TFL5d – Agatha

Det är inte första gången Agatha Acton-Aldwych blir inkallad som en av de första att stiga in i Stora Salen för att genomgå ett prov. Den här gången är det en yngre trollkarl med oljigt, svart skägg och en svart turban som hälsar på henne.

“God dag, sir,” svarar Agatha lydigt.

“Mitt namn är Majid Singh,” svarar mannen, vilket eleven i fråga inte brydde sig om det minsta. Han var bara en instruktör, som hon inte skulle träffa igen, och därför kvittade det vem sjutton han var, rent utsagt. Han verkade vara en trevlig man, han ser liksom sympatisk ut, och han talar med en mjuk stämma, som hon säkert skulle uppskattat om hon uppskattat instruktörer.

“Det här är er första uppgift i ert praktiska Trollformellära-prov, som är en del av er Grund-Examen i Trollkonst.” Agatha börjar fundera på att gäspa uttråkat. Det här talet kändes bekant nu. Lite väl bekant. Riktigt trist, faktiskt. Kunde ingen av dem komma på att säga något originellt för en gångs skull? “På bordet framför er har ni en gjutjärnsskål med ett vedträd i. Er uppgift är att tända eld på veden, få elden att svalna, och sedan släcka den. Har ni förstått?”

“Ja, instruktör Singh,” svarar hon, och tar fram sin trollstav. Hon tänkte få ett okej betyg. I ettan hade hon haft Utomordentligt, sänkt sig till Över förväntan i tvåan, och de två senaste åren hade hon legat på ett stadigt Acceptabelt. Det var nog egentligen mest för att hon inte orkade anstränga sig snarare än okunskap, vad gällde henne. Nå, för hennes del kvittar det faktiskt.

“Då kan ni börja.”

Hon säger ett “Incendio,” vilket får träbiten att fatta eld utan några problem. Lunta var ju trots allt lite roligt… Det står inte länge till förrän hon genom att yttra “Flamestic” med handledsrörelserna mot- och medsols, förrän hon försiktigt sticker fram handen för att försäkra sig om att hon lyckats få elden att svalna. Lyckligtvis var elden inte mer än behagligt ljummen mot hennes hud, även om hon höll handen rätt in i lågorna, och när insruktören också fått pröva, så nickar han lite mot henne och antecknar något i ett protokoll. Agatha släcker elden utan större svårigheter.

“Bra, Miss Acton-Aldwych. Er andra uppgift är att reparera en trasig kruka, låsa upp ett låst skåp, flytta krukan till skåpet, utan att röra vid krukan eller skåpet och sedan stänga skåpet utan att röra vid det. Har ni förstått?”

“Öh,” svarar hon förvirrat. “Jag tror det, instruktör Singh.”

“I så fall kan ni börja.”

Hur var det nu hon skulle börja? Hon ser på krukan framför sig på bordet, och nickar lite. “Reparo,” konstaterar hon enkelt, och ser belåtet hur de små tegelröda skärvorna drar ihop sig till en hel kruka igen. Vad var nästa steg? Något med ett skåp.

Majid visar på ett låst skåp bredvid bordet, men han säger inget.

Agatha låser upp skåpet med en något arrogant min. Alohomora fick de ju lära sig redan i ettan! “Accio blomkruka!” Krukan kommer farandes ifrån bordet, och hon tar emot den i handen och ställer in den i skåpet, som hon slår igen med luftbubble-förtrollningen. Sedan ser hon mot Majid, som antecknar i protokollet igen.

“Ni kan gå nu, Miss Acton-Aldwych,” förklarar han mjukt. “Resultatet når er under juli månad.”

Agatha nickar lite, tackar kort för sig själv och spankulerar därifrån, nöjd med sin insats. Hon har helt glömt bort att hon inte skulle rört vid krukan, vilket definitivt skulle kosta henne ett U på dem här delen… Resten hade ju å andra sidan gått galant. Hon hoppas på det bästa, i alla fall.