TKH5d – Agatha

Agatha Acton-Aldwych tyckte inte särskilt mycket om Trollkonsthistoria om sanningen skulle fram. Det var ett ganska tråkigt ämne, mycket teori, och inte var teorin särskilt intressant heller. Hon kliver in i Stora Salen med släpande steg och önskar att hon vore någon annanstans. Försvar Mot Svartkonster hade åtminstone fördelen att ta upp lite skojiga saker, som dementorer! Vad hade trollkonsthistorian? En massa mesiga byråkrater, dumma troll och självupptagna alfer. Nej, det var inget roligt ämne. Det enda roliga hade varit när de gått igenom Mörkrets Herre under några lektioner i femman. Alldeles för korta lektioner, i hennes tycke!

Till sitt förakt ser hon en av lärarkandidaterna sitta i ett hörn och flirta med några av de kvinnliga instruktörerna. Vad sjutton gjorde han där? Var det inte typ förbjudet för lärare att delta vid de här proven? Nå, bara han höll sig undan från henne så kvittade det egentligen.

“Det här är uppgiften i er uppsatsskrivning i Trollkonsthistoria, som är en del av er Grund-Examen i Trollkonst.” Nej, allvarligt? Inte en förbannad uppsats?! Det här skulle ju uppenbarligen bli en eftermiddag hon skulle tycka om… INTE! “Var och en får välja en historisk karaktär ni beundrar att skriva om. Förklara varför ni beundrar dem, och ge även en liten bakgrund till hur det kommer sig att de gjort sig kända i världen. Har ni förstått?”

Några uttråkade mumlanden hörs runt om i salen, följ av några förtjusta fnitter från några av instruktörerna som tydligen fann Brien Morgan äckligt fascinerande. “Med betoning på äckligt,” tänker Agatha surt för sig själv.

“Ni har två timmar på er. Då kan ni sätta igång!”

Agatha drar korken ur bläckflaskan på bänken och använder pennan som var utlagd åt henne. Anti-fuskbesvärjelser, minsann. Hah! Som att hon skulle behöva fuska när det gällde en sådan här sak! Hon tar ett pergament och börjar skriva med snirkliga bokstäver…

Mörkrets Herre
av Agatha Acton-Aldwych, Slytherin

Lord Voldemort hette ursprungligen Tom Gus Mervolo Dolder, men han tyckte att ett alias var mer imponerande. Han föddes som halvblod någon gång på 1930-talet, i England. När han utbildades på Hogwarts gick han i Slytherin, som han kom att bli prefekt för. Han visade redan tidigt tendenser till att vara mörkmagiker, och så småningom fick han till och med efterföljare. Dessa efterföljare kallade sig själva för Dödsätare, men man vet inte riktigt varför.

Hans idé var att rena magikerna ifrån besudlan av mugglarblod, och ville utrota alla andra. Bara renrasiga magikerfamiljer skulle få använda sig av magi, enligt honom, vilket många hade problem med. Varje gång Dödsätarna slått till såg man Mörkrets Tecken sväva ovanför platsen. Storhetstiden var på 1970- och tidigt på 1980-talet, men sedan försvann han plötsligt. Han hade gett sig av för att förinta två motståndare – paret Potter – som blivit förrådda av en vän som var deras Hemlighetsväktare. Han dödade dem, men misslyckades med att döda parets lilla son, Harry. Istället försvann Lord Voldemort och alla hans magiska krafter, och man vet inte om han är död eller inte. Pojken Potter överlevde och lever än idag.

De Dödsätare som fångades in efter att den mörka magins välde föll spärrades in i Azkaban eller svor sig fria genom att säga att de handlat under inflytande av Imperiusförbannelsen.

Mr. Dolder var en modig man som inte var rädd att stå för sina åsikter, trots att de inte överensstämde med allmänhetens. Dessutom var han en mycket kraftfull trollkarl som man aldrig sett någon like till efter att han försvann. Hans magiska gåva var större än de flesta ens skulle kunna drömma om, och att det gick att kunna användas till att uppnå hans mål var positivt för honom. Han var inte rädd att gå emot den rådande normen. Det tycker jag är värt att beundra.