Adrian får en lillasyster
15:56:20 <Griselda> Tåget stannar till vid perrongen i en stor ångpuff och ett gnisslande. Eleverna väller ut från vagnarna, ivrigt uppsökandes de föräldrar och andra som kommit för att hämta dem. En av eleverna är en ganska kort pojke med hår som hänger ner i ögonen på honom. Han är fortfarande klädd i en Slytherinuniform och tar farväl av sina kompisar som han tillbringat resan tillsammans med. Hans pappa står på perrongen och väntar. Vanligtvis så brukar båda föräldrar vara där, så han ser sig om. “Var är mamma?” Svaret han får är att hon väntar hemma med en överraskning. Sedan beger de sig därifrån. Hemma i Cornwall är förberedelserna igång. De har fått tag i en till säng, som fått plats inne i Adrians rum tillsvidare, och i köket håller Bibi på att förbereda middagen.
16:09:50 <Safir> Morgaine är full av nervositet och förväntan. Fotona hon har sett på Adrian har visat en kille som är lik henne själv och sin far, men ändå inte. Tänk att hon hade en trollkarlsbror också, det var ju rätt coolt! Hon kastar en snabb blick på ett foto på Adrian som står i vardagsrummet, han var fin, hennes bror! Lika ljus som Arthur var mörk. Hon stryker lite nervöst över den nya klänningen och rättar till hårbandet, båda i en passande pastellgrön nyans. Det luktar gott i hela huset av maten men hon har mest fjärilar i magen, så hur skulle hon kunna äta något? En blick på klockan på väggen visar att de borde vara här när som helst nu. Hon letar upp Marielle och håller sig som en skugga i henens närhet.
16:16:31 <Griselda> Cal har för det mesta varit tyst, men så har ju resan inte tagit mer än ett par minuter, högst. Adrian slår upp dörren och skyndar in. “Maman! Jag är hemma!” Cal ställer ner väskan innanför dörren och väntar på att resten av familjen ska dyka upp, vilket de också gör. Marielle kommer in från salongen, förmodligen flankerad av Morgaine, och skyndar fram till sin son. “Adrian, mon ami!” säger hon och kysser bägge kinder, vilket Adrian finner sig i ända tills han får syn på främligen, då han försöker bända bort sig. “Vem är hon?” säger han misstänksamt. Föräldrarna utbyter blickar innan Marielle nöjt förkunnar att det är hans nya syster.
16:20:28 <Safir> Morgaine håller sig snarare i bakgrunden än någon annan stans när Adrian kommer hem och kramar Marielle. Vilken lyckost han är, som har två föräldrar, på samma ställe, som verkar älska honom! Hon är avundsjuk utan att vara svartsjuk, och när hon hör misstänksamheten i hans röst gör den lite ont. Åh! Hon skulle stannat på rummet och låtit dem hälsa på varandra utan henne! Hon ler lite försiktigt mot honom, han var finare än på korten, trots den där misstänksamma blicken.
16:49:34 <Griselda> “Vadå syster? Det är ju ingen bäbis?” Adrian förstår inte riktigt hur det hänger ihop, eftersom han aldrig i hela livet skulle kunna tänka sig att hans pappa skulle haft ihop det med någon annan… Kanske FÖRE det att föräldrarna gifte sig, men om hon är yngre än honom (och det tycker han att hon verkar vara) så betyder det ju att de antingen har gömt undan henne i alla dessa år, att de fått fnatt och adopterat henne från något barnhem eller liknande. Inget av alternativen låter vettiga.
16:49:34 <Griselda> “Hon heter Morgaine,” säger Cal, “och är elva år.”
16:49:34 <Griselda> “Ja, men var kommer hon ifrån?!”
16:49:34 <Griselda> “Din far,” säger Marielle. “Men nog om detta nu.”
16:49:34 <Griselda> “Vadå nog?!” Adrian är upprörd nu. Ingen adoption? Inget undangömmande? “Menar du att… att han hade en affär bakom din rygg?!”
16:49:34 <Griselda> “Ja, det menar jag, men det är inte din systers fel,” svarar hans mamma. “Det var längesedan nu, vi har lagt det bakom oss redan och jag hoppas att du kan göra detsamma.”
16:49:34 <Griselda> Adrian står och bara gapar. En syster! Hans pappa hade varit otrogen! Det var bara för mycket på en gång, så han skakar bara på huvudet.
17:14:12 <Safir> Morgaine ler lite blygt mot honom, osäker på om hon ska säga något, och väljer att låta bli. Som tur är piper Bibi att maten är serverad och Morgaine går med snabba steg in i matsalen och ställer sig bakom sin stol och väntar på resten av familjen. Hon är inte hungrig, men Bibis mat luktar väldigt gott, så lite ska hon väl kunna klämma ner i alla fall. Hon sätter sig när de andra gör det och hon har svårt att ta ögonen från Adrian.
17:53:44 <Griselda> Han har överhuvudtaget inte tänkt på att de liknar varandra, eller ens att hon kanske till och med är söt, för han är alldeles för upptagen med att vara chockad. Ska han kanske säga att han inte är hungrig och gå till sitt rum och sura? Det är en idé, men samtidigt… nä. Han är alldeles för hungrig för en sådan sak, om sanningen ska fram, så nej, det funkar inte. Bättre att sitta och äta maten som hade lagats just för att han skulle komma hem. Varför hade han fått en syster? Det som snart är hans födelsedag och allt! Var ska hon sova? Inte i HANS rum väl?! Här hade han gått ett helt år där han hade behövt sova tillsammans med andra och så ska han behöva sova ihop med folk fortfarande? Och en TJEJ dessutom? Nä fyyy så hemskt! Föräldrarna försöker engagera de två barnen i konversation men det går väl sådär. Adrian svarar mest enstavigt medan han för söker peta i sig middagen som faktiskt är lite för god för att han ska kunna ignorera den så som han vill. Vad skulle hans kusiner säga om de fick veta att han hade en oäkting till syster? HALVsyster, rättar han sig. Riktiga syskon är de faktiskt INTE!
18:13:30 <Safir> “Jättegott Maman! Bibi är väldigt duktig på matlagning” svarar Morgaine artigt på Marielles fråga om hon tyckte om maten och sliter blicken från Adrian för att le mot Marielle. Hon oroar sig för Adrian, han verkar så… tyst. Hellre att han börjat gapa och skrika och fått ut sin ilska om han nu var arg. Eller så var han bara chockad, hennes entré i magivärlden hade ju varit rätt chockerande för den här familjen.
18:54:33 <Griselda> Mamma! Den där gökungen hade MAGE att kalla HANS mamma för mamma?! Den här gången kan han inte hålla humöret i schack, utan han lägger ner besticken med ett slamrande och lämnar inte bara bordet utan matsalen. Istället skyndar han upp till sitt rum, men istället för att vara den trygga hamn han förväntat sig så har hon nästlat sig in även där! En hel säng som tar upp plats i HANS sovrum! Ursinnigt slår han igen dörren till rummet och stormar ut ur huset, till någon plats där han kan få vara ifred. Längst borta i trädgården finns en stenmur med en trägrind. Han smäller upp grinden och slänger igen den och sätter sig med ryggen mot den svalkande muren och blänger mot solnedgången. Han känner sig förrådd, som att hela livet varit en lögn. Han hade ett syskon! Hon var bara nio år försenad.
19:04:05 <Safir> Morgaine grinar illa när han lämnar bordet och rycker till när han slår i dörrarna, hon känner sig så skyldig… “Jag kan sova på soffan…” säger hon urskuldande eftersom hon tycker att det är hennes fel att Adrian reagerar som han gör. “Det gör mig inget alls!”
20:10:27 <Griselda> “Nonsens, ma chérie!” blir genast svaret, eftersom det inte ska vara några sådana fånigheter i huset. “‘An behöver bara lite tid att vänja sig.” Marielle ser mot Cal, som nickar. “Det är en stor omställning för oss alla,” svarar han stillsamt. Kanske borde han gå och samtala med sin son, men först fick dem som faktiskt kan uppföra sig äta färdigt. “Det är inte ditt fel det här,” tillägger han, “det är mitt… egentligen. Och din mors.”