekräftat hans första mening.
Det skulle ju bli bäst så, eftersom det ändå skulle bli ganska dumt om han gick upp där och sa “Hathor avbildas som en ko” innan en enda person i klassen vet vem Hathor är. Han använder sin bläckpenna för att stryka under meningar han finner extra viktiga i texten som han borde ta upp i sin del. Han har lite lust att tala om för Andromeda exakt vad hon skulle säga, för det skulle vara en sån där typisk Max-sak att göra, men han hade hört att tjejer inte tyckte om att få sagt till sig vad de skulle göra. Oftast skulle han inte bry sig i ett skolsammanhang, men nu så ville han gärna att Andromeda skulle tycka om honom också så då var det nog bäst att hålla sig lite på sin kant och inte försöka “köra över” henne. Inte för att det var vad Max tyckte att han brukade göra, däremot skulle nog de flesta andra tycka det.

TraXy
PostPosted: Sat Dec 01, 2012 17:16
”Visst, det kan jag göwa om du vill.”
Åh så oerhört rart hon ler mot honom! Bara tänk vilken skada hon skulle kunna åstadkomma om hon faktiskt visste vilken inverkan hon kan ha på det motsatta könet om hon bara visste precis hur man ska göra för att manipulera dem? Hon lär nog ha ganska roligt när hon försöker ta reda på det, å andra sidan … Allt hon behöver är tid, och hon är ju bara tretton än så länge, så tid lär hon ha i överflöd – utom när slutproven hägrar, förstås.
Vad gäller själva uppgiften så vet Andromeda knappt vad hon ska säga, så om Max försöker köra över henne är hon nog bara tacksam – eller i alla fall skulle nog deras gemensamma betyg vara tacksamt, eftersom hon som sagt inte är världens bästa när det gäller att uttrycka sig … Men det vet hon ju inte själv, så alltså försöker hon skriva ner på pergamentet exakt vad hon ska säga. Förhoppningsvis är hon bättre på att skriva än hon är på att tala improviserat.

Efter ytterligare fem minuters arbetstid är det dags att påminna eleverna om att det bara är fem minuter kvar, och att de behöver lägga på ett kol om de suttit och lekt Hänga Gubben med varandra istället för att arbeta. Till syvende och sist är det bara sig själva de försöker sabotera för. Eamonn tänker göra sitt bästa för att de ska lära sig något och tycka ämnet är intressant, men det är trots allt upp till dem att bestämma om de faktiskt vill lära sig något eller inte.
”Om ni inte har bestämt er för vem som ska säga vad så är det kanske dags att ni börjar fundera på detta. Om fem minuter sätter vi i gång!”

Foxears
PostPosted: Wed Dec 12, 2012 18:15
Max kluddar ner lite stödord på ett papper först och sedan försöker han binda ihop dem till en sammanhängande text. Pojken är duktig på att plugga så det har han inga problem med egentligen, även om han inte var så duktig på att redovisa muntligt kanske, men det var inte ett problem för om fem minuter. Han hör nämligen vad professorn säger, men känner sig faktiskt ganska klar på sin del som han skrivit ner och sneglar lite på Andies arbete och frågar samtidigt:
“Går det bra?”
Om hon ser mot honom så ler han, men det skulle snabbt bli ett ganska fåraktigt leende om han märkte att hon tittade på honom. När hon hade lett mot honom tidigare så hade han känt sig obekväm, fast på ett bra lite pirrigt sätt, även om det samtidigt känts konstigt och jobbigt. Nej, det gick inte riktigt att beskriva den känslan mer än att flickan bredvid honom var väldigt söt, och Maximus kunde inte alls låta bli att märka det.

TraXy
PostPosted: Mon Dec 24, 2012 18:35
”Det gåw jättebwa”, svarar Andie och tittar upp lite snabbt för att le mot honom som svar. Det är dock bara en kort blick, eftersom hon är fullt upptagen med att rita små hjärtan där prickarna över ”i” sitter. Kanske behöver man inte göra just hjärtan över bokstäver, men det blir ju så fint om man gör så. Ett par minuter senare så är hon färdig med sin presentation och känner sig hur stolt som helst. Det här kommer att bli världens bästa framförande någonsin! Nästan så att hon borde bli talare eller något sådant, fast det är ju bättre om hon blir världskänd författarinna först, för då kan hon ju göra bägge saker samtidigt!

När de utlovade fem minuterna gått så pockar Eamonn på uppmärksamhet igen. ”Då så”, börjar han, ”då är det dags för redovisningen. Ni som har Ra kanske kan börja, så tar vi Bastet sedan, följd av Thot och sedan Hathor?” Paret som fått Ra stönar, eftersom de inte velat börja, men det hade å andra sidan ingen annan velat heller, förmodligen. Deras presentation är kort men kärnfull, likaså de andra presentationerna. Till slut är det dock herr Ashwins och fröken Christies tur att framföra sin version av den egyptiska gudinnan. ”Varsågoda, då var det Hathors tur. Vem är hon och vad gör hon?”

Andie, som reagerat på Bastet med ett ansiktsuttryck som ska tolkas som ett ”MEN OMG, varför fick inte VI den gudinnan?! KISSEKATTER!! Hur awesome är det inte med katter?! Åh, jag vill också ju!” men hon lyckas samla sig lagom till dess att det är deras tur. Då går hon fram till tavlan och ler modigt mot klassen, och det är på vippen att hon förväntar sig applåder bara för att ha gått fram. Hon är ju världsberömd, ju. Snart i alla fall. Nästan.
”Hathor var världskänd över hela Egyptien, fast det fanns jättemånga gudar och sånt över barn och kvinnor och att föda barn, men de var bara kända hemma hos sig. Hathor beskyddar kvinnor och att föda barn. Och att bli med barn också. Hon var jätteviktig. Och jättekänd överallt.”
Okej, till och med Andromeda inser att det kanske inte var den allra bästa redovisningen någonsin … men det får väl gå. Kanske om hon ler lite extra sött mot läraren och mot Max? Pröva går ju, så det gör hon.

Foxears
PostPosted: Wed Dec 26, 2012 05:34
Max traskar också fram till katedern efter Andie och ställer sig lite snett bakom henne eftersom hon ändå ska börja, plus att han är nervös och inte vill att klasskompisarna och lärarna ska se att handen han håller stödorden i skakar litegrand. De andra redovisningarna hade självklart varit intressanta, men han hade inte gillat attityden hos den där Gryffindoraren som redovisat Thot, men det kanske var för att han inte gillade attityden hon den där Gryffindoraren alls. Nu ägnar han dock sin uppmärksamhet åt Andie för att se till så att han inte råkar säga nåt som hon redan har sagt. Max får bita sig lite i läppen när hon redovisar, men håller sig från att fälla någon kommentar eftersom han vet någonstans inom sig att det inte skulle gå hem hos varken läraren, klasskamraterna eller Andromeda. Istället skyndar han sig att ta ett steg fram och fortsätta med:
“H-hathor avbildades på ett litet… speciellt sätt”, Max känner att han måste leta efter orden när han pratar och övergången som han planerat skulle vara smidig, inte alls föreföll sig så. “Hon avbildades nämligen som en ko, antingen som en hel ko eller med kohuvud, och ibland bara med kohorn … när hon var ko så var det ofta i samband med att barn drack hennes mjölk, vilket då syftar till att hon skyddade just småbarn. Hennes mjölk tyckte man gav liv och hon gav den också till alla kvinnor som skulle få barn och det var antagligen därför som hon var så känd över hela Egypten.”
Max tystnar lite och inser att hans redovisning blivit ganska rörig den med, men det hade flytit på lite bättre när nervositeten lossnade efter första meningen där.

TraXy
PostPosted: Mon Jan 07, 2013 16:10
Det är tur för duon att Max har ett aaaaningen bättre framförande än Andie, hur hon än ler, men Eamonn tackar dem likafullt ändå. Alla som redovisar får fem poäng var för att de så snällt lagt ner lite energi på att sammanställa sina gudomar, även om vissa gjort det bättre än andra, men det är ju fint för både Ravenclaw och Slytherin i det här sammanhanget. När alla fått redovisa så är det inte mer än att de får ställa frågor om de har några, och har de inte det så får de lov att gå, förutsatt att de läser på om vad egyptierna trodde händer efter döden, för det är sådant de ska prata mera om nästa vecka.

Foxears
PostPosted: Mon Jan 07, 2013 16:22
Maximus har inga frågor, inte rörande mytologi i alla fall. Han har en massa andra tankar i hjärnan dock, de mesta handlar om Andie. Han ler emot henne efter redovisningen för att liksom säga “det där gick ju bra”, eller nåt åt det hållet. Sedan när han packar ihop grejerna så vet han inte riktigt om han bör vänta på henne eller inte. Så har lägger långsamt i böckerna liksom för att avvakta hur hon kommer göra, och betraktar henne lite då och då. När var det hon hade sagt att de skulle ses? Var det idag? Hur snart? De hade ju ändå andra uppkommande lektioner, men han ville inte missa om hon sa att de skulle träffas. Sen ville han inte heller fråga så han lät som en efterhängsen hund som inte hade nåt bättre för sig. Han gjorde det helt enkelt inte så lätt för sig själv inte.

TraXy
PostPosted: Mon Jan 07, 2013 16:59
Andie besvarar leendet efter deras redovisning och sätter sig sedan ner och lyssnar på alla andras framföranden, även om de inte är lika intressanta som det hon själv varit del av. Hennes tankar är lika flyktiga som maskrosfrön ungefär, så hon har ingen tanke på varken frågor eller på att vänta på Max medan hon samlar ihop sina böcker. Det finns så mycket annat spännande att tänka på, som att hon precis fått poäng och att hon har läxa i Symbolmagin som hon måste göra i eftermiddag eftersom den ska lämnas in i morgon, och sådär. Hon ger läraren ett sött leende som avsked innan hon lämnar klassrummet bakom sig, svassandes i väg i egna tankar.