TKH501 – Adrian, Idelle, Julie, Liam

Embli
PostPosted: Wed Feb 22, 2012 18:35
Femtio år fyllda är Ebenezer Gage, så det var ett bra tag sedan han lämnade Hogwarts som elev för sista gången. Nu är han tillbaka som lärare. Att undervisa är visserligen inget nytt men situationen är det definitivt – så många elever och så unga. Klassen som väntar honom nu är femton, betydligt äldre än de skrämmande små ettorna men ändå barn i hans ögon. Han har givetvis inte för avsikt att tilltala dem som småungar, vad han än må tycka, för vis pedagogik har han snappat upp genom åren. Plus att han inte alldeles förträngt sin egen tonårstid, då han tyckt sig mycket mogen och skulle ha blivit alldeles vansinnig om någon antytt att han var en sekund yngre än sin verkliga ålder.

Det är några minuter kvar tills lektionen ska börja. Han rättar till sina anteckningar en sista gång – riktigt nervös, det får han väl lov att erkänna – och öppnar sedan klassrumsdörren med en viftning på trollstaven. En ny klass, full av nya ansikten – fast i själva verket är det ju han som är ny. Det slår honom också att även om femton år var en kort tid att ha spenderat på jorden var i alla fall pojkarna mycket långa. Han var själv bland de längsta i sin årskurs när han gick på skolan men sen dess har han hamnat i rullstol. Det förändrar perspektivet att alltid möta folk sittandes, även om naturligtvis vant sig. Normalt tänkte han inte på det men nu skulle han gärna vilja stå upp, högrest och imponerande… eller något sånt. Han ger de insläntrande ungdomarna ett leende i ett försök att dölja sin nervositet. De var bara barn, för sjutton! Inget att vara rädd för.

TraXy
PostPosted: Fri Feb 24, 2012 22:24
En som inte alls är särskilt lång, även om han givetvis skulle anse sig vara VÄLDIGT ståtlig, är Adrian Acton-Aldwych. Den blonde unge mannen dyker upp i klassrummet och förväntar sig att se någon av de vanliga lärarna, men så får han syn på en ny typ, som inte ens har vett att resa på sig för att välkomna de nya eleverna, eftersom han inte verkar resa på sig (OFF: gissar att han har rullstolen bakom katedern, så att den är något speciellt kanske inte läggs märke till det första man gör?). Nu är ju Adrian en överklassunge och dessutom ett ensambarn (i alla fall under de första tretton åren av sitt liv) OCH dessutom Slytherinare, så han känner sig verkligen berättigad till att se ner på folk, inklusive lärare, även om han försöker låta bli att göra det mot dem … för det är sådant man råkar i trubbel för, och det vill han helst undvika. Istället ger han en kort och nästan krystat artig hälsning medan han sätter sig ner någonstans ganska långt bak, så att han kan sitta och rita i fred.

Juli
PostPosted: Sun Feb 26, 2012 11:05
Strax efter Adrian kommer Julie McCourt och hennes blonda väninna. De båda småpratar lite medan dom går in men tystnar båda två när dom upptäcker ett nytt ansikte bakom katedern. De båda flickorna hälsar artigt på den gamle mannen och slår sig ner ganska långt fram för att kunna se honom ordentligt. Nya lärare var alltid spännande, och Julies väninna börjar genast viskande spekulera i om han kommer bli lättare att fjäska för än professor Garside. Julie plockar fram sina saker och väntar på att lektionen ska börja, hon var väldigt nyfiken på den nya läraren.

Spirry
PostPosted: Sun Mar 04, 2012 22:07
En av femteårspojkarna som verkligen hade skaffat sig en längd att snacka om var Liam Watanabe. Han hade levt stora delar av sitt liv som liten och kort, men i början av sitt fjärde år på Hogwarts hade han dragit iväg och nu kunde man sannerligen inte kalla honom kort längre. Den blonda hufflepuffaren, som har ett blänkande nytt prefektmärke på bröstet, såg inte heller kortare ut när han gick bredvid sin bästis Aquilina, som inte ens nådde honom till axlarna.
“God dag, sir”, hälsar Liam med ett litet leende på läpparna innan han slår sig ned på en av bänkarna på första raden. Han älskade trollkonsthistoria, så han såg alltid till att sitta sig så nära professorn som möjligt. På så vis hoppades han på att inte missa ett ord han sa. Nu var det ju dessutom GET-år, och då hade han verkligen inte råd att missa ett enda ord! Han ville hemskt gärna få ett U i sitt favoritämne.

Funa
PostPosted: Sun Mar 11, 2012 19:24
Trollkonsthistoria var faktiskt jätte tråkigt och det var svårt att minnas allt det där som det var meningen att man skulle minnas även om man inte gjorde det. Det spelade ingen roll hur mycket man än försökte läsa i böckerna om svartalfuppror och sånt där. Det slutade alltid med att man somnade. Så såg det i alla fall ut för Idelle Hodge, femteårselev från Hufflepuff. Nu kom hon i alla fall in i detta fördömda klassrum. Den storväxta, långa flickan med det mörkröda håret såg verkligen inte emot ännu en lektion i trollkonsthistoria. När Geten var slut så skulle hon inte fortsätta med detta ämne. Det var ett som var klart.

Embli
PostPosted: Sat Mar 17, 2012 10:34
När alla elever – eller i alla fall rätt antal, han är övertygad om att ingen skulle smyga sig in på fel lektion… fast det kanske han skulle ha gjort, under sin egen skoltid… I vilket fall bryr han sig inte om att hålla något upprop, efter att ha räknat varje skalle. Att para ihop rätt namn med rätt person kommer han ändå behöva lära sig senare, upprop nu gör varken till eller från för hans minne. Det var en annan sak med de yngre eleverna som var i större behov att struktur.
”God dag, elever” hälsar han och lyckas till sin glädje hålla nervositeten borta ur rösten. ”Är det någon av er som kan berätta lite om svartalfsupproren för mig?” De har ju knappast haft någon läxa på det, inte till första lektionen. Men en förutseende elev brukade ju alltid i alla fall bläddra igenom boken innan, plus att deras tidigare lärare kunde ha låtit dem nosa på det redan förra året. Om inte fanns det massor av andra sätt för en tonåring med huvudet på skaft att snappa upp information på.

Spirry
PostPosted: Sun Mar 18, 2012 17:27
När prefektmärket landade på köksbordet hemma i Watford hade Liam fått lite storhetsvansinne och bestämt sig för att bli bäst på allt. En minut senare hade han bestämt sig för att bara läsa lite i de skolböcker han skulle köpa kommande dag under de veckorna som återstod innan avfärden till Hogwarts. Ännu några dagar senare hade han bestämt sig för att läsa i de böcker som han faktiskt tyckte var intressanta, så han började bläddra lite hit och dit i historieboken och fastnade för bland annat svartalfsupproren. Kvällen före han åkte iväg till Hogwarts hade han dessutom rattat in en dokumentär om det på radion hemma i pojkrummet och nu när han sitter i klassrummet får detta honom att glatt sträcka handen i luften.

TraXy
PostPosted: Mon Mar 19, 2012 00:12
Nope, inte alls. Adrian hade inte fått något prefektmärke med posten och dessutom så är han inte alltför förtjust i Trollkonsthistoria så att det stör. Det som hänt förr i tiden är ju gammal skåpmat, eller hur? Alltså vore det bättre att lära sig om modern tid … eller om saker som man kan ha användning för i dagliga livet. För … det kan man ju inte med historia? Okej, Adrians privata resonemang är långt ifrån vattentätt, ska väl erkännas. I vilket fall som helst så räcker han då rakt inte upp någon hand, för det kan någon annan få göra istället. Typ McCourt.

Funa
PostPosted: Fri Mar 23, 2012 22:02
Nej Idelle kunde inte berätta om svartalfupproren för professor Gage. Undra om det var meningen att de skulle kunna berätta om det? I alla fall doppade hon sin fjäderpenna i bläcket och skrev svartalfupproret på sitt pergament. Hon skrev inte så snyggt. Det var svårt att få rätt mängd bläck och så. Det var nog mest det som det berodde på. Gwenda skrev jättesnyggt. idelle fatta inte hur hon gjorde. Små fina bokstäver. Även om de var små såg man klart och tydligt vad det stod. Idelle kunde skriva ganska så snyggt om hon koncentrerade sig, men då tog det typ jätte lång tid.

Juli
PostPosted: Wed Apr 18, 2012 14:20
Svartalfsupproren lät bekant tyckte Julie. Hade dom inte pratat om det vid någon annan lektion? Eller var hade hon hört något om det? Svartalfer och husalfer och sånt var ingenting som var särskilt intressant tyckte hon, hon hade fått nog av alfer av alla de slag efter att ha tillbringat många år tillsammans med familjens husalf. Istället för att räcka upp handen, vilket fröken McCourt sällan gjorde i vilket fall, så plockar hon i ordning sitt pergament framför sig och gör sig redo för att anteckna. Någon här visste säkert tillräckligt om upproret för att kunna berätta om det för professorn. Vad var det för professor föresten som inte ens stod upp när han undervisade? Det hade hon nog aldrig varit med om, de flesta stod upp iallafall i början när alla eleverna kom in i klassrummet.

Embli
PostPosted: Sat Jun 16, 2012 07:34
Tre ynka händer sträcks upp i luften och Ebenezer ger den övriga klassen en förebrående blick, som om de gjort honom besviken över att inte omedelbart kunna allting. I själva verket borde det nästan vara bättre, för de kunde precis allt redan skulle han ju inte ha mycket att undervisa dem i.
Ebenezer vänder sig till de små själar som ändå räckt upp sina händer och hans blick faller omedelbart på en av dem, som råkar vara prefekt. Ebenezer blev aldrig valt till prefekt under sin skoltid, till hans stora besvikelse men kanske årets val gjorts vettigare än när han själv blev översedd.
”Ja, Mr…” säger han med en gest mot Liam. Pojken var ju dessutom omedelbart värd att komma ihåg, tack vare prefektmärket.
Om Ebenezer vetat om vad klassen tycker om att han sitter ner skulle han ha skrattat högt och ansträngt sig för att göra dem så obekväma som möjligt, för han gottar sig gärna i skadeglädje på det viset. Nu är ingen av eleverna oartig – eller dum, han är ju deras lärare trots allt – nog att kritisera honom högt, så han får inte den möjligheten.

TraXy
PostPosted: Tue Jul 10, 2012 11:28
Ah well, okej, så det blev inte McCourt som fick ordet, men å andra sidan så slipper Adrian själv att besvara frågan. Awesome. Huruvida Watanabe pallar att besvara den på ett bra sätt återstår att se, men å andra sidan så … ja, svarar han fel så är det ju Hufflepuffs problem. Det vore faktiskt ganska bra om Watanabe svarar fel, för det ska bli Adrian ett sant nöje att se en av de andra elevhemmens prefekter förnedras. Att hans egen kusin, som han faktiskt tycker rätt bra om även om han är konstig, och hans egen halvsyster går i just Hufflepuff tänker han inte på i nuläget. Om han gjort det så hade han kanske inte väntat med samma skadeglädje på att Watanabe ska göra bort sig.

Spirry
PostPosted: Wed Jul 11, 2012 20:08
Liam tyckte visserligen att han gjorde bort sig ganska ofta, men han oroar sig inte för att det ska hända den här gången. Han kunde sin historia. När han får ordet skiner han därför upp en aning och snurrar rätt orden i huvudet innan han börjar tala.
“Liam Watanabe, sir!” presenterar han sig glatt innan han når själva svaret. “Jo, Svartalfsupproren pågick under åtta år under 1740-talet då svartalferna här i Europa försökte få bättre arbetsvillkor. För att få det så strejkade dem vilket orsakade kalabalik i ekonomin.” Han kunde nog ha slängt in en massa mer intressant fakta, men det var inte alltid som klasskamraterna uppskattade att man gav ett för utförligt svar. Då var det bättre att hålla det på grundnivå liksom.

Funa
PostPosted: Sun Aug 19, 2012 18:36
Medan de väntar på ett svar glömmer Idelle bort vad de egentligen pratar om på den här lektionen. Hennes tankar gå istället iväg till Quidditchplanen och gör några loopar i luften. Åh, Quidditch var så mycket bättre än trollkonsthistoria. Tänk om man fick byta ut det ena mot det andra. Det hade varit toppen. När hon började i sexan skulle hon läsa så få ämnen som möjligt och bara flyga istället. Fast det skulle nog bli jobbigt med skolan ändå hur få ämnen hon läste. Idelle suckade lite väl högt för sig själv utan att tänka på ljudet hon utstötte. Hon hörde knappt svaret utan befann sig i drömmarnas land.

Juli
PostPosted: Wed Aug 29, 2012 13:46
Jaså, åtta år, ja det var ju ganska lång tid, tänker Julie. Man kunde ju tycka att trollkarlar och häxor skulle kunna göra något åt det lite snabbare men å andra sidan kanske dom var mer primitiva på den tiden och inte kunde så mycket som idag. Dessutom var ju svartalfer lite obehagliga så man kanske inte ville bete sig för illa mot dom heller? Hon antecknar årtalet och lutar sig sen tillbaka och kastar en blick mot fönstret och drömmer sig bort ett tag…

Embli
PostPosted: Wed Aug 29, 2012 20:02
”Bra, bra” halvmumlar Ebenezer och nickar uppmuntrande mot pojken. Watanabe. Han gör en mental anteckning av namnet. Svaret hade inte varit sprängfyllt med information, jämfört med vad han hade väntat sig av en äldre elev – men det här var en fjortonårig pojke som pratade om ett ämne de inte ens börjat läsa om och han ett exakt antal år för ett uppror, om än inte årtalen. Och så länge man kunde placera ut händelser i någorlunda rätt tid och i rätt ordning till varandra så var det inte det viktigaste, enligt honom. Då såg han hellre till både stora sammanhang och små detaljer. En djupare förståelse om vad man lärt sig, snarare än siffror att rabbla.
”Fem poäng till Hufflepuff.” Han känner att han är ute lite på tunn is här, för det är svårt att komma ihåg exakt hur mycket poäng hans egna Hogwartslärare brukade ge när han gick i skolan och han har inte kommit in i någon rutin.
”Som Mr Watanabe sa påverkade det ekonomin kraftigt och som ni alla vet-” det hoppas han i alla fall att de gör ”-är ekonomi en av samhällets viktigaste grundstenar. Utan den är inget annat möjligt.” Han sätter igång att beskriva detaljerna i allt som ledde upp till upproren. Lyckligtvis har de flera veckor på sig att studera det specifika ämnet så även om han inte kan gå lika djupt som han skulle vilja behöver han inte heller känna att han stressar sig igenom det hela, vilket är väldigt skönt. Det är en av anledningarna till att han är övertygad om att han kommer att tycka bättre om att undervisa de äldre eleverna. Under första och andra året är allt så hemskt ytligt, för att få ett bättre grepp om helhetsbilden. Särskilt viktigt för de mugglarfödda, naturligtvis. Med barnen som är i alla fall lite äldre har han tid att gå in på lite detaljer och ha roligt.

Spirry
PostPosted: Wed Sep 12, 2012 14:06
Att veta om man skulle göra professorn eller klasskamraterna nöjda med sitt svar var svårt, men om Liam hade vetat vad professorn tänkt hade han absolut utvecklat sitt svar mer. Nu fick han ju istället poäng, så det tog han då som att det var ett alldeles lagomt svar. Han gillade att få poäng, det fick det alltid att svälla lite extra av stolthet i bröstet på honom. Stoltheten når ända upp till läpparna där ett väldigt svagt leende syns för några ögonblick innan det försvinner och Liam istället böjer ned huvudet och börjar anteckna lärarens ord. Det verkade vara en bra och kunnig professor de fått, konstaterar han när han skriver ned ett par ord om ekonomins vikt i samhället.

Juli
PostPosted: Fri Sep 21, 2012 09:44
Julie kväver en gäspning och blinkar hårt för att återfå fokus. Gud vad sånt här var tråkigt. Det kliade nästan inombords av irritation, hon hade jättemycket läxor som hon behövde ta itu med och som var viktigare än att sitta här och lyssna på svartalfsupproren. Hon bestämde sig för att oavsett vad professor Vellarvo rekommenderat på yrkessamtalet inte välja historia nästa år. Det kunde bara inte vara värt det.
Hon gör ett försök att hänga med igen, men snart glider tankarna iväg till andra saker istället. Hon funderar över vad hon skulle göra senare på kvällen, ifall Diemos skulle träna idag eller inte och ifall hon skulle prata med honom om aktiviteter nästa Hogsmeadhelg redan idag eller om hon skulle vänta.

Funa
PostPosted: Sun Sep 23, 2012 18:17
Idelle sken upp. Huffelpuff hade fått fem poäng. För vad visste hon inte riktigt men det var kul ändå. På grund av den uppiggande nyheten försökte hon ta sig i kragen och hänga med på lektionen. Hon lyssnade och antecknade lite, men kunde ändå inte riktigt ta in det hela ändå. Tankarna irrade iväg och ville verkligen inte stanna kvar i klassrummet. Hon undrade hur det var hemma på gården, med fadern och farbrodern, de bevingade hästarna och puffsurrarna. Hon undrade om hon verkligen var den som skulle ta över på gården. Gwenda skulle verkligen inte göra det. Idelle kunde inte se henne flytta hem till gården igen när hon gått klart skolan. Men vad ville Idelle själv inför framtiden? Den var inte så självklar längre, som den varit när hon var yngre.

Rebbi-Bebbi-Boo
PostPosted: Mon Sep 24, 2012 21:39
I korridoren utanför klassrummet där lektionen hålls råder betydligt mindre seriös stämning än inne i klassrummet. I och för sig är de flesta mer seriösa än de två trettonåringar vid namn Rebecca Walters och Imogene Wilson som just nu sitter tillsammans på en fönsteravsats och skrattar. Just nu har de precis slutat för dagen och precis hunnit gå och byta om, vilket i Rebeccas fall blev till ett par slitna jeans som hon ärvt av sin äldre mugglarkusin, ett svart linne med en mörkgrön cardigan över och sina högt älskade, svarta tygskor. Redan då var de båda på ett alldeles fruktansvärt fnissigt humör efter en mytologilektion som i deras lilla bänkrad var mindre seriös. Det var där i sovsalen de kom på att de skulle leka the penis game, men efter att ha fått riktigt sura blickar av ett gäng sexor som satt och pluggade i uppehållsrummet bara för att de skrattade högt, vilket gjorde att de smög iväg sig till en öde korriodor istället, där de precis har börjat och sitter och säger penis högre och högre blandat med en massa fniss.
“Penis”, ropar Idgie till sist, vilket Rebecca kontrar med att ropa ytterligare lite höge. Då svarar Idgie självklart med samma mynt.
“PEENIIS!!!” vrålar Rebecca så att det ekar i korridoren och de båda nästintill kollapsar nästan av skratt. Att folk som har lektioner där kanske har hört deras lilla lek gradvis bli högre och störts av det tänker de inte ens på.

Embli
PostPosted: Tue Sep 25, 2012 13:02
Första gången Ebenezer tycker sig höra ett visst ord utanför klassrummet så kommer han av sig i en halv sekund, knappt märkbart om det inte vore för att eleverna nog också hört och därför förstår anledningen. Han fortsätter, så som han brukar ignorera irrelevanta avbrott. Dessutom har han säkert hört fel, det var visserligen ohövligt av vilken liten lymmel det nu kunde vara att väsas i korridoren men det var säkert inte ju det där ordet han hört. Andra gången rynkar han pannan. Han avslutar meningen han håller på med, utan att komma av sig den här gången. Sen backar han ut rullstolen från sin plats bakom katedern.

”Ursäkta mig” säger han till klassen och börjar rulla bort mot dörren. Han kan fortfarande ha hört fel – det är ju lättare att göra det, om det redan hänt en gång – men det stör definitivt lektionen och det kan han i alla fall leverera en utskällning för. Samtidigt hör han ett till rop och plötsligt är det full fart på stolen. Ilsket pilar Ebenezer bort till dörren så fort att han nästan krockar med den. Ännu ett, ett riktigt vrål den här gången. Sekunden efteråt har Ebenezer slitit upp dörren.

Han får syn på två flickor, yngre än femmorna men inte alltför små. Lyckligtvis, efter vilket ord han nu är säker på att de roat sig med att säga. Kanske har han haft dem i en lektion tidigare under veckan, hans allra första vecka – och vid Merlins skägg, vart har Hogwarts tagit vägen sen han var elev? – men i så fall kommer han inte ihåg det. Flickorna kiknar av skratt, som om de tycker att de precis varit vansinnigt roliga.

”Kom med in hit!” fräser Ebenezer, utom sig av ilska. Han ska minsann lära dem… Poängavdrag för vilket elevhem de nu kan tänkas komma från, straffkommendering, kanske kan han skicka dem till rektorn, skriva till snorungarnas föräldrar… Ebenezer är så uppretad att han knappt kan tänka för att komma fram till vilket straff som kan tänkas lämpligt.

Spirry
PostPosted: Tue Oct 30, 2012 19:30
Liam hade nog ibland lite nedsatt hörsel, eller möjligen selektiv hörsel, för det är inte förrän de eleverna som sitter nära honom börjar viska och vrida på sig som han uppfattar att något är på gång. Han ser undrande mot dörren och försöker att inte se alltför nyfiken ut när professorn ändå försöker fortsätta undervisningen. Han ville ju helst fokusera på ämnet, men det blev svårare för varje gång som ordet tränger in genom dörren. Varför kunde inte andra elever förstå att folk hade lektion? Det här var ju inte ens en av de där lektionerna som hölls på konstiga tider för att alla extraämnen krockade med varandra och man lade lektioner på konstiga tider för att de skulle få plats överhuvudtaget. Folk borde alltså förstå att man borde vara tystare. Prefekt som han var så brydde sig Liam oerhört mycket om det där med regler och hålla pli på andra elever. Det kanske skulle förändras om några månader när prefektmärket glömts bort en aning, men än så länge var han väldigt medveten om plikten och ansvaret som han förärats.

Funa
PostPosted: Thu Nov 01, 2012 11:06
När Idelle förstod vad som skreks där ute i korridoren blev hon högröd i ansiktet och började hysteriskt att fnissa. Det kändes nästan som om det var hon som sagt penis högt och att hon ville ha en penis. Varför kändes det så, det blev jätte konstigt i huvudet. Hon vågade inte titta på någon, för tänk om någon trodde att hon tänkte på penisar ibland. Tänk att det kunde bli så här jobbigt på en lektion i trollkonsthistoria. Visst att det var trist och hon inte kom ihåg så mycket från lektionerna, men penisar. De hörde som inte hemma här och i hennes huvud.

Juli
PostPosted: Sat Nov 03, 2012 11:19
Plötsligt väcks Julie ur sitt dvala. Det verkar som om det är någonting som händer utanför korridoren, någon ropar något. Först hör hon inte vad det är dom ropar, men sedan förstår hon genom bordsgrannarnas viskningar vad som sagts och hon känner en lätt rodnad sprida sig på kinderna. Usch! Hon ser professorn skynda mot dörren och hon hoppas att vilka det nu var skulle få en utskällning. Säkert var det några snorungar som försökte vara roliga. Nog för att det här dramat var mer spännande än lektionen i sig, men det var ändå otroligt barnsligt att hålla på med såna äckliga ord när andra kunde höra.

Rebbi-Bebbi-Boo
PostPosted: Mon Nov 05, 2012 22:46
Oops! Alla tycker visst inte att the penis game är lika roligt som Rebecca och hennes vän och just när de sitter där och skrattar som bäst öppnar Gage dörren och fräser åt dem att de ska komma med in. Det får de båda flickorna att sluta skratta och inte våga göra så mycket mer än att följa med in i klassrummet. Där inne sitter massor av femteårselever. Det känns som att alla stirrar på dem, vilket de säkert gör och i vanliga fall har varken Rebecca eller Idgie några större problem med att vara i folks blickfång, men nu blir de lite spakare än vanligt. Det var ju inte meningen att de skulle bli inkallade så här. Rebecca känner hur hennes kinder hettar. Samtidigt ser hon det komiska i situationen och vore det inte för att hon står framför en klass med äldre elever skulle hon nog ha börjat skratta nu. Shit, vad arg han blev. Jaja, det är väl bara att vänta sig en utskällning inför alla nu. Egentligen känns det lite onödigt tycker Rebecca. Penis är ju helt egentligen bara ett ord och de hade säkert inte blivit inkallade så här om de hade suttit och skrikit lampskärm till exempel. Samtidigt vet hon ju att lärarna inte resonerar så, så det är nog bäst att vara tyst och snäll tills de blir tillsagda att prata eller något.

Embli
PostPosted: Wed Nov 07, 2012 12:14
”Jag har aldrig varit med om maken till fräckhet!” inleder Ebenezer, såg arg att det nästan pyser ut rök ur öronen på honom. ”Inte nog med att ni visar en fullkomlig respektlöshet genom att föra oljud i korridoren under lektionstid, ni gör det dessutom genom att häva ur er skällsord av det slaget!” Nu är väl penis mer en kroppsdel än ett skällsord – och Ebenezer är, sanningen att säga, ganska nöjd med sin egen – men han kommer i hastigheten inte på något bättre sätt att beskriva vad de sagt. Om de eller någon annan försöker protestera mot denna teknikalitet så kommer han bli ännu mer redo att explodera än han redan är, så det hoppas vi för elevernas skull att ingen gör. Är de såg förnuftiga så går Ebenezer på i samma stil i säkert fem minuter. När han slutligen är redo att sluta skälla och leverera straffet har han blivit lätt hes av ansträngningen.
”Tio poängs avdrag vardera för ert beteende” förkunnar han och blänger på flickorna. ”Och straffkommendering på mitt kontor fredagkväll. Jag kommer att prata med er elevhemhemsföreståndare-” han vet inte ens vilket elevhem de tillhör, eftersom de inte har skoluniformera på sig ”-och rekommendera att han skriver till era föräldrar. Vad heter ni?” Kanske tar de chansen att ljuga om sina namn men de är lite korttänkta i så fall eftersom han ju kommer att ha lektioner med dem hela året och givetvis få reda på sanningen.
”Och så vill jag att ni ber om ursäkt till klassen som ni stört och vars lektionstid ni tagit upp” avslutar han. Det ska väl lära dem att veta bättre. Vad han ska hitta på för straffkommendering vet han inte än men det ska han nog kunna klura ut.

Rebbi-Bebbi-Boo
PostPosted: Sat Nov 10, 2012 11:19
Rebecca får lust att öppna munnen och berätta för honom att penis faktiskt inte är ett skällsord, men det här känns inte riktigt som rätt tillfälle att påpeka det nu. Han är redan rosenrasande som det är. Allvarligt talat känns det liiite väl överdrivet. Han hade väl bara kunnat be dem att vara tysta? Penis är inget farligt ord, det råkar bara röra sig om ett manligt könsorgan. Hälften av befolkningen har en, professorn som just nu skäller ut dem inkluderad. Om det nu inte är så att han av någon anledning inte har en och det är därför han blir så upprörd. Tanken på detta gör det ännu lite svårare att inte fnissa. Faktumet att han inte vet vad de heter eller vilket elevhem de kommer ifrån eftersom han inte har haft dem på en lektion än inser Rebecca att man kan utnyttja. Det där med att det blir jobbigt senare tänker hon inte alls på.
“Jenny Hastings, Slytherin”, säger hon. Storasysterns namn är det första som dyker upp i huvudet, samt att Slytherin känns som ett väldigt bra elevhem att försöka sätta dit. Nu är det bara att hoppas på att någon av de elever som sitter i klassrummet inte känner igen dem eller i alla fall inte vet om deras elevhemstillhörighet.
“Marlene King”, Slytherin”, säger Idgie som verkar ha samma tanke i huvudet som Rebecca. De anstränger sig verkligen för att inte titta på varandra nu, för det komemr bara resultera i att de brister ut i gapskratt.

Juli
PostPosted: Tue Nov 13, 2012 11:19
Julie brukade inte vara någon paragrafryttare men hon tycker ändå att professorn gjorde helt rätt som drog av poäng och gav de båda ungarna en rejäl utskällning inför klassen. Så otroligt omoget av om att hålla på, dumma snorungar. När den ena flickan har mage att uppge kanske inte fel namn men garanterat fel elevhem, blir Julie riktigt arg. Hon räcker upp handen vilket professorn kanske inte ser säger sedan;
“Ursäkta professorn, men de där två går absolut inte i Slytherin!”
Hon ville då verkligen inte att några poäng skulle dras från fel elevhem, iallafall inte så länge det var hennes eget elevhem! Några andra slytherinare instämmer i det hon säger och Julie hoppas att professorn ska tro på dom före de två yngre eleverna. Dom hade ju helt klart oddsen emot sig som dom betett sig nu, liksom.

Spirry
PostPosted: Mon Dec 03, 2012 23:40
Liam väljer att generat stirra ner i sin bänk under tiden som professorn skäller på eleverna. Han kände sig alltid oerhört obekväm när andra fick skäll, så att slippa se på i alla fall kändes bra. Det är först när professorn frågar om namnen som han vänder upp sin blåa blick igen och de ljusa ögonbrynen drar ihop sig en aning vid namnen. Fel, fel, fel och fel. Han hade faktiskt träffat på dem tidigare och då hade de hetat något helt annat och den gången hade de burit skoluniformer. De där var gryffindorare, det visste Liam!
“De går i Gryffindor, sir”, upplyser han professorn om, ifall han nu vill veta det, självklart efter att ha räckt upp handen lite först. Reglerna skulle följas och poängen skulle ges och tas från rätt ställe! Det var viktigt!

Embli
PostPosted: Mon Dec 10, 2012 10:18
Ebenezer är på väg att lugna ner sig, mer på grund av utmattning än någonting annat. När syndarna uppger sina namn nickar han och är just på väg att igen utkräva deras ursäkt till klassen, när en flicka upplyser honom att de inte alls är slytherinelever. Det får honom att glömma allt om ursäkter i en förnyad våg av ilska. Han vet inte om de hittar på eller försöker sätta dit någon särskild och i stunden bryr han sig inte alltför mycket om det. Faktiskt vet han inte mycket alls, så arg att varje mer fullständig tanke försvinner ur huvudet.
”Tack, Watanabe” får han ur sig när prefekten erbjuder snorungarnas elevhem. Att tacka den första angivaren tänker han inte på, eftersom han inte ens tittat efter vem det var, alltför upptagen med att blänga på de han nu vet är gryffindorflickor.
”Jag vet inte hur ni trodde att ni skulle komma undan med en så ynklig lögn” nästan viskar han fram, delvis på grund av ilska och delvis för att hans röst inte kan återhämta sig fullt lika fort som själva ursinnet bakom utskällningen. ”Eller hur ni ens kom på tanken att försöka med något så urbota dumt, så fegt, så…” Att skylla ifrån sig är inget främmande för Ebenezer, även om han när han var yngre och dummare nog ändå skulle ha gjort det med en viss interlligens. Gryffindorare. Att ljuga när man inte har skuggan av en chans att komma undan med det får än ju bara i värre trubbel, det vet minsta barn – men tydligen inte de här flickorna. En liten del av honom är tacksam över att idioterna går just i Gryffindor, snarare än Slytherin. Visst vet han att han måste behandla alla elever lika men tanken att så korkade barn kunde gå i hans eget gamla elevhem var ingen trevlig sådan… även om han väl för all del haft en hel del mindre smarta elevhemskamrater under sin skoltid.
”Jag vill inte höra några ursäkter. Ni får straffkommendering på lördag eftermiddag också. Försvinn nu iväg härifrån, ni har tagit upp tillräckligt med lektionstid som det är.” Och gjort honom mer rasande än han har riktigt energi att vara. Ungarna måste ur hans åsyn nu med detsamma, det kryper tillräckligt i fingrarna att ta till trollstaven mot dem som det är.

Rebbi-Bebbi-Boo
PostPosted: Mon Dec 17, 2012 10:46
Blicken Rebecca ger hon svarthåriga tjejen som ser ut som en fågel typ och han blonda prefekten avslöjar nog tillräckligt om vad hon känner för dem nu. Jävla skvallerbyttor. Bara för att de aldrig har något roligt för sig utan bara sitter och pluggar hela dagarna. Rebecca skulle absolut inte vilja ha det så. Hellre döden, nästan i alla fall. Å andra sidan känns konstant plugg och döden ungefär som samma sak, så det kanske inte skulle vara så stor skillnad. Hon inser att det inte är någon idé att käfta emot Gage mer och det verkar Idgie inte heller så sugen på. När de blir tillsagda att gå därifrån är de snabba ut och skyndar sig för att komma en bit bort från klassrummet så att de kan beklaga sig över vad som just hänt.
“Alltså, fattar han inte lite skoj. Liksom, han hade ju kunnat säga åt oss att vara lite tystare bara, inte göra sådär”, säger Rebecca och får medhåll av sin vän. Nu är hela eftermiddagen förstörd på grund av den där eländiga läraren.

Funa
PostPosted: Wed Dec 19, 2012 11:32
Idelle är fortfarande högröd i ansiktet och hon känner hur det hettar i huden. Att de två penisutroparna därefter ljuger om vilket elevhem de tillhör känns verkligen inte okej för Idelle. Tur bara att de egentligen inte gick i Hufflepuff för då skulle hon verkligen känna skam. Hufflepuff skulle bli utpekat som peniselevhemmet, och i något sådant elevhem ville hon verkligen inte gå i. Det är skönt att ingen kan höra ens tankar, kommer Idelle på och blir om möjligt ännu mer röd i ansiktet. Idelle böjer sig över sitt pergament och låtsas göra viktiga anteckningar om historia. Det blir mest kladd och hon är nära att rita en penis med fjäderpennan, men lyckas hejda sig.

Spirry
PostPosted: Thu Dec 20, 2012 15:38
Så snart Liams kommentar blivit registrerad böjer pojken ned blicken mot sitt pergament igen. Han kände sig alltid oerhört obekväm när andra fick skäll, oavsett vem det handlade om. Nu tänkte han sitta och stirra på bokstäverna på pergamentet tills tjafset var över därför. Det var bäst så. Han ser att det är fler som verkar tänka likadant. Fler som ser obekväma ut. I och för sig ser han också flera som sitter och flinar nöjt eller som sitter och sänder mördande blickar emot de yngre eleverna, de senare var alla gryffindorare, så det var knappast förvånande. Med tanke på hur långt efter gryffindor redan låg i elevhemstävlingen så förstod Liam dem. Han var ingen tävlingsmänniska, men den här tävlingen brydde han sig om. Den var viktig för elevhemssammanhållningen, tyckte han, och allt som främjade vänskap var ju bra!

Embli
PostPosted: Fri Jan 11, 2013 16:27
Ebenezer är också fortfarande röd i ansiktet när flickorna går, även om det i hans fall beror på ilska. Han drar ett par lugnande andetag. Syndarna var borta nu och det dög inte att låta ilskan gå ut över de kvarvarande eleverna, som ingenting gjort. Det vill säga, ingenting dåligt.

“Mr Watanabe” säger han med tillkämpat lugn. “Fem poäng till Hufflepuff för er framkomlighet.” Han minns plötsligt att någon mer sagt någonting. “Och den av er som först hjälpte mig…?” Om Julie ger sig till känna på något sätt tilldelas också hon fem poäng. Ärlighet och allt det där. Att de inte räckt upp handen har han överhuvudtaget inte registrerat. Han hade ju i vilket fall inte tittat på klassen, så det skulle inte ha hjälpt dem alls.

“Då så… Om vi nu skulle gå vidare med dagens lektion…” Och med en allt hesare röst fortsätter han att föreläsa, förutsatt att ingen annan kommer på något livsviktigt som de vill säga.

Spirry
PostPosted: Sun Jan 13, 2013 16:50
Liam nickar som tack åt professorn, men tänker inte bli upp över öronen entusiastisk över att han fick poäng. Som sagt så brydde han sig om poängen, man han förväntade sig aldrig att få några själv. Nu är han mest glad över att lektionen kan fortsätta. Han älskade ju trollkonsthistoria och skulle bli oerhört besviken om han inte fick U på GET-provet, men det skulle han ju aldrig få om de inte hade några ordentliga lektioner. GET-året var stressigt nog som det var utan att halva lektionerna försvann åt att skälla ut yngre elever som inte hade vett nog att förstå hur viktigt plugget inför proven var för femteårseleverna.

Embli
PostPosted: Sun Feb 17, 2013 00:26
Ebenezers röst börjar verkligen ge med sig men det är lyckligtvis inte långt kvar av lektionen. Faktum är att han nog ska låta ungarna jobba lite själva, istället.
“Om ni vill läsa från sidan fyra i boken och framåt…” Det kommer mestadels vara saker han redan sagt men det skadade inte att repetera lite. Om eleverna tittar på klockan lär de veta att det bara är tio minuter kvar av lektionen ändå. Om ingen har något sådär jätteviktigt att ta upp eller så rafsar Ebenezer fram pergament, fjäderpenna och bläck. Med en tyst liten suck börjar han författa ett meddelande till gryffindors elevhemsföreståndare. Stackars sate, Ebenezer avundas honom då rakt inte att ha extra ansvar i att hålla pli på såna där… respektlösa små… i alla fall. Han hejdar sig plötsligt – när han fått veta att flickorna ljugit om sin identitet att han fullkomligt glömt bort att ta reda på vad de verkligen hette. Fan också. Kanske någon av gryffindoreleverna här i klassen visste, även om de inte gick i samma årskurs? Watanabe, kanske.
“Mr Watanabe” säger han därför med låg röst, dels för att han faktiskt inte talar med hela klassen och dels för att hans röstresurser inte riktigt återhämtat sig. “Skulle ni kunna säga mig vad de där två flickorna heter?” Vet han inte får han väl fråga någon annan. I alla fall någon av gryffindoreleverna borde kunna svara, tycker han.

Juli
PostPosted: Mon Feb 18, 2013 11:22
Julie ger sig inte till känna, däremot kastar hon en besviken blick på professorn. Vad skulle hon säga utan att låta som en prefekt-wannabe? “Hallå, professorn, jag sa faktiskt också till!!”, nä det skulle inte riktigt fungera. Istället sjunker hon ihop på stolen, synligt missnöjd. Att de båda flickorna kastat ilskna blickar på henne rör henne inte i ryggen, små snorungar som dom där skrämde henne inte för fem öre. Folk som ropade könsord utan anledning passade bäst in i sandlådan. När lektionen närmar sig sitt slut börjar hon packa ihop sina saker och antecknar de sidor hon inte hunnit med att läsa än som hon får ta igen senare på dagen. När de andra eleverna börjar lämna salen (antar att dom får göra det trots att Ebenezer pratar med eleven?) så skyndar Julie också ut. Hon och hennes väninnor börjar genast diskutera de båda flickorna och det var inga snälla ord dom använde för att beskriva deras beteende.

Spirry
PostPosted: Wed Feb 20, 2013 15:16
Liam bläddrar genast fram rätt sida i boken och lutar sig över den för att kunna läsa på bästa sätt. Det blonda huvudet vrider sig lite hit och dit när han följer raderna med texten tills han uppfattar sitt namn igen. Undrande ser han upp från sin lärobok och frågar sig vad som nu är på gång. Jaha, mer om de där två tjejerna.
“Jag tror de heter Walters och Wilson, sir”, berättar han och tror sig få namnen rätt. Han var inte helt hundra, men det kändes rätt i alla fall. Inte kunde han hålla koll på alla elevers namn, heller! Speciellt inte de i andra elevhem och årskurser. Om inte professorn har fler frågor nu så återgår Liam till att läsa i boken.

Embli
PostPosted: Thu Mar 07, 2013 12:19
Walters och Wilson, minsann. Ebenezer nickar mot Mr Watanabe och fortsätter att författa sitt brev. Han får väl förklara för Tannisey att flickornas identitet inte var 100% klarlagd, för det vore ju olyckligt om några oskyldiga elever råkade illa ut. Kanske kan han nämna ungarnas hårfärg eller så, för att hjälpa till med identifiseringen. Dessutom var det förmodligen inte första gången jäntorna gör något fel, eftersom de vågar ljuga honom rätt i ansiktet. Tannisey har säkert lite koll på sina elever, vet vilka som skulle kunna göra nåt sånt här. Om inte annat får han väl helt enkelt leta reda på Ebenezer. Be honom peka ut dem vid middagen, eller så.
Kort därefter lider lektionen mot sitt slut och Ebenezer lägger ifrån sig fjäderpennan.
“Det var allt för idag” avslutar han. “Om inte inte hunnit så långt så vill jag att ni ska ha läst till sidan tjugo till nästa lektion. Ha en fortsatt trevlig dag.” Han tar upp pennan igen och fortsätter skrivandet, förutsatt att ingen elev har någon fråga eller likande som kräver hans uppmärksamhet.

Spirry
PostPosted: Sun Mar 24, 2013 12:59
Liam var ingen snabb läsare, så när professorn avbryter dem igen är han långt ifrån klar. Detta oroar honom dock inte, för han var van vid att få läsa ikapp på fritiden och han hade inget emot det heller. Speciellt inte med trollkonsthistorian, för den var ju så rolig. För att minnas var i boken han är lägger Liam ett vackert dekorerat bokmärke mellan sidorna. Han brukade alltid förvara ett bokmärke i varje lärobok så att han bara kunde lägga det på rätt ställe utan att först behöva leta upp det i väskan eller i någon annan bok. Det var enklast så och han gillade liksom att ha ordning på saker, så det systemet gjorde honom på sätt och vis lugnare och då kunde han ju fokusera på andra, viktigare saker än att minnas vilken sida i böckerna han var på. Så snart sidan är markerad lägger Liam ner boken i sin väska tillsammans med sina andra tillhörigheter och reser sig sedan upp, säger adjö till professorn och lämnar klassrummet.

Funa
PostPosted: Mon May 13, 2013 16:12
Idelle har väldigt svårt att läsa i boken. Dels för att trollkonsthistoria är dödstråkit och att hon inte kan sluta att tänka på penisar. Det går helt enkelt att inte tänka på dem för risken är att alla vet att hon inte kan sluta tänka på dem. Därför kan hon inte sluta tänka på dem. Orden i boken flyter ihop och seglar runt framför henne medan det fortfarande hettar i ansiktet. Alla andra verkar ha gått tillbaka till det normala förutom hon. Hon sneglar generat runt omkring sig och försöker se om någon misstänker vad hon tänker på. För att avleda uppmärksamheten försöker hon sedan att anteckna lite ord på sitt pergament. Hon fokuserar på enstaka ord i texten och jobbar med att skriva av dem. Anteckningarna är inte alls gripbara då hon helt enkelt inte har kapacitet nog att plocka ut väsentliga ord utan det blir bara en massa ord utan rim och ranson. Helt tagna från sitt sammanhang. Tiden går jättesakta och när det äntligen, äntligen är dags att plocka ihop sina tillhörigheter och lämna salen gör Idelle det i all hast. Så fort att hon glömmer sitt pergament på bänken med listan av ord. Mitt bland alla orden står det penis. Idelle har inte märkt att hon skrivit det. Inte heller märker hon att hon glömt listan. Snabbt med andan i halsen hastar hon mot flicktoaletterna.

Embli
PostPosted: Thu May 16, 2013 21:38
Det dröjer flera minuter efter lektionens slut innan Ebenezer av någon anledning tittar upp över klassrummet och får syn på det kvarglömda pergamentet. Med rynkad panna lockar han till sig det och har knappt hunnit kasta en blick på det innan ordet penis står ut bland alla andra. Han suckar frustrerat och har god lust att knyckla ihop anteckningen. Idelle har god tur att hon inte skrivit namn på pergamentet – det antar i alla fall Ebenezers spelare att hon inte gjort, rätta henne om hon har fel – eller varit i Ebenezers klass någon som helst lång stund. Normalt är han ganska skicklig på att känna igen handstilar men eftersom det här är hans allra första lektion med ungarna kan han naturligtvis inte förväntas kunna något såndant. Däremot sitter han en god stund och funderar över om det vore oetiskt att utföra någon spårningformel för att få reda på svaret… innan han bestämmer sig för att det nog vore lite för moraliskt tveksamt för hans smak. Han gör en anteckning om vilken bänk han fått pergamentet ifrån, ifall flickan – handstilen ser i alla fall ut som en flickas, vilket också det är en gissning från Emblis sida – skulle få för sig att sitta där igen… Äh. Lättare att bara spara den och jämföra handstilen med första bästa uppsats han ger klassen. Lite detektivarbete. Han tänker inte faktiskt göra något åt det, eftersom det verkar lite patetiskt att han gått till såna längder för att få reda på den skyldiges identitet. Dessutom kommer han när han fått lugna ner sig efter gryffindorsnärtornas upptåg inse att ett oskyldigt ord skrivet på en anteckning som han förutsätter att det inte var meningen att någon skulle läsa inte var så allvarligt – och att han möjligen skulle kunna ha gjort samma sak i sin ungdom.

TKH501 – Adrian, Idelle, Julie, Liam

Like this:

Related