FMS5d – Agatha

Agatha Acton-Aldwych är nervös. Varför vet hon inte. Eller jo, lite grann. Det är trots allt dags för hennes Grund-Examen i Trollkonst, och eftersom hon råkar ha ett efternamn som börjar på A är hon alltid en av de första att ropas upp. Hon går in i Stora Salen, där examinationerna hölls, och sätter sig på en stol.

“Goddag,” hälsar hon examinatören artigt – en mossig gammal häxa med mjäll som ett ystert snöfall. Agatha försöker låta bli att rynka ogillande på näsan, men det är svårt att låta bli.

“Goddag, Miss Acton-Aldwych,” svarar examinatören, torrt som fnöske. “Det här är er första uppgift i ert praktiska Försvar Mot Svartkonster-prov, som är en del av er Grund-Examen i Trollkonst.” Tanten passar på att sprida lite mer snöfall runt sig – Agatha börjar så smått undra om man kanske skulle ta och bygga sig en snögubbe. “På bordet framför er har ni en rad olika växter. Er uppgift är att peka ut de som skyddar mot vampyrer. Har ni förstått?”

Agatha nickar lite högdraget till svar, betraktandes duken som täckte bordet. Detta borde väl inte vara alltför svårt egentligen? Hon hoppas att hela provet inte skulle handla om vampyrer, eftersom hon inte lyssnat alltför mycket på vad som sagts under den lektionen. Dementorer, däremot…! Blotta tanken får henne nästan att dreggla.

“Då kan ni börja.” Examinatören lyfter undan det svarta tyget så att Agatha kan se vad som döljer sig därunder.

Vitlök känner hon igen med en gång, så den pekar hon snabbt på. Hon hoppas att hon inte ska bli tillfrågad om vad de olika växterna heter, för det hade hon inte en aning om. Varför skulle hon intressera sig för en massa fjolliga grönsaker? Alruna pekar hon ut eftersom hon minns att den var bra mot lite olika saker. Stormhatt lyckas hon också peka ut, men det är mest för att hon känner igen den som en giftväxt… vilket också är skälet till att hon, helt felaktigt, även pekar ut Digitalis och Belladonna. Sedan rycker hon lite på axlarna och pekar förstrött på några ekollon.

Examinatören antecknar varje utpekad växt på ett pergament, och när hon tycker att det verkar som att eleven är klar med sin uppgift lägger hon tillbaka duken på bordet igen.

“Er andra uppgift, Miss Acton-Aldwych, är att skapa en sköld som klarar av att hålla emot en benlåsningsbesvärjelse, och sedan skall ni avväpna er motståndare. Det vill säga mig. Har ni förstått?”

“Jajamensan,” svarar Agatha självsäkert, och kan inte hålla tillbaka ett nöjt flin. Att få avväpna den där gamla ruggugglan var något som skulle bli henne ett sant nöje!

Hon förväntade sig ett knakande när mjällhäxan reser sig upp till sin fulla längd, och hon blev inte besviken. Det knäcker oroväckande i tanten, som inte verkar bry sig om det något nämnvärt. Hon går fram till en tom del av golvet och tecknar åt Agatha att följa efter.

“Ni kan börja, Miss Acton-Aldwych.”

“Protego!” hojtar den blonda femtonåringen och svänger vilt med trollstaven i luften framför sig. Till hennes belåtenhet fungerar den precis som den är tänkt. Hon var trots allt inte dålig på det här ämnet… “Expelliarmus!” tillägger hon sedan, men mjällhäxan kontrar i sin tur med en sköld hon också, vilket får Agatha att svära lite.

“Släpp skölden och så gör vi om momentet.”

Den här gången lämnar tanten ingen förvarning innan hon slår till, men Agatha är på hugget, och stoppar förtrollningen utan problem, skapar sedan en lätt distraktion genom att låtsas svimma, vilket får mjällhäxan att förvånat ta några steg framåt – då slår hon till med avväpningsformeln så att den gamla, erfarna haggans trollspö flyger all världens väg. Ahh, detta var precis det hon sett fram emot! Agatha flinar belåtet mot tanten, som återtar sitt spö med locka-till-sig-besvärjelsen innan hon antecknar något på sitt pergament igen.

“Den tredje och sista uppgiften i er Grund-Examen i Försvar Mot Svartkonster, Miss Acton-Aldwych, är att oskadligöra en boggart.” Hon gör en dramatisk paus för att låta det hela sjunka in innan hon tillägger, “Har ni förstått uppgiften?”

“Alltför väl,” suckar Agatha, som inser att inget välputsat prefektmärke i världen skulle kunna rädda henne ifrån hennes barndoms mardrömmar.

“Om du är beredd kan du gå bort till skåpet där borta vid väggen och göra dig redo.”

Redo? Det var väl synd att påstå! Hon går bort till skåpet och ställer sig två-tre meter ifrån det, så att examinatören kan öppna dörrarna, vilket denna inte är sen att göra. Hon var mycket medveten om släkten Aldwychs rykte, och med tanke på att flickan lyckats hamna i Slytherin och dessutom bli prefekt… Det bådade för att flickan var en person som mjällhäxan – som egentligen hette Clementine Bundlebiskitts – inte skulle vilja bjuda med hem på en kopp te.

Dörrarna slås upp, och ut kommer det Agatha Acton-Aldwych är mest rädd för. Innan hon haft lektionen om boggartar trodde hon inte att hon skulle få den att lyckas förvandla sig till något, eftersom det var ytterst få saker hon var rädd för. Hon hade glömt bort de mardrömmar hon haft som barn, och det monster som dolde sig där. För övrigt samma monster som kravlade fram över golvet nu, i all sin enorma hemskhet.

Hon sväljer olustigt, innan hon bestämmer sig för att inte vara fånig. Professor Darko skulle tycka att hon var barnslig om han såg henne vara rädd för ett mardrömsmonster som skrämt henne som liten. Inte för att någon skulle tala om det för honom, i och för sig, men för hennes egen skull…

Agatha drar ett djupt andetag och kraxar fram ett larvigt “Riddikulus”. Hon tvingar sig till att harkla sig och sedan klämmer hon i för kung och fosterland.

“RIDDIKULUS!”

Monstret krymper ner i storlek och förvandlas till ett litet, fjolligt gosedjur. Rosa. Med gröna prickar. Hon kan inte låta bli att skratta rått åt den, och passar på att garva åt mjällhäxan också, nu när hon ändå hade chansen. Clementine viftar med sin trollstav och tvingar in boggarten i skåpet igen, innan hon antecknar lite igen. Med svårigheter tvingar sig Agatha att sluta hånskratta. Det var ju den sista uppgiften hon genomfört nu… Var det allt?

“Ni kan gå nu, Miss Acton-Aldwych,” svarar mjällhäxan föraktfullt – det där hånskrattet var något som bekräftade hennes teorier om flickan. “Resultatet meddelas under juli månad.”

Agatha nickar lite, innan hon stoppar undan trollstaven i klädnaden och vandrar iväg, ut ur salen, nöjd med sin insats. Förhoppningsvis skulle hon få ett Ö det här året också.