FVK501 – Adrian

EmmisAbris
PostPosted: Wed Aug 10, 2011 07:29
Sommaren är på väg att långsamt gå över till höst. Bladen på träden har börjat få nya färger, det blir klart kallare om kvällarna och eleverna har varit tillbaka på skolan i drygt tre veckor.
Ailise Lamont går med snabba steg igenom skolans korridorer. Tio minuter kvar tills lektionen, visst, men hon vill ju inte att elevena ska få vänta på henne. Hon brukar alltid vara i klassrummet tjugo minuter innan för att tidigt kunna öppna dörren för tidiga elever, men i vanliga fall brukar hon inte bli stoppad av elever som glömt vad de fått för läxa lektionen innan…
Ailise har idag på sig ett par jeans, en skogsgrön tröja och sina röda, utslitna Converses. Håret hänger fritt och guppar lätt i takt till hennes steg. I famnen bär hon en bok och sin trollstav och ett par meter bakom henne kommer katten Missy springande.
Precis som hon förutsett stod det mer än ett par elever utanför klassrummet och väntade på att bli in släppta. Visst var det inte i närheten av alla, men ändå.
“Förlåt, hörni… Alohomora!” säger hon i farten och öppnar sedan dörren. Hon går genast fram och lägger ifrån sig boken och låter katten hoppa upp och sätta sig på stolen längst fram. Hon tar en djup suck och går sedan fram till tavlan där hon börjar skriva ordet: Evanesco

TraXy
PostPosted: Mon Sep 26, 2011 11:43
Adrian Acton-Aldwych dyker upp i klassrummet ett par minuter eller så efter det att lärarinnan kommit ångandes och öppnat dörren åt dem som stått utanför och väntat. Man behöver ju inte komma hur tidigt som helst innan en lektion, för det är det liksom ingen nytta med? Han hälsar artigt på lärarinnan, även om hennes klädval får sig en kritisk blick, medan han sätter sig ned på en ledig plats och tar fram ritblocket och börjar skissa så smått. Tänk att han går i femman nu. Han hade inte lyckats bli utsedd till prefekt i Slytherin, till hans föräldrars besvikelse, men å andra sidan hade han heller aldrig lyckats komma med i quidditchlaget, så inte som att han skulle kunna gå i Agathas fotspår ändå. Och tur är väl det om man tänker efter, men exakt varför detta är tur ska vi inte gå in på utanför B&B, om man säger så. Förvandlingskonst har aldrig varit något favoritämne heller, så risken är att han inte tänker engagera sig så där överdrivet …

EmmisAbris
PostPosted: Tue Oct 11, 2011 19:39
Ailise viftar till med staven då klockan visar att det är dags för lektionen att börja. Det verkar som om alla elever har kommit, vilket gör henne glad. Dörren stängs igen mycket försiktigt och när den här helt stängd börjar hon lektionen.
“Okej, allihopa, rikta er uppmärksamhet mot mig nu, tack”, säger hon och pekar på sig själv. Detta ska förhoppningsvis bryta konversationerna mellan eleverna. “Som ni kan se på tavlan så ska vi jobba med Evanesco idag, någon som vet vad denna formeln gör?” frågar hon och ser sig omkring i klassrummet. Förhoppningsvis ska i alla fall en eller två händer åka upp, om inte fler. Eleverna går ju trotts allt i femman, och hon vet att flera av eleverna i salen är riktigt duktiga i ämnet.

TraXy
PostPosted: Thu Oct 27, 2011 14:56
Adrian räcker motvilligt upp handen, mest för syns skull. Visst har han väl hört talas om vad Evanesco gör för något, men han hyser ingen brinnande iver inför att besvara frågan. Ibland är det bara så att man behöver se ut som att man bryr sig och är engagerad i det som sägs, i alla fall om man vill kunna få hyfsade betyg utan att anstränga sig nämnvärt. Om han får frågan så tar han ner handen och svarar, ” Evanesco får saker att försvinna, Miss.” Det är också allt han tänker säga, eftersom han tycker att det räcker så eftersom det besvarar frågan. Om han inte får ordet så sitter han bara tyst och tar ner handen när någon annan får visa sig duktig istället.

EmmisAbris
PostPosted: Thu Oct 27, 2011 20:28
Ailise ser på händerna som reser sig. Precis som hon förväntat sig så sträcks inte så många händer upp, men några är det i alla fall.
“Ja, mr”, säger hon och gör en nickning mot Slytherinpojken. Hon har fortfarande inte lärt sig alla namn, vilket känns lite dumt. Killen verkar i alla fall förstå att han får svara, och svaret hon får är bra.
“Rätt, två poäng till Slytherin”, säger hon med ett leende mot killen. Sen vänder hon sig mot resten av klassen igen. “Som sagt så får Evanesco saker att helt enkelt försvinna. Detta är lättare än att framkalla saker, men inte direkt lätt heller.”
Medan hon säger detta går Ailise fram till en hylla och plockar ner en låda från en hylla. Denna ställer hon sedan på skrivbordet och öppnar den.
“Idag ska ni få öva detta på sniglar. Detta är en bra början eftersom att det är ett ryggradslöst djur, men det kan ändå bli lite galet”, säger hon och svänger på staven. Sniglarna, som tidigare funnits i lådan, flyger upp och sedan landar det en på varje bänk.

TraXy
PostPosted: Mon Nov 07, 2011 11:06
Adrian ser nöjd ut över att ha fått poäng, även om han tycker att två poäng är lite väl snålt när han går i Slytherin och har en väldigt fin familj (men så är han inte heller särskilt ödmjuk, om man säger så). Han är inte heller den som är den och att hantera sniglar är ingenting som skrämmer honom. De är vanliga inom trolldryckskonsten, och med tanke på att det är hans bästa ämne på hela skolan så har man inte råd att vara kräkmagad, alltså.
När snigeln har landat på bänken framför honom så höjer han trollstaven och – förutsatt att de fått tillstånd att börja – harklar sig innan han sätter i gång och börjar öva. Inte för att något händer så här i början, dock. Det kommer ju att ta tid, det här, men han är i alla fall motiverad till att lägga manken till. Tänk om man kan kan få smutstvätten att bara försvinna puts väck, liksom?

EmmisAbris
PostPosted: Fri Nov 25, 2011 21:13
Ailise lyfter sin egen stav och en snigel.
“Om alla titter hit så ska jag visa hur man gör”, säger hon och pekar med staven mot snigeln “Evanesco!” Snigeln försvinner ur hennes hand och hon ler mot klassen. “Så, det är bara att sätta igång.”
Hon börjar gå in mellan bänkraderna för att snabbt kunna rycka in om det behövs. Även om eleverna går i femman så finns det fortfarande elever som snabbt tappar humöret och kastar formler överallt.

TraXy
PostPosted: Thu Feb 09, 2012 22:11
Okej, att få sniglar att försvinna är väl kanske inte något sådant som imponerar på Adrian egentligen, men om man tänker efter så är det kanske inte så dumt ändå. Det finns säkert dem som vill att man ska få bort sniglar ur trädgården innan alla ens liljor blir uppätna och så vidare. Nu är han inte det minsta intresserad av trädgårdsarbete, i alla fall inte om det inte innebär att han kan sitta i skuggan under ett träd och rita av något, så han får ta snigelborttrollandet som något som bara är en språngbräda till att kunna trolla bort saker som han faktiskt vill kunna trolla bort på riktigt.
”Evanesco!” säger han åt den slemmiga varelsen som ligger i stort sett helt stilla på bänken och glänser. Nu är han inte kräkmagad eller något sådant, han är van vid att hantera slemmiga trolldrycksingredienser, så det är inget ”eeeeww” när han ser på snigeln, mer ett ”ja men försvinn nån gång då för fan!” Inte för att snigeln lyssnar på honom. Den ligger så bra där den ligger och tänker sina snigeltankar eller vad nu sniglar gör när de inte äter upp folks trädgårdar. ”Evanesco!”

TraXy
PostPosted: Wed Apr 18, 2012 15:38
Trots att Adrian övar så gott han kan så blir det inte mycket bättre än att snigeljäveln inte försvinner det minsta. Den har inte ens vett att se lite genomskinligare ut. Vad är det för sätt?! Argh! Ämnen där man antingen kan gissa sig till rätt svar eller där man kan göra rätt på första försöket bara man läser och följer instruktionerna ordentligt, det är mer hans grej. När trollformler är inblandade så behöver man lägga manken till alldeles för mycket och det passar ett före detta ensambarn inte alls. Inte en som fötts med silversked i mun i alla fall, för då förväntar man sig att stekta sparvar ska flyga rakt in i munnen på en. Om en stekt sparv verkligen gjort det hade han nog blivit förvånad, och samtidigt lite äcklad. Äta sparvar? Nog för att han ätit vaktlar förr alltså, men SPARVAR? Det låter fel, på något sätt.

friday
PostPosted: Thu Jun 28, 2012 15:46
Läraren går runt och ser hur det går för eleverna, och hjälper de som verkar behöva eller vilja ha hjälp. För några elever har bara snigelns skal försvunnit medan någon annan har råkat kapa av bakdelen på sin snigel, som nu ligger och vrider sig på bänken, som i smärtor. På några elever behöver hon rätta till sättet de håller i trollstaven och på någon annan sättet de uttalar formeln.
När hon kommer fram till Slytherinelever Adrian studerar hon honom ett tag och går sedan lite närmare.
“Vill du ha hjälp, Acton-Aldwych? Försök att lägga lite mer betoning på både det första E:et och andra, och inte A:et eller O:et, så går det kanske lite bättre.”
Hon ger pojken ett uppmuntrande leende och stannar en stund för att se om det går bättre för honom nu.

TraXy
PostPosted: Tue Jul 10, 2012 11:45
Nej, Adrian vill inte alls ha hjälp, men eftersom läraren uppenbarligen tänker pracka på honom hjälp ändå så biter han ihop för att inte säga något hans elevhem skulle få ångra. ”Tack, Miss”, säger han med ett påtvingat leende och hoppas att hon går därifrån så att han kan få fortsätta öva i fred. ”Evanesco!” säger han på det sätt hon föreslagit, bara för att visa att jodå, han har lyssnat, gå din väg nu. Inte för att något särskilt händer nu heller, men å andra sidan har över fyra års Förvandlingskonstlektioner fått honom att inse att det är ytterst sällan man lyckas med en förvandling på första lektionen. Det är nog därför han inte är särskilt förtjust i ämnet, eftersom det kräver alldeles för mycket jobb som han inte är villig att ge.

friday
PostPosted: Sat Jul 14, 2012 13:58
Hon betraktar pojken och säger efter ett tag; “Fortsätt så, så går det nog bättre snart. Du gör rätt!” med ett uppmuntrande leende. Sedan fortsätter hon runt om i klassrummet och studerar och hjälper resten av eleverna. De flesta gör bättre och bättre ifrån sig ju längre tiden går, men när det är tio minuter kvar av lektionen är det ändå inte mycket mer än hälften som har klarat formlen perfekt.
Läraren klappar i händerna för att påkalla elevernas uppmärksamhet.
“Det räcker för idag. Bra jobbat, allihopa! Jag vill att ni skriver två pergament om Evanseco-formlen till nästa vecka, vad man bör tänka på och vilka effekter det kan få när den går fel. Dessutom så vill jag att ni fortsätter att öva på formlen tills ni klarar av den. Tack för idag!”
Med en viftning på sin trollstav får hon klassrums dörren att glida upp. Hon ler och säger hejdå till de eleverna som passerar henne på väg ut, och börjar sedan städa undan efter lektionen och förbereda för den kommande.

TraXy
PostPosted: Tue Jul 24, 2012 15:20
Två pergament? Adrian är en hårsmån från att utbrista ”åmmeh!” på ett sådant där typiskt tonårsvis, men han låter lyckligtvis bli. Två pergament … ugh. Undrar om han kan få någon yngre elev att skriva åt honom? Hm, värt att fundera på. Han har i alla fall inte lyckats trolla bort sin snigel, men det har han heller inte räknat med att han ska kunna klara av på den här lektionen. Han får fortsätta öva på fritiden så att han kanske kommer närmre till nästa lektion, om nu inte all ledig tid kommer gå åt till att skriva den där förbenade läxuppgiften, förstås.
När han har samlat ihop alla sina saker tackar han för sig och går.