KVF1d – Adrian

Adrian Aldwych är en kort, blond slytherinpojke som ganska genomgående har tyckt att det var ganska onödigt att gå och få flyglektioner när man redan kan flyga dyker upp till hinderbanan, som han antog var någon sorts slutprov. Ett test på att han verkligen kan flyga. Eftersom han är övertygad om att han verkligen kan det så är han inte sen att hoppa på kvasten och sparka ifrån när det blev hans tur. Med tanke på att både för- och efternamn börjar på A betyder det troligtvis att han var en av de första eleverna som skulle få ge sig på detta. Han är inte särskilt nervös inför att flyga, men däremot är han lite nervös när han tittar upp och ser att det dels är ganska högt upp, men de där pendlarna ser lite läskiga ut, även om de verkar vara mjuka. Äsch, det får gå som det går.

Han flyger fram till de långa träpålarna som är på lite olika höjd och som han behöver flyga både under och över. Det är lite pilligt att göra detta i någon högre hastighet eftersom de hela tiden stiger, men att Adrian är kort är till klar fördel. Det gör saken mycket enklare och hindrar att han slår i huvudet eller fötterna i alla fall. Sedan var det då dags för de där läskiga pendlarna. Att vara femton meter upp i luften var inte så farligt ändå, men att bli avkastad ifrån kvasten på den höjden… det var lite för otäckt att ens tänka på. Han drar ett djupt andetag och flyger sedan igenom. Några utav dem dunsar emot honom, men till hans lättnad gör de varken ont eller får honom att ramla av.

Efter en sväng nedåt på sisådär tio meter så är det slalom som gäller. De som är större mellanrum mellan har han inte några större problem med, men han flyger fortfarande i en ganska försiktig hastighet. Hellre att han är långsam och ser till att vara så felfri som möjligt än att flyga snabbt och klanta till alltihop. De som har mindre mellanrum mellan sig får han ta och sakta ner ytterligare för att klara av ordentligt, och han är återigen glad när han tagit sig igenom.

Att öka farten samtidigt som han flyger närmre marken är nog det bästa momentet av alla, utom den där tiometersdykningen som också var kul. När han nästan kan nudda marken med tårna drar han upp framänden av kvasten i en inte helt smidig tvärnit och låter sedan kvasten sänka sig den dryga foten som är kvar till att fötterna kan nå marken och hoppar sedan av. Det hade gått ganska bra, men kanske skulle han få en tillsägelse om att han flugit för långsamt? För att det gått så pass bra som det ändå gjort berodde ju faktiskt bara på att han tagit det väldigt lugnt. Om han flugit i normal hastighet som han annars skulle göra så skulle det gått betydligt värre.

%d bloggers like this: