TDL5d – Agatha

Visserligen hade hon varit nervös inför alla prov hittills, men inför det här var det lite tvetydigt. Dels var hon fullkomligt avslappnad, eftersom det här var hennes allra bästa ämne. Dels var hon ju naturligtvis nervös eftersom hon trots allt hade ett viktigt betyg att leva upp till. Utomordentligt, ända sedan ettan. Inte bara för sin egen skull, eller för att hon råkade ha en hel del otillåtna tankar om en av lärarna, eller för att göra sina föräldrar glada… hon hade ju trots allt en farbror som varit lärare i ämnet – hon hade själv haft honom i tvåan – och som var en berömd trolldrycksmakare. Alla i branschen hade hört talas om Victor Aldwych! Det var mycket att leva upp till för en sextonårig flicka. Hon tänkte åtminstone göra sitt bästa, och mer än så kunde hon ju inte göra.

När det är hennes tur att bli uppropad går hon in i trolldrycksrummet och får sina instruktioner. Brygga en valfri trolldryck. Nu hade hon spenderat hela året med att läsa fler böcker i ämnet än vad hon egentligen behövde, så hon sätter sig ner och funderar lite över vilken hon ska välja. Hon behöver inte fundera en särskilt lång stund. Draught of Living Death. Det var en sak hon hittat i nästa års lärobok, och som hon tyckte lät intressant. Att få någon att falla i djup törnrosasömn var ju inte helt oävet…

Hon går fram till ingrediensskåpet och tar fram asfodill i malörtsinfusion (asphodel in an infusion of wormwood), valerianarötter (valerian roots) och slummerbönor (sopophorous bean). Asfodill, som traditionellt sett hörde till efterlivet och den Andra Sidan, bitter malört, som var hallucinogen och giftig i stora mängder – men en fantastisk ingrediens i absint. “Den luktar inte gott,” konstaterar hon och rynkar på näsan. Hon undviker att andas in ångorna ifrån de nästan hypnotiska slummerbönorna, då hon visste att den lockande lukten av dem var nog för att få en att börja gäspa och drömma söta drömmar. Hon drömde gärna söta drömmar, men inte på något så viktigt som GET-provet i Trolldryckslära!

Agatha Acton-Aldwych slår upp sidan 10 i “Advanced Potion-Making”, som hon hämtar på klassrumsbordet, och börjar skrida till verket. Detta inkluderar att skära slummerbönorna med silverdolk, enligt receptet. Om det nu var saften man skulle få ut så vore det väl bättre att typ krossa eller pressa bönorna, ungefär som man pressar vitlök? Hon tänkte å andra sidan inte förstöra sin trolldryck med experimenterande, så hon lägger tanken på hyllan så länge. Hon kunde pröva det om det blev tid över sedan.

Allting åker ner i grytan, precis enligt receptet, och så börjar själva motsolsrörandet. Över kitteln börjar så småningom en blå ånga stiga upp, vilket det tydligen skulle göra enligt boken. Ungefär halvvägs igenom rörandet visar drycken en högst tillfredsställande djuplila färg, och när hon fortsätter så förvandlas färgen långsamt till att bli en ljust syrénlila färg istället.

Drycken får svalna lite innan hon häller upp den på en flaska som hon korkar igen, skriver namn och elevhem på, samt vad den ska innehålla. Eftersom hon fortfarande har gott om tid på sig – om det var något hon aldrig slarvade i så var det Trolldryckslära! – så bestämmer hon sig för att pröva sin teori.

Istället för att skära slummerbönorna, så tar hon silverdolken och krossar dem med bredsidan av bladet istället, som hon skulle krossat vitlök om hon inte ansåg att matlagning var sådant man hade husalfer till. Trolldrycken hon tillreder är precis som den förra – blå ånga, djuplila som ändras till ljust syrénlila. Om hon hade varit Halvblodsprinsen hade hon vetat att röra ett varv medsols vart sjunde varv, men nu var hon inte det, och det var inget som hennes farbror Victor talat om för henne heller, eftersom han fortfarande var tjänstledig och reste runt i Afrika eller något sådant.

Eftersom hon FORTFARANDE har tid kvar, så tänker hon inte sitta och rulla tummarna. Istället tillverkar hon en liten fjollig trolldryck hon hittat i “Tryffelsnoks Tusen Tjusiga Trolldrycker” och som hennes favoritprofessor hade minnen av från sin barndom. Trolldrycken hon skapat var grisskär och luktade bubbelgum. Den som fick för sig att dricka den skulle snart se att den smakade bubbelgum och hade en bieffekt av att färga håret knallrosa. Hon ler lite för sig själv medan hon häller upp drycken i två olika flaskor. En märker hon med namn och elevhem och ställer bredvid de två andra flaskorna för inlämning, den andra stoppar hon ner i en ficka. Den skulle bli en present.

Hon har precis tagit en tjock bok som innehöll elixir på lärarnivå och börjat samla ihop ingredienser för att kunna tillverka Amortentia-drycken när den gamliknande instruktören, helt svartklädd, harklar sig och förklarar att det är dags att lämna in trolldrycken de närvarande eleverna presterat. De andra eleverna ser något stressade och hysteriska ut – en gryffindorare hade förlorat ögonbrynen i en fin liten explosion när hans fjärdeårsnivå-dryck misslyckats, och han ser både bränd och panikslagen ut. Han var inte färdig på långa vägar!

Agatha var den enda av eleverna som tillverkat inte bara EN trolldryck, utan tre. Draught of Living Death var betydligt svårare än vad femteårselever skulle klara av – de flesta sjätteårselever skulle inte ens kunna få till den ordentligt. Att hon hade gjort två olika, men lika perfekta, uppsättningar av den borde definitivt ge henne ett bra betyg. Tillredningen för rosa hår var egentligen inte svår, inte när man var på Agathas nivå. Det var väl tveksamt om någon av de andra eleverna skulle kunna lyckas med den, om inte av ren och skär (bokstavligt talat) tur. Hon tyckte å andra sidan att den var busenkel, och den hade knappt tagit någon tid alls. Hon hade gärna försökt sig på Amortentia också, om det bara funnits tid kvar.

Hon går fram till katedern och lämnar in sina tre flaskor, dubbelkollar att det står “Agatha Acton-Aldwych, Slytherin” och trolldryckens namn på dem, och vandrar därifrån, nöjd med sin prestation. Hon hade satsat på Utomordentligt, och det var väl skam om hon inte skulle få det också.