TFL7d – Agatha
Agatha Acton-Aldwych är en ung kvinna med platinablont hår uppsatt i en stram tofs. Skoluniformens färger går i grönt och ljusgrått, vilket tyder på att hon tillhör Salazar Slytherins elevhem, ett intryck som stärks av orm-märket på klädnaden. Fastnålat på den stickade, grå tröjan ovanpå den vita blusen finns ett märke i form utav Slytherinskölden med ett P för prefekt ovanpå. Det var synd att hon inte hade utsetts till förstaprefekt det här året, men det gjorde inte så himla mycket ändå. Kanske kunde Adrian lyckas bli prefekt någon gång istället, eller Amadeus, eller Anastasia… Kanske till och med Azrael kunde ha en chans, men han gick i Hufflepuff, av alla saker.
Trollstaven har hon redo i handen, eftersom det var föga troligt att de skulle ha ett teoretiskt prov i ett så pass praktiskt ämne. Det var ändå inget ämne som hon hade särskilt svårt för, så nervös är hon inte direkt. När hennes namn ropas upp – först, givetvis, så det brukade vara med ett efternamn som började på Ac – så reste hon sig och gick in i det mindre rummet där hon skulle examineras. Examinatören i fråga var en man hon kände igen som Bryn Robinson, eftersom hon träffat honom när hon varit på praktik på Myndigheten för Trollkonstexaminering året innan.
”Goddag, sir.”
”Goddag, Miss Acton-Aldwych. Trevligt att se er igen.”
”Ni också, sir.”
”Ni får två försök på er att utföra varje formel. Två poäng kommer att dras av om ni inte klarar formeln på första försöket och två poäng kommer också att dras av om formeln uttalas verbalt. Ytterligare poängavdrag för felaktig eller ofullständigt resultat. Är det klart?”
”Ja sir,” svarar Agatha som tyckte att det lät ganska förståeligt.
”Bra, Miss Acton-Aldwych. Er första uppgift är att demonstrera för mig en snällhetsbesvärjelse på den här hunden.”
Hund? Vilken hund? Ah, DEN hunden. Plötsligt står nämligen en liten ettrig skotsk terrier på golvet och blottar tänderna mot dem bägge. Framtrollad och klar.
”Fieri Banus,” tänker Agatha och rör trollstaven så som hon lärt sig många år tidigare. Det var ingen svår formel alls. Hunden sätter sig ner och gläfser lite och viftar glatt på den lilla vita svansstumpen.
”Nästa uppgift är att först förstumma hunden och få sedan effekterna av formlerna hunden utsatts för att försvinna, det vill säga både förstumningen och snällheten.”
Det var inte så svårt det heller, eftersom det också var sådant de lärt sig flera år tidigare och därför haft ordentligt med tid att öva sig på.
”Silencio,” tänker hon, och eftersom hunden inte hade gjort mer än att gläfsa så är det inte så stor skillnad när det inte längre hörs några ljud ifrån den. Terriern ser lite förvirrad ut, eftersom den var ganska säker på att den borde kunna höra sig själv. Den försöker sig på att skälla, men ingenting hörs. Så oerhört besynnerligt! Den får inte mycket tid att fundera över vad som har hänt med dess röst innan den plötsligt kan både skälla och morra igen. Plötsligt var den inte alls på lika gott humör. Agatha sänker trollstaven efter att ha utfört en ickeverbal Finite Incantatem.
”Mhm,” nickar instruktör Robinson. ”Bra. Ser du trästycket där i hörnet?”
En rejäl trästubbe som inte var särskilt svår att se alls. ”Ja sir.”
”Ni ska få gröpa ur den.”
”Som en skål, sir?”
”Exempelvis, Miss Acton-Aldwych. Varsågod.”
Hon gör tre snabba motsolscirklar medan hon tänker Defodio. Stubben gröper snällt ur sig utan några direkta problem. Det var också en formel de kunnat i några år.
”Bra. Vält nu omkull den.”
”Vält omkull?” Som vadå, Depulso? Protinus? Hon bestämmer sig för den senare och viftar lite med trollstaven och pekar sedan strax vid sidan av stubben, som rockar lite av och an först, så hon upprepar formeln utan att röra på läpparna så att stubben faller i golvet.
Examinatören antecknar något på sitt clipboard och nickar sedan lite mot ett bord där en trollstav som av allt att döma är tillverkad av idegran ligger.
”Avslöja vilken formel som senast utförts med trollstaven här.”
”Prior Incantato,” tänker Agatha och pekar med sin egen trollstav mot spetsen på den som ligger på bordet. En sorts rök skjuter ut ur trollstaven på bordet och visar en sorts virvel, som en sorts tornado eller liknande. Examinatören antecknar vidare, så hon tänker ”Deletrius” för att få bort den igen.
”Utför en disillusioneringsförtrollning på er själv.”
Detta var något som Trollformelläran hade gemensamt med Maskeringsmagin, så hon känner sig inte särskilt nervös.
”Chamaeleus,” tänker hon och för trollstaven fram och tillbaka framför sig. ”Humanum,” fortsätter hon och slår trollstaven försiktigt på toppen huvudet. Det känns som om kallt vatten rinner ned för huvudet på henne och vidare över kroppen. Det var inte obehagligt som så, men inte särskilt behagligt heller. Sedan trollar hon sig tillbaka igen.
”Mycket bra. Det sista du ska göra är att demonstrera två valfria förtrollningar.”
För att göra detta väljer hon ut ett pergament som hon pekar bestämt på och sedan rör hon trollstaven i en ring motsols mot sin kropp och pekar mot pergamentet igen. Om allt gick enligt planerna så skulle det betyda att det skulle fatta eld när man hade släppt det. För att demonstrera så lyfter hon upp pergamentet och släpper ner det på bordet, där det slår upp i en eldsflamma innan det förvandlas till aska.
”Etivitus,” förklarar hon. ”Lärde oss den i år.”
”Mhm. Och nästa?”
”Inaggredio,” säger Agatha därför, ”från förra årskursen.” Hon tar en sten som ligger på bordet också och vidrör den med spetsen av sin trollstav, drar staven bakåt och tänker formeln samtidigt som hon svänger med handleden.
Examinatör Robinson rör sig framåt och försöker röra vid stenen, men det är som att han hela tiden halkar undan. Inte ens trollstaven kan vidröra den. Han nickar åt resultatet.
”Mycket bra jobbat, Miss Acton-Aldwych. Det var allt. Ni får reda på ert betyg senare i sommar. Ni kan gå.”
”Tack sir,” säger Agatha och stoppar in staven i klädnaden och går därifrån, nöjd med sin insats. Hon hade faktiskt pluggat som en liten blå i år så att hon skulle kunna höja sig i ämnet, och hoppas att den planen har lyckats.