SOS6d – Agatha

Spel 1

Slytherinflickan Agatha Acton-Aldwych infinner sig i klassrummet där de hade sexualkunskap. Det var måndag morgon och hon undrar lite förstulet vem det var de skulle ha som instruktör den här gången. Varför hon var först på plats vet hon inte riktigt, för det hade hon inte planerat. Instruktören var också tidigt på plats, och när hon fick se vem det var visste hon inte om hon skulle skratta eller gråta.

”Vad gör du här?” säger hon klent och sätter sig vid närmsta bänk, blickandes upp på chefen för Myndigheten för Trollkonstexaminering, som beslutat sig för att titta förbi eftersom det förekommit klagomål och liknande på de instruktörer som skickats ut.

”Bah, om man ska göra något ordentligt får man göra det själv,” svarar Alfonso Acton-Aldwych bestämt. ”Dessutom ville jag inte missa det här,” tillägger han med ett okynnigt leende.

”Missa vadå?”

”Vänta får du se.”

Han ser sig om snabbt för att se så att ingen hade kommit in i rummet och att dörren var stängd, innan han böjer sig ned över bänken och vänder upp hennes haka mot honom med ett pekfinger och småler mot henne innan han stjäl en kyss.

”Vad gäller ditt senaste brev,” säger han sedan och drar sig undan till en position som var lite mindre suggestiv, utifall att någon annan skulle dyka upp, ”så är jag något överraskad över hur svartsjuk du är.” Hon blänger på honom utan att säga något. ”För att inte tala om naiv. Jag har en plan för oss, och den inkluderar inte att göra mina undersåtar gravida, oavsett storleken på deras byst. Jag vill inte veta av fler sådana dumheter, är det förstått?”

”Ja, sir.”

Agatha ser ner i bänken och kommer inte längre än så, eftersom dörren öppnas och sjätteårseleverna börjar strömma in i salen. Alfonso ger sin brorsdotter en blick innan han ser ut över klassrummet. Framme vid katedern öppnar han lådorna som står där och tar fram en liten glasflaska med vad som ser ut som grådassigt vatten i.

”Ni ska få varsin av dessa flaskor,” förklarar han. ”Drick innehållet och invänta vidare instruktioner.”

En elev räcker upp handen. ”Och om vi inte dricker innehållet, sir?”

”Då kommer ni att underkännas och ni kommer behöva gå kvar i sexan tills den dag ni väljer att göra som ni blir tillsagd,” svarar Alfonso strängt.

Agathas hjärta tar ett skutt i bröstet. Hon tycker om när han är strikt. Det var ett drag hon fann väldigt tilldragande hos honom. När en flaska kommer flytandes mot henne fångar hon den i luften, korkar upp den och halsar innehållet. Särskilt gott var det inte, men inte något som var fullt motbjudande heller. När alla hade svalt innehållet i sina flaskor också förklarar han äntligen vad det är för något, vilket får både pojkar och flickor att uttrycka olika grader av förfäran. När de får veta att de slipper både läxor, prov och lektioner hörs det en del glädjeyttringar, men det avbryts när de märker hur magarna börjar svälla.

Det är som ett trollslag, men plötsligt känner hon sig illamående och hon är plötsligt oerhört sugen på en rejäl, blodig biffstek med engelsk senap och inlagd lök. Av reaktionerna på andra elever i klassrummet verkar det som att de har drabbats av liknande symptom. Hon ger Alfonso en mörk blick, som han besvarar med ett belåtet flin. Han hade kommit dit bara för att kunna njuta av hennes olägenhet.

”Fan ta dig,” väser hon till honom. ”Du ska få sota för det här!”

Visst finns det andra elever som gärna skulle vilja säga ett par saker till honom också, men ingen som vågar. Att Agatha vågar är det ingen som riktigt ifrågasätter, med tanke på hur lika hon och instruktören faktiskt är. De är uppenbart släkt och klart att hon vågar sätta sig upp mot honom då, men eftersom ingen annan är det så håller de tyst, och när de får lov att gå så är det i förstummad tystnad. Agatha dröjer sig kvar en stund när alla andra gått och stänger dörren.

”Är det här din idé om ett skämt?” säger hon surt.

”Det är en lärdom för livet,” svarar han lätt med ett förnöjt leende medan han går fram till henne och stryker henne över magen som vuxit till en liten bula.

”Jag ser redan ut som ett troll,” konstaterar hon när hon följer handen med blicken.

”Inte då,” svarar han mjukt. ”Du är lika vacker som vanligt… Kanske ännu vackrare.”

”Pervo.”

”Tsk tsk tsk… Det är väl ingen nyhet?” Han blinkar mot henne. ”Hur känns det?”

Agatha lägger huvudet på sned och känner efter lite, sedan ser hon lite generad ut, så hon viskar det i hans öra, så att verkligen ingen annan ska kunna höra det hon säger. Sedan ser hon förväntansfullt på honom, medan han har ett höjt ögonbryn mot henne.

”På så sätt,” säger han, småroat. ”Då får vi väl se till att göra något åt det, men… inte här. Följ med.”

Och följer med gör hon, som en snäll – och gravid – hundvalp.

Spel 2

[22:23] <Leffe> “Men professor Daily!” utbrister en mycket irriterad flicka som har sin gigantiska mage i vädret och som dessutom får hon helt galna svallningar ibland. “Miss Field, i ert och Miss Acton-Aldwych tillstånd kan ni inte brygga drycker utan risker. Det finns en anledning till att era lektioner är inställda den här veckan.” svarar Angelica med en sträng underton men hon får ingen mild blick från den uppretade flickan.

[22:27] <Traxy> “Det är orättvist!” protesterar Agatha, som har en lika gigantisk mage hon. Hur skulle hon få bort de där stretchmarksen? Hon ville inte bli mamma! Dessutom svettades hon som en gris och hade kräkts varje morgon och nu var hennes humör på upphällningen. “Att blanda trolldrycker kräver inget magiutövande, Miss, vi kan klara av att följa recept precis som vanligt!”

[22:34] <Leffe> Angelica ger dem ytterligare en sträng blick. “Bara för att man inte viftar omkring med trollstaven betyder det inte att man använder magi.” svarar hon nästan indignerat. “Men professor!” Angel är uppenbart riktigt förbannad. “Nej, inte ett ord till, jag tar hänsyn till alla hormoner som måste flyga omkring där inne men om ni inte slutar nu så…” hotet ligger där i luften men Angel är mycket riktigt för hormonstinn för att bry sig om det.

[22:44] <Traxy> “Bah, det här suger!” ylar Agatha, som också är lite för hormonstinn för… ja, för en massa saker, helt enkelt. Underläppen börjar darra och så brister det för henne. Agatha börjar störtgråta. Tårarna sprutar ifrån hennes ögon och den sextonåriga flickan tjuter som en mistlur. “Ni kan inte göra så här mot oss, professor Daily! Trolldrycker är vårt liv! Vi kommer att dö om vi inte får brygga dem på en hel vecka!” Tydligen hade graviditeten gjort henne väldigt melodramatisk dessutom…

[22:47] <Leffe> Angel är inte nära tårarna, däremot är hon nära att förhäxa någon, så förbannad är hon. Inte få brygga trolldrycker! Då var det väll ingen idé att ens vara kvar på den här äckliga skolan med alla grå stenväggar faktiskt. “Precis! Vi vill brygga trolldrycket och då ska vi få brygga trolldrycker för VI är elever och VI MÅSTE FÖR FAN LÄRA OSS!” skriker hon mot professorn och blir högröd i ansiktet. De andra eleverna som är närvarande lär antagligen stå och glo på den men än har inte Angel lagt märke till dem. “Nej men… nu får ni lugna ner er flickor..” svarar professorn lite uppgivet, för detta fanns då inte i någon jobbeskrivning.

[22:55] <Traxy> “NI HATAR KVINNOR! Det är så det är! Kvinnor i vårt tillstånd! Ni särbehandlar oss för att vi är i ett delikat tillstånd!” tjuter Agatha, som för första och sista gången i sitt liv håller med Angel om allt hon säger. “Det är rasism! Det är olagligt! Jag ska anmäla er till skolstyrelsen och få er avskedad!” Så det så! Någon jävla måtta får det faktiskt vara på hur man behandlar gravida kvinnor!

[23:02] <Leffe> “Miss Acton-Aldwych! Miss Field! Nu får ni faktiskt…” börjar professorn men hon hinner inte längre i sin stränghet innan Angel precis fick höra ett hämmat skratt från en av eleverna där inne. På två sekunder är hon framme hos eleven i fråga med trollstaven i högsta hugg. “VAD FAN ÄR DET SOM ÄR SÅ KUL NU VA DIN LILLA SNORUNGE!” skriker hon mot ungen som antagligen är yngre och därför ryggar undan.

[23:08] <Traxy> Agatha har också dragit fram trollstaven och skyndat efter Angel och pekar den nu mot ytterligare en elev. “JAG HAR EN TROLLSTAV OCH JAG ÄR INTE RÄDD FÖR ATT ANVÄNDA DEN!” skriker hon vildsint. Om hon bara hade blivit gravid av en manlig varelse så hade hon haft någon som hon kunde skylla på för att han gjort så här med henne, förstört hennes figur och allt sådant, och hon var så förbaskat sugen på stiltonost att hon höll på att tappa förståndet. Stiltonost och blåbär och ostron! Nu! Hon måste bara ha det!

[23:15] <Leffe> “NU RÄCKER DET!” utbrister Angelica och drar fram sin egen och eftersom hon är en aning mer lugn lyckas hon avväpna de båda flickorna. Detta får givetvis Angel att bli ännu mer förbannad. “Vad GÖR DU!” skriker hon gällt och rultar fram till professorn för att fysiskt försöka rycka åt sig den där trollstaven igen. Det är nog farligt när flickan blir gravid på riktigt och inte bara är såhär upprörd bara i några få dagar… bäst att man försöker hålla trollstavar ifrån henne ett tag antagligen.

[23:25] <Traxy> “Expelliarmus kan du vara själv!” ylar Agatha som börjar gråta igen. “Mina bröst ömmar, jag kräks varje morgon, jag har stretchmarks överallt, mina fötter har svällt säkert fem storlekar och jag är sugen på de allra konstigaste saker! Och så tar ni trollstaven ifrån mig! Ni är så jävla elak mot oss och låter oss inte ens blanda trolldrycker!” Hon snyftar nu hysteriskt och omfamnar Angel så gott det går, med stora magar i vägen, och gråter ut mot hennes axel.

[23:41] <Leffe> Angel håller om Agatha, inte en tanke på att hon egentligen avskyr flickan och alltid tävlar med henne om att göra de bästa trolldryckerna. “Nää vi vill blanda trolldrycker!” säger Angel ganska ynkligt nu. “Ut nu på en gång, seså ut med er.” beordrar Angelica eftersom hon vet att det inte finns så mycket annat att göra än att få bort dem ifrån situationen, de är inte direkt två logiskt tänkande ungdomar just nu.

[23:47] <Traxy> Snyftande och med armen om Angel tar Agatha och börjar röra sig mot dörren. “Kom vi går,” säger hon sorgset. “De förstår inte hur vi lider. De har ingen förståelse för oss och vårt känsliga tillstånd. Så åt fanders med dem, tycker jag.” Hon ger Daily en förorättad blick innan hon lämnar klassrummet.

[23:51] <Leffe> Angel känner nästan tårarna innan hon också går ut ur klassrummet och drämmer igen dörren, så mycket hon nu orkar. “Och inte får vi spela Quidditch heller! Ingen Quidditch och inga Trolldrycker!” och med de orden så brister hon verkligen i gråt och glider nerför stenväggen och dimper ner på rumpan så att det givetvis gör jätteont det också. “Och d-det är d-deras F-FEL!” fortsätter hon. “D-drick annars f-får d-du underkänt…” hon drar av sig slipsen och slänger den uppgivet mot marken.

[23:58] <Traxy> “Fan ta dem!” instämmer Agatha och sätter sig ned på ett lika smidigt sätt som om hon vore ett kylskåp ungefär. “Ingen quidditch,” suckar hon. “Jag kan inte ens visa mig på quidditchplanen för de skrattar bara åt mig. Jag menar, det här är fan inte mitt fel.” Det var hennes farbrors. Åh en sån skitstövel han kunde vara ibland! Utsattes alla sjätteårselever för detta eller var det bara för att hon gick i sexan nu? “Det sadistiska aset!” utbrister hon, trots att Angel inte lär ha en aning om vad hon menar med det.

[00:08] <Leffe> “JA!” håller Angel med om trots att hon inte vet vad hon håller med om men vad det nu är så är det säkert sant, för det finns massor med sadister som säkert tycker detta är skitkul. “Jag vill ha passionsfrukt med vitpeppar.” gnyr flickan papetiskt och ser sig om som att en husalv ska dyka upp med det, men givetvis fick hon inte ens äta kryddor. Fördömda matsal som bara serverade äcklig okryddad mat nu för tiden.

[00:14] <Traxy> “Åh, det vore gott,” suckar Agatha drömmande. “Och tänk att stoppa in en hel näve Bertie Botts Bönor i munnen på en och samma gång… och bara njuta av alla konstiga smaker…” Plötsligt blir hon något grön i ansiktet. “Glöm det, förresten.” Hon sväljer för att bli av med illamåendekänslan. Efter en minuts tystnad eller så suckar hon lite, men hon har i alla fall fått bort illamåendet. “När tror du det går över? Och kommer vi typ… föda fram något?”

Reflektionstext

Agatha hade blivit så lättad när magen återgått till sin vanliga storlek och alla andra svullna delar också lagt sig. Hormonerna var hon glad över att få slippa, särskilt alla gråtmilda attacker, ömmande bröst och att hela tiden vilja äta konstiga saker. Detta skulle hon alltså skriva något om för att visa att hon lärt sig något.

”Jag är tacksam för att jag fått den här chansen att pröva på hur det är att vara gravid, och det är inget jag känner att jag har bråttom att genomlida i verkligheten. Det var jobbigt att sova med en stor mage i vägen, jag kunde inte spela quidditch och magin funkade inte som den skulle. Det var tråkigt att inte kunna göra något roligt. Jag är glad över att ha fått tillbaka min vanliga kropp också, eftersom jag inte kände igen den när den var så svullen och öm. Att slippa kräkas varje morgon är jag också glad över att få slippa, för det var bara äckligt. Jag kommer inte att vilja se en inlagd lök på flera år.

Jag förstår ärligt talat inte varför folk är så förtjusta i att skaffa barn hit och dit heller. Vad är det som är så speciellt med dem? Graviditet är jobbigt. Man får ont i knäna och blir trött i fötterna och jag har ändå en vältränad kropp. Det är det inte alla som har, och om jag tycker det är jobbigt så har de det säkert ännu värre. Inte för att det är mitt problem hur de känner sig, men i alla fall.

Det var konstigt att känna hur det sparkade i magen. Det var en ganska sjuk känsla. Som om det var någon sorts främmande varelse där inne som ville komma ut, vilket det ju i och för sig är, om man tänker efter. Men ändå. Jag tror inte jag skulle vara någon bra mamma ändå, så det är bra att jag fick pröva på att vara gravid på låtsas så att om jag någonsin skulle känna för att skaffa barn, så vet jag hur det känns och kan komma på bättre tankar.”

Annars skulle hon behöva lobotomeras eller något sådant. Agatha signerar redogörelsen innan hon lägger undan pennan och viker ihop papperet. Graviditet? Överskattat.